Vi som aldrig sa hora

Vi som aldrig sa hora
av Ronnie Sandahl

Ronnie Sandahl är född 1984 (lika gammal som min brors fru, det är alltid bra att ha en referens för att veta hur gamla folk som är födda ett visst år egentligen är), men karaktärerna i hans bok är nog lite yngre. 86:or, 87:or, nåt sånt. Det är Frippe, som är en tuff kille som haft en svår barndom och numera äter antidepressiva i stället för att skära sig. Kristian har haft hårda krav på sig hemifrån, men nu när pappan är död gör han ingenting utom att äta. Hannes är den snälle och känslige killen, den ende som tagit sig ifrån lilla Falköping (där den enda framtidsutsikten är att jobba på ostfabriken). Men flytten till Stockholm blev misslyckad. Han fick inte en massa kompisar och gjorde inte en massa spännade saker. Han träffade inga tjejer heller.

Hannes har alltid haft svårt att få tjejer. Han har gjort precis som alla säger att man ska göra, varit snäll, visat känslor... Och då blir tjejerna kompis med honom, medan de blir ihop med någon av de tuffa killarna som behandlar dem illa. Ta Wilma till exempel. Hon och Hannes var ihop, men det funkade aldrig riktigt bra. De gjorde slut innan han flyttade till Stockholm, och för Hannes är det fortfarande något som gör ont. Men Wilma är ihop med Frippe nu. Jag kommer faktiskt inte ihåg riktigt hur det gick till längre. Men jag kommer ihåg att jag tänkte att det säkert är meningen att Hannes alla lyssningar på Håkan Hellströms Brännö serenad ska illustrera hans känslor för Wilma. Naawww.

Titeln kan ju även utläsas "Vi som aldrig sa hora". Att om man skrapar på en snäll kille så kommer snart det andra fram. De valde helt enkelt fel taktik, antingen för att de gått på lögnerna eller för att de inte vågade annat, och det har de minsann fått lida för.

Men vilka tjejer är det egentligen Hannes har varit kär i? Är det inte de tuffa tjejerna, en kvinnlig motsvarighet till Frippe så att säga? Det är ju inte de snälla tjejerna, som över huvud taget inte syns till i boken. Ska det vara en skyldighet för tjejerna att att älska Hannes tillbaka för att han inte är taskig? För honom är det ju inte så det funkar.

Och är inte 20-årsåldern lite ungt för att ge upp hela projektet med att vara en schysst människa och bli bitter?

Säkert en intressant bok att diskutera, särskilt om man vill att det ska bli lite hetsigt. Men tyvärr känns det mest som om Hannes, Frippe och Kristian ska representera några olika personlighetstyper, och tjejerna är liksom bara några tjejer. Det gick snabbt att läsa boken, men jag glömde bort detaljerna rätt snabbt också. Jag hade gärna läst mer om Frippe och Kristian, och om andra saker än om vilka som har vunnit, de snälla eller de taskiga killarna.