Harry Potter and the Philosopher's Stone
av J. K. Rowling
Uppläst av Stephen Fry
Jag unnade mig en jättestor box med alla Harry Potter-böckerna på cd (som jag så klart rippar och lägger in på mp3-spelaren) och hittills, efter en lyssnad bok, är jag supernöjd. Jag lyssnar väldigt lite på böcker och föredrar egentligen att läsa själv. Jag vill kunna se texten. Men Harry Potter-böckerna har jag ju redan läst mellan 1 och 3 gånger beroende på hur långt fram i serien vi pratar om, och då kan det passa bra att lyssna på dem. Visserligen hade jag inte hört Stephen Fry läsa in något annat, men det måste ju bara bli bra. Och det är det. Det är behagligt att lyssna på samtidigt som det är såpass omväxlande att jag slipper mitt stora problem med ljudböcker - att jag börjar tänka på annat och upptäcker att jag har missat de senaste fem minuterna. Stephen Fry gör olika röster till de olika karaktärerna, och där tycker jag egentligen att han lyckas bäst med de vuxna. Lärarnas röster är väldigt bra. Barnens röster är inte lika övertygande, men det är ju helt okej. Det hade inte spelat någon roll vem som läste, vuxna låter inte som riktiga barn.
Berättelsen känner väl alla till. Jag har ju läst den förr, men jag kom inte ihåg att det tar så lång tid innan Harry kommer till Hogwarts. Säkert halva boken handlar om hans uppväxt hos familjen Dursley och hur han till slut får reda på att han är en trollkarl och en massa bakgrundsinfo om Lily och James Potter och om Voldemort och en rejäl shopping spree på Diagon Alley. Det är inte en lång bok och själva mysteriet eller vad man ska kalla det, Harry möte med Voldemort, sker ganska plötsligt och tar inte så lång tid. Det är ju smart att välja en huvudperson som inte är uppvuxen i trollkarlsvärlden, för då får ju också läsaren tillfälle att få all den här informationen. Det är ju roligt att läsa om alla trollkarlsbutiker och om banken Gringotts, men en väldigt bortglömd favoritscen för min del var Harrys möte med kentaurerna. Jag tror inte att det var en favorit förr, men nu gillar jag det. Med huvuddragen i de sista böckerna i färskt minne (jag har nyligen sett de tre sista filmerna) så märker man ju också att en del information man får nu är sånt som kommer användas mot slutet. Gringottsvalven till exempel, och upplysningen att de använder drakar som vakthundar.
Det ska bli ett nöje att lyssna på de kommande böckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar