Dårens dotter

Dårens dotter
av Mian Lodalen

Den här boken tog det nästan en vecka att läsa, men det var absolut inte för att den var dålig eller svår. Egentligen hade jag gärna läst den i ett svep, men jag var ju på besök hos en kompis hela veckan och det hade väl inte varit så trevligt av mig att inte umgås med henne och hennes familj. Å andra sidan hade det ju bara handlat om en knapp dag innan boken var utläst i så fall ...

Connie Lindhagen är Mian Lodalens alter ego i "Dårens dotter". Att hon inte använder sitt riktiga namn antar jag ska signalera att det är en självbiografisk roman, inte en renodlad självbiografi. En del har ändrats på, lagts till eller dragits ifrån. Jag läste i någon intervju att hon faktiskt har tonat ner mycket, för annars skulle ingen ha trott på det. Men vad som är sant och inte spelar väl knappast någon större roll för läsaren.

Connies mamma tar livet av sig när Connie är bebis. Det är aldrig ett alternativ att Connie växer upp med sin pappa och lösningen blir till slut moster Britta och hennes sure man Lennart, som inte har några egna barn. De behandlar inte Connie som om hon hade varit deras eget barn heller. Hon får mest höra att hon är besvärlig. Och det är hon också. När hon börjar skolan är hon inte alls som de andra tjejerna i klassen. Connie kan inte sitta still, hon är smutsig och lyssnar inte på fröken. Men hon har tur, för hennes styvbror Kalle går på samma skola och de är lika galna båda två. Kalle är son till en kvinna som Connies pappa bor ihop med ovanligt länge. För det mesta brukar Ted Lindhagen ha en ny tjej varenda gång Connie
kommer på besök.

Det är meningen att Connie ska vara hos sin pappa varannan helg. Men det hör till ovanligheterna att han kommer i tid, och vissa helger dyker han inte upp alls. Men han har alltid en bra förklaring, och han är ju så rolig och charmig, och har så underhållande historier om allt spännande han har upplevt. Det lilla barnet Connie tycker att pappan är helt fantatisk. Och det är spännande att få hjälpa till med hans affärer, t.ex. att fylla på kondomautomater. Hon håller med om att hon lär sig mycket mer när hon är tillsammans med sin pappa än i skolan. Men hon lär sig också att man inte kan lita på pappan och att man måste ta
hänsyn till honom. Och han är barnslig och snål och verkar ha lättare att sätta sig in i de känslor som han menar att döda ting (som bilar) har än i andra människors känslor. När Connie blir äldre ser hon de här sidorna hos sin pappa allt tydligare.

Jag tyckte mycket om "Dårens dotter" och som en extra bonus fick man all den här fantastiska slangen. Connie och hennes pappa kallas ofta tattare, udda som de är. Jönköping verkar ha haft en stor andel romer och resande. När Connie växer upp på 60-talet och början av 70-talet pratas det fortfarande om kravallerna 1948. Connie vet inte riktigt om hon är tattare eller inte, men hennes pappa älskar i alla fall att använda mycket romani när han pratar. Det verkar vara vanligt över huvud taget i Jönköping på den här tiden, men Ted Lindhagen använder fler romaniinspirerade uttryck än de flesta. Jag vet inte hur Jönköpingsdialekt låter, men jag gillar alla speciella ord som är med i "Dårens dotter". Men det är väl säkert inte samma slang i dagens Jönköping.