Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson.

Toffs bok. Med kommentarer av Muham Bentson.
av Kalle Dixelius

Toff lever i framtidens Ståkkålm, en stad som ligger i ruiner. Något har hänt med det samhälle vi känner idag, men vad vet man inte. Alla stora system är borta på 2200-talet. Det finns ingen el, ingen industri, ingen trygghet. Hur långt detta sträcker sig egentligen vet man inte, men det omfattar åtminstone Sverige. Landet är uppdelat i små enheter, Toff bor i Hornschtull, som styr med järnhand av fullmäktige. Det finns skyfflare, som har en del rättigheter, och så finns det vanliga knegare som Toff. Han måste försöka hitta något jobb varje dag så att han få mat för dagen (man får betalt i typ potatis och smör, pengar verkar inte finnas). Jobben går ut på att gräva igenom ruiner efter användbara saker från vår tid. Men det är inte alltid föremålen används på samma sätt som vi gjorde.

Om en knegare är slö på jobbet blir han slagen av skyfflarna, men det finns sånt som är ännu värre. Hittar man en bok måste den omedelbart lämnas till fullmäktige. Det är dödsstraff på att undanhålla böcker. Egentligen ska ingen kunna läsa eller skriva heller, men de flesta har lärt sig av sina föräldrar. I det här samhället får Toff en helt knäpp idé, likt Winston Smith i "1984". Han ska skriva! En bok om sig själv, Toff Janne, en kille som är alldeles för känslig för en värld som den han lever i. Men genom det förbjudna skrivandet öppnar sig något nytt. Han får kontakt med några som tillhör ett mycket hemligt motståndsnätverk som hyllar läsning och kunskap.

Toffs manuskript hittades ett par hundra år efter hans livstid, när samhället återigen hade förändrats, den här gången till det bättre. Muham Bentson, som är expert på den mörktiden har kommenterat boken, som är en av de viktigaste skrivna källorna från den här perioden. Under Bentsons tid har man också mycket större kunskap om vår tid, som ses som en guldålder även om man också känner till de negativa aspekterna med det tidiga 2000-talet.

Toffs berättelse är gripande och sorglig, men det finns också humoristiska poänger. Mest i hur de ser på vår tid. Det roligaste är nog vilka fiktiva verk och sånger från vår tid som Kalle Dixelius har låtit överleva till Toffs tid, och i vilken form. Och hur ortsnamn och personnamn har utvecklats under ett par hundra år. Sånt tycker ju jag är kul.

Slutet förstod jag först inte. Vad skulle det betyda? Sen förstod jag. Deppigt. Men "Toffs bok" är ändå en bok jag absolut kan rekommendera.