All I want for christmas is planekonomi
av Sara Granér
Bokreafynd! För precis som allt man köper på loppis så är allt man köper på bokrean fynd.
Sara Granér har väl alla läst redan? Stackars djur som råkar ut för hemska saker i ... hm, det här samhället. Ajdå. Okej, det är väldigt tillspetsat, men det går att känna igen.
Även färgglatt och roligt.
måndag 30 mars 2015
söndag 29 mars 2015
En smakebit på søndag (En förgiftad man)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
Idag är dagen när man knappt vet vad klockan är, eftersom några klockor ställer om sig själva och andra inte. Hade det inte varit enklare att bara ha samma tid hela året?
Jag läser en deckare just nu, av typen "någon rotar i ett kriminalfall som hände för länge sedan". Jag räknar med att läsa ut den idag, men smakbiten blir från början av boken. Det är nog säkrast när det gäller deckare. :)
Chris Lowndes har bott i USA i många år (han jobbar med att komponera filmmusik och har rent av fått en Oscar) men nu har han som nybliven änkling köpt ett stort hus i Yorkshire i England, inte så långt från staden där han växte upp. Han är riktigt nöjd med sitt husköp, men en del saker verkar konstiga. Hur kommer det sig att det har stått obebott under långa perioder? Är det bara för att ett stort hus blir så dyrt i drift? Han bestämmer sig för att fråga mäklaren.
Idag är dagen när man knappt vet vad klockan är, eftersom några klockor ställer om sig själva och andra inte. Hade det inte varit enklare att bara ha samma tid hela året?
Jag läser en deckare just nu, av typen "någon rotar i ett kriminalfall som hände för länge sedan". Jag räknar med att läsa ut den idag, men smakbiten blir från början av boken. Det är nog säkrast när det gäller deckare. :)
Chris Lowndes har bott i USA i många år (han jobbar med att komponera filmmusik och har rent av fått en Oscar) men nu har han som nybliven änkling köpt ett stort hus i Yorkshire i England, inte så långt från staden där han växte upp. Han är riktigt nöjd med sitt husköp, men en del saker verkar konstiga. Hur kommer det sig att det har stått obebott under långa perioder? Är det bara för att ett stort hus blir så dyrt i drift? Han bestämmer sig för att fråga mäklaren.
"Det är egentligen inte mycket att prata om", sa hon. "Varken på det ena eller andra sättet. Men du har väl rätt, antar jag. Det är inget man basunerar ut direkt. Diskretion blir nåt av en andra natur för oss i den här branschen."
"Men vad handlar det om då? Tänker du berätta det för mig nu? Jag lovar att jag inte ska be att få pengarna tillbaka."
"Nej, det är jag inte orolig för. Du har ju faktiskt redan köpt huset. Klappat och klart. Kilnsgate House ägdes av en läkare från trakten, en allmänläkare tror jag att det var. Det här var under kriget och i början av femtiotalet. För länge, länge sen. Innan jag ens var född."
"Jag förstår. Vad var det som hände?"
"Han blev förgiftad av sin fru."
"Och vad hände med henne?"
"Hon hängdes. Händelsen fick ganska stor uppmärksamhet på sin tid, men det var lite av en storm i ett vattenglas och numera minns man det väl knappast. Det är allt jag vet, jag lovar."
(Peter Robinson, "En förgiftad man", s. 41)
lördag 28 mars 2015
Alice 19th volume 6: Blindness
Alice 19th volume 6: Blindness
av Yuu Watase
De onda försöker förgöra Alice och de andra goda genom att förstärka de negativa tankar som de bär på. För att överleva måste de klara att övervinna sina egna känslor och förlika sig med svåra minnen.
Precis som med mycket annan manga som är för ungdomar så får jag en datorspelskänsla av Alice 19th. Jag spelar ju inte, men det är något med det här att man uppnår nya nivåer och möter nya fiender. Men även om jag kan tycka att formen upprepas, så betyder inte det att det inte blir en bra historia av det. (Precis som med datorspel, har jag förstått.) Om någon ber mig rekommendera en serie så blir det nog inte Alice 19th i första hand, men den är ändå helt okej. Jag tyckte den var bättre i början, men jag tycker ofta att berättelser blir tråkigare när det drar ihop sig till slutstrid.
Etiketter:
Alice 19th,
Manga (och sånt),
Seriealbum,
Yû Watase
fredag 27 mars 2015
Vintern
Vintern
av Poul Holm Joensen och Claus Bering
Ja, själva vintern borde väl vara slut nu, men det snöade (nja, snöblandat regn var det väl) när jag var i Göteborg i onsdags och jag hade mössa senast i morse. Det är väl ungefär samma väder som det har varit hela vintern. Det var inte mycket till vinter den här säsongen alltså.
Boken "Vintern" har jag läst i lite emellanåt under några månader. Ett eller annat fakta fastnar väl, och om inte annat så är det ju fina bilder. Man får bara hoppas att det som fastnar inte är helt passé, med tanke på att boken är från 1969.
Jag är redan igång med nästa bok, "Våren". Och trots att den tvingar mig att bära mössa så är nog naturen igång med våren den också.
Årstidsböckerna:
1. Hösten
Etiketter:
Claus Bering,
Djur och natur,
Facklitteratur,
Poul Holm Joensen,
Årstidsböckerna
torsdag 26 mars 2015
62 dagar
62 dagar
av Cilla Naumann
Förra året läste jag Cilla Naumanns roman för vuxna "Springa med åror". Den handlade om Monika, som bor på en gård vid den halländska kusten. I de avsnitt som handlar om Monika som barn och ung så är vänskapen med sommargästernas dotter Johanna viktig. Som vuxen bor Monika kvar på gården, nu är hon ensamstående mamma till Lasse. Monika och Johanna har glidit ifrån varandra, men när Johanna har bildat familj börjar de semestra i den gamla stugan. Lasse har något sorts förståndshandikapp, och han leker med Johannas båda pojkar trots att de är flera år yngre.
Cilla Naumann har även skrivit några ungdomsböcker om tonårskillen Tom. Och Tom är alltså Johannas yngste son. I just "62 dagar", som är den tredje boken om Tom, glider berättelsen om Tom ihop med boken om Monika. "62 dagar" utspelar sig bara under ett enda sommarlov medan "Springa med åror" täcker flera årtionden, men just den här sommaren är annorlunda och avgörande för alla inblandade.
För det första är vädret eländigt. Tom hade sett fram emot första sommarlovet när han får köra moped, fast det blir inte så kul när vädret är som det är. För det andra så hade Toms storebror med en kompis ett par veckor, och han frågade rakt ut vad det var för fel på Lasse. Och efter det är det som att något blir annorlunda. Tom och hans bror (som heter Bror!) och de andra killarna på landet har inget att göra, och plötsligt är Tom med och gör en jäkligt dum grej.
Mycket bra bok, och jag gillar verkligen sättet som händelserna i de båda böckerna flätas ihop. De är ju helt fristående från varandra och man behöver inte läsa båda. Men händelser som Monika aldrig riktigt får någon klarhet i är sånt som Tom var med om. Och detaljer som Tom undrar över besvaras i "Springa med åror". Inte allt som Tom undrar över förstås – han är en sån som funderar mycket på saker.
Vilken ordning man läser de här två böckerna i spelar troligen ingen roll. Jag tyckte ju att det blev bra att först läsa "Springa med åror" och sedan "62 dagar", men någon som har läst dem i motsatt följd kanske skulle förespråka "sin" ordning.
lördag 21 mars 2015
Alice 19th volume 5: Jealousy
Alice 19th volume 5: Jealousy
av Yuu Watase
Alice och de andra Lotismästarna (de goda) försöker bekämpa Marammästarna (de onda), som använder sig av människornas dåliga sidor. Jo, men jag tycker att det är en rätt bra manga. Jag gillar att den handlar om ord och hur man väljer att använda dem. Sen är ju handlingen och upplägget väldigt lik mycket annan manga som jag har läst, men jag tycker inte att det gör så mycket.
Etiketter:
Alice 19th,
Manga (och sånt),
Seriealbum,
Yû Watase
fredag 20 mars 2015
Speil i sølv
Speil i sølv
av May Grethe Lerum
Bok 28 i serien och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Den här långa norska bokserien har inte delar som är halvt-om-halvt fristående, som i t.ex. Sagan om Isfolket. Här är det samma historia som fortsätter, även om tiden går framåt och det ibland blir ett generationsskifte. I Livets døtre har det nu gått drygt 100 år sedan den första boken utspelar sig. Med tanke på antalet böcker så går det inte särskilt fort framåt faktiskt. Vi är nu i mitten av 1700-talet.
Det händer förstås en hel del. Det är underhållande, men kanske inte en berättelse man minns. Och många gånger har jag tyckt att de mest spännande händelserna verkar inträffa utanför böckerna. Som t.ex. när Marja reste bort och ingen visste var hon befann sig i många böcker (och många år). När hon kom tillbaka förstod man att hon hade upplevt massor av spännande saker och rest i många länder. Fast i de böckerna som faktiskt handlade om henne hade hon det mest tufft i en norsk fjordbygd. Även i den här boken kommer det in en person som har upplevt sina mest händelserika år utanför böckerna.
Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall
13. Englenes dans
14. Nymånenatt
15. Når dagen gryr
16. Stormsyn
17. Nattvandring
18. Ukjente stier
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille
22. Mørke makter
23. Fremmed måne
24. Å jage en drøm
25. Malstrøm
26. Steinhjerte
27. Vardene tennes
Etiketter:
Kiosklitteratur,
Livets døtre,
May Grethe Lerum,
Norsk underhållningsserie
torsdag 19 mars 2015
Frances del 1
Frances del 1
av Joanna HellgrenJag har läst om första delen i Joanna Hellgrens fina serie om den lilla flickan Frances. Jag har inte läst det sista seriealbumet än, men det var så länge sedan som jag läste de första två att jag behövde läsa om dem först.
Här är var vad jag skrev om serien förra gången jag läste den. Det räcker väl nästan så.
tisdag 17 mars 2015
Trigger Warning
Trigger Warning
av Neil Gaiman
"Trigger Warning" är den tredje samlingen med noveller och några enstaka dikter av Neil Gaiman. Jag antar att det är "alla korta texter sedan förra samlingen", och följaktligen är det ett otroligt blandat innehåll. Korta skräckhistorier, fantasy, sci-fi – jag tror inte det är något som inte innehåller någon sorts "overkligt" element, i brist på bättre ord så här sent på kvällen – det finns en novell om Shadow från "American Gods", det finns en Doctor Who-berättelse, det finns en Sherlock Holmes-berättelse, ja, det finns till och med en David Bowie-berättelse. Och två om Törnrosa.
Två av novellerna har jag redan läst i egna böcker, "The Truth Is a Cave In the Black Mountains" och "The Sleeper and the Spindle". Självklart vill jag inte vara utan de vackert illustrerade versionerna, bilderna lägger ju till något extra, men båda berättelserna är mycket bra berättelser även utan extra utsmyckning.
En extra bonus, som jag tror finns i alla novellsamlingarna, är ett långt förord med bland annat några ord om varje text, det kanske finns någon intressant bakgrund till att de skrevs t.ex.
Jag har ju mina favoriter bland texterna i boken, och jag kan tänka mig att olika läsare kommer ha olika favoriter. Jag har inte sett mycket Doctor Who, och ser inte Amy Pond framför mig (tydligen är hon med i nyare avsnitt än de få som jag har sett), men okej. Just den berättelsen kanske är roligare för nån med bättre koll på Doctor Who, men den funkar nog rätt bra som fristående också, om man inte alls kan Doctor Who. Det finns inga texter i boken som jag inte alls tycker om. Allt är liksom bra. Sånt som jag gillar.
Etiketter:
Fantasy,
Neil Gaiman,
Noveller,
Poesi,
Sagor och myter,
Science Fiction,
Skräck och spökhistorier,
TV och film
måndag 16 mars 2015
Synden har lång svans
Synden har lång svans
av Margit Sandemo
Christer är helt säker på att han är en av Isfolkets utvalda, mycket baserat på vuxna som tycker att det är roligt att spela med i hans fantasier emellanåt. Det ska inte många "bevis" till för att Christer ska bli övertygad. Och han släpper inte taget om fantasierna ens när han är så gammal att det inte är riktigt klädsamt längre ...
Men innan dess hinner han träffa sin stora kärlek – Magdalena Backman. Han är väl femton, hon är tretton. Hon är av fin familj, men verkar inte ha det för roligt hemma. De bor i olika städer, men hon ska skriva. Tiden går utan att Christer får något brev, och till slut får han inse att han aldrig kommer få något heller. Men han glömmer aldrig Magdalena.
Ett par år senare får hans mor veta att just den familjen Backman kommer komma till en fest dit även hon är bjuden. Tänk att få sammanföra Christer med Magdalena, hade inte det varit roligt? Även om hon väl inte riktigt tror på det här med "hans livs kärlek" och "flickan han ska gifta sig med". Men ingen är beredd på Christers replik när han träffar Backmans – Det där är inte Magdalena Backman!
Vad är det för skumt i görningen hos familjen Backman? Fru Backmans försök att förklara gör bara alla mer misstänksamma. Och om dottern är en annan person, vad har då hänt med den riktiga Magdalena?
Nu visste jag ju i stort sett (man kan inte minnas varenda detalj) vad som hade hänt, men det var ändå spännande att läsa det igen. Och Christer är ju för rolig med alla sina fantasier. Han är absolut inte en av Isfolkets utvalda, vad han än tror. Kul att läsa om, även om Eskil i förra boken (och förra generationen) också trodde sig vara utvald. Eskil var dock inte alls lika säker på sin sak.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
söndag 15 mars 2015
En smakebit på søndag (Kung Lear)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
Jag började läsa "Kung Lear" igår medan jag tittade på mello, men jag hann inte klart. Men jag tänker ge en smakbit som är mer från början. Kung Lear har bestämt sig för att dra sig tillbaka och dela upp landet till sina tre döttrar. Men först vill han att de ska berätta hur mycket de älskar honom, så att han ska kunna ge den bästa tredjedelen till den som älskar honom mest. De två äldsta har redan smickrat honom med översvallande kärleksförklaringar, och nu är det den tredje dotterns tur.
Jag började läsa "Kung Lear" igår medan jag tittade på mello, men jag hann inte klart. Men jag tänker ge en smakbit som är mer från början. Kung Lear har bestämt sig för att dra sig tillbaka och dela upp landet till sina tre döttrar. Men först vill han att de ska berätta hur mycket de älskar honom, så att han ska kunna ge den bästa tredjedelen till den som älskar honom mest. De två äldsta har redan smickrat honom med översvallande kärleksförklaringar, och nu är det den tredje dotterns tur.
LEAR [...] Och du,
vår yngsta och vår sista – och vår glädje! –
du vilkens unga kärlek Franklands vin
och mjölken från Burgund nu tävlar om
att vinna, säg, hur vill du svara mig
för att begåvas med en tredjedel
som överglänser dina systrars? Nå, vad säger du?
CORDELIA Ingenting, min far.
LEAR Ingenting?
CORDELIA Ingenting.
LEAR Av ingenting blir inget. Svara nu!
CORDELIA Jag stackare kan inte lyfta hjärtat
upp till min mun. Jag älskar er som plikten
mig bjuder – varken mindre eller mer.
LEAR Vad nu, Cordelia? Bättra på ditt svar!
Det här kan kosta dig din lycka.
(William Shakespeare, "Kung Lear", akt 1 scen 1, s. 13-14)
fredag 13 mars 2015
Början
Början
av Gun-Britt Sundström
Jag har inte läst något av Gun-Britt Sundström tidigare och jag anar väl att om man bara ska läsa en bok av henne så ska det väl inte vara den här novellen. Det borde vara "Maken" eller "För Lydia" eller en eller ett par titlar till som "alla" nämner.
"Början" var inte dålig, men den var inte fantastisk heller. Den handlar om en mamma och hennes son, som har stora svårigheter i skolan (jag tror att han ska befinna sig någonstans i autismspektrat, den del där man ändå går i skolan som vanligt). Men någon hjälp finns inte att få. Novellen känns faktiskt ganska mycket som ett fördjupat reportage.
onsdag 11 mars 2015
Alice 19th volume 4: Unrequited Love
Alice 19th volume 4: Unrequited Love
av Yuu Watase
Kampen mellan den goda sidan, som huvudpersonen Alice och hennes systers pojkvän står på, och den onda, representerad av Alices syster, fortsätter. Nu dyker det upp mer hjälp i form av ännu en Lotismästare, den här gången ett brittiskt gentlemannabarn.
Jag är underhållen, precis som jag hade tänkt mig.
Etiketter:
Alice 19th,
Manga (och sånt),
Seriealbum,
Yû Watase
tisdag 10 mars 2015
Ru
Ru
av Kim Thúy
Det var synd att jag inte kunde vara med på läsecirkelns senaste möte. Det verkar som om de andra hade haft mycket att diskutera om "Ru". Tyvärr totalhavererade min bil på vägen till mötet (topplockspackningen, om det säger något), så det blev inget möte för min del. Annars hade jag gärna hört på vad alla andra tyckte om boken.
Den som berättar boken är en kvinna som växte upp i Vietnam under kriget och flydde tillsammans med sin familj när hon var tio år för att till slut hamna i Kanada. Det påminner om det som står på baksidan om Kim Thúys eget liv, men man ska väl inte anta att det är självbiografiskt bara för det. Men det man vet är att hon känner till det hon skriver om.
Det är en kort bok utan onödiga ord. Det är kortkorta stycken som hakar i varandra. Mycket i boken är fruktansvärt. Annat kan vara komiskt. Det är verkligen inte sentimentalt i alla fall. Jag tycker om boken.
söndag 8 mars 2015
En smakebit på søndag (Frances)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
Den här helgen kan det väl få kallas vår i alla fall! Jag ser solsken och hör fågelkvitter. Det är Vasaloppet på TV (om man har på den) men jag bor mycket längre söderut.
Igår var jag i Göteborg med min syster och såg Cirkeln på bio. För andra gången. Dels för att vi gillade filmatiseringen, men mest för att vi tyckte att den behövde lite extra stöd i form av två extra sålda biljetter. I veckan kom ju nyheten att filmen inte alls verkar gå så bra som man hade hoppats, och att det är ovisst om det blir några Eld och Nyckeln nu. Vad gör folk, är det Fifty Shades of Grey de går och ser? Jag har hört att den inte är bra.
Idag läser jag om ett seriealbum med en atmosfär som jag tycker passar en ledig söndag. Här är en liten smakbit från när huvudpersonen, barnet Frances, besöker (eller tränger sig på) en av grannarna i huset som hon just har flyttat till. Jag vet inte om det nämns i vilken stad det är, men jag tänker att det är Paris. (Klicka på smakbiten så blir bilden större.)
Den här helgen kan det väl få kallas vår i alla fall! Jag ser solsken och hör fågelkvitter. Det är Vasaloppet på TV (om man har på den) men jag bor mycket längre söderut.
Igår var jag i Göteborg med min syster och såg Cirkeln på bio. För andra gången. Dels för att vi gillade filmatiseringen, men mest för att vi tyckte att den behövde lite extra stöd i form av två extra sålda biljetter. I veckan kom ju nyheten att filmen inte alls verkar gå så bra som man hade hoppats, och att det är ovisst om det blir några Eld och Nyckeln nu. Vad gör folk, är det Fifty Shades of Grey de går och ser? Jag har hört att den inte är bra.
Idag läser jag om ett seriealbum med en atmosfär som jag tycker passar en ledig söndag. Här är en liten smakbit från när huvudpersonen, barnet Frances, besöker (eller tränger sig på) en av grannarna i huset som hon just har flyttat till. Jag vet inte om det nämns i vilken stad det är, men jag tänker att det är Paris. (Klicka på smakbiten så blir bilden större.)
(Joanna Hellgren, "Frances Del 1", s. 20)
fredag 6 mars 2015
Anne Franks dagbok
Anne Franks dagbok
av Anne Frank
På sin trettonårsdag i juni 1942 fick Anne Frank en dagbok i present. De första dagboksanteckningarna handlar om en flicka som lever ett ganska vanligt liv i Amsterdam, hon skriver om skolan och kompisar (och hur hon saknar att ha en riktigt nära väninna som hon skulle kunna prata om allt med) och killar som är kära i henne. Men på vissa detaljer märks det att tyskarna har ockuperat Nederländerna. Anne har varit tvungen att byta skola till en med enbart judiska elever och när hon och kompisarna ska gå och äta glass finns det bara två tillåtna glasscaféer. En av Annes vänner säger att hon knappt vågar göra nåt nuförtiden, för det är säkert förbjudet. När storasyster Margot får en inkallelse till "arbete i Tyskland" bestämmer sig familjen för att sätta sin plan i verket och gå under jorden.
Annes pappa Otto Frank var chef för ett företag i livsmedelsbranschen. I ett av företagets byggnader hade man byggt ett dolt gömställe, ungefär som en liten lägenhet i två våningar. Här bodde familjen Frank, en annan medarbetare och hans familj samt så småningom ytterligare en person i mer än två år. Deras förbindelse med omvärlden var en grupp andra medarbetare, som kände till gömstället och tog dit mat och andra förnödenheter.
Förra året var jag i Amsterdam och besökte bland annat Anne Frank-muséet, som har byggts upp runt gårdshuset. Rummen där de gömde sig står orörda, men tomma. De tömdes på föremål efter att de gömda upptäcktes och arresterades hösten 1944 och man har valt att inte rekonstruera inredningen. Några av Annes bilder (på idoler och annat) är fortfarande uppklistrade på väggen i rummet som hon delade med "Albert Dussel" (egentligen Fritz Pepper, Anne gav alla pseudonymer som man i vissa fall har behållit i den utgivna dagboken). Det är trångt, särskilt om man tänker på att de var åtta personer som delade på utrymmet, och mörkt. De fick inte öppna fönstren eller lätta på mörkläggningen och under arbetstid var de tvungna att vara alldeles tysta. På kvällarna kunde de vara nere på kontoret och även lyssna på radio, framför allt på den förbjudna holländska radiokanalen som sändes från England där exilregeringen befann sig.
Anne skildrar livet i gömstället både gripande och roligt. Att leva så hopträngt och instängt, och dessutom med rädslan för att bli upptäckta och för flyganfall, ledde verkligen till en hel del onödiga konflikter. Det känns som att bilden av Anne Frank är en allvarlig och duktig flicka, som skrev den här klassiska boken som alla känner till. Men när man faktiskt läser vad hon skriver så visar det sig att hon är den slarviga och flamsiga lillasystern, som ingen tar på allvar och som hela tiden beskylls för att vara dåligt uppfostrad. Det verkar som om det är dagboken som får ta del av alla hennes allvarligare tankar. Det finns ingen som hon riktigt kan prata med om sånt i huset. Den sista tiden blir hon dock kompis med, och kanske till och med flickvän till, sonen i den andra familjen.
Från början skrevs dagboken bara för henne själv, en vanlig dagbok, men så småningom börjar hon fundera på att skriva en bok baserad på sina upplever som undangömd. När hon hör en politiker prata på radio om att dagböcker och liknande från ockupationen kan bli intressanta efteråt så börjar hon skriva rent dagboken med tanke på utgivning. Dagen efter de undangömda fördes bort så återvände de båda kvinnliga hjälparna till gömstället och tog hand om Annes skrifter. Anne och hennes syster dog i Bergen-Belsen våren 1945, troligen i tyfus. När det efter kriget stod klart att Otto Frank var den enda av de gömda som hade överlevt var det han som fick Annes dagbok. Vissa komiska betraktelser hade hon läst högt för att roa de andra, men annat var helt nytt för honom. Han berättade att han inte hade haft någon aning om hur djupa hennes tankar och känslor hade varit. Och då var han ändå den familjemedlem som hade stått henne närmast.
Samtliga undangömda kom ursprungligen från Tyskland (det var bara de tre ungdomarna som verkligen pratade flytande nederländska, och Anne skojar ibland om de vuxnas dåliga språkkunskaper) och när Otto Frank översatte dagboken till tyska för släktens skull så tog han inte med alla stycken där Anne hade skrivit om sitt dåliga förhållande till sin mamma. Att avsnitt där Anne mycket frispråkigt skriver om kroppen och sina funderaingar om sex försvann verkar mer ha beslutats av olika förlag. Först på åttiotalet gjordes en akademisk sammanställning av båda dagbokstexterna (som inte är ett enda dagbokshäfte, utan ett antal skrivböcker och en massa lösblad) och baserad på detta sammanställdes en ny version för allmänheten, som kom ut på nederländska 2003. 2005 kom den här svenska översättningen. Jag läste den gamla för ett antal år sedan. Den var översatt från en tysk översättning som Otto Frank hade kritiserat för att den inte lyckats fånga originalets ungdomliga ton. Den här är översatt (av Per Holmer) från den moderna nederländska utgåvan. Verkligen skillnad! Anne kallar nu sig själv "tjej" och "tonåring", och inte som i den gamla "backfisch"(!). Jag minns faktiskt inte läsningen av den gamla särskilt väl, men nu tror jag inte att jag kommer glömma boken.
torsdag 5 mars 2015
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
av Bodil Malmsten
Jag är lite dålig på att följa bloggar så jag läste aldrig särskilt mycket i Bodil Malmstens blogg, bara emellanåt. Så här i bokform så tycker jag att det är härligt att läsa och det hade jag säkert tyckt om bloggen också om jag hade kommit ihåg att läsa den. Det är tankar, betraktelser, åsikter och bestyr, böcker och filmer och vad som händer. Jag tänker ganska ofta "var det här tio år sedan?", för den här första loggboken täcker ju juni 2005-februari 2006.
Jag gillar förresten att den känns så lyxig att ta i, med speciellt papper och små (ganska stora) fickor på pärmarna och sånt där mappresår.
Fint att det finns fyra loggböcker till.
måndag 2 mars 2015
SUB och dagens gudar
Gårdagens SUB (dagens med, för den delen): 1522 st. Stor ökning från förra månaden, men jag har hela tiden haft en känsla av att jag räknade fel förra månaden. Men en ökning är det ändå.
Bland alla olästa böcker finns "Åskgudens son" av Arto Paasilinna. Redan när jag hörde talas om den tänkte jag att det låter lite som "American Gods" av Neil Gaiman och ville läsa, men det var först ganska nyligen som jag köpte den på loppis. När jag faktiskt kommer att läsa den vet jag inte.
Bland alla olästa böcker finns "Åskgudens son" av Arto Paasilinna. Redan när jag hörde talas om den tänkte jag att det låter lite som "American Gods" av Neil Gaiman och ville läsa, men det var först ganska nyligen som jag köpte den på loppis. När jag faktiskt kommer att läsa den vet jag inte.
söndag 1 mars 2015
En smakebit på søndag (Trigger Warning)
Det snöar. Inför förra helgen bestämde vi ju alla att nu skulle det bli vår på riktigt. Det har väl inte ens varit vinter i hela landet, men ändå – äntligen vår! Men nu snöar det alltså. I en otrevlig vinkel. Ska jag gå ut idag så får det finnas en bra anledning. Speciellt som jag är välförsedd med te och en ny bok av Neil Gaiman.
Det är en novellsamling, men min smakbit kommer inte från någon av novellerna utan från inledningen. Det är nämligen så långt jag har kommit.
There are things that upset us. That's not quite what we're talking about here, though. I'm thinking rather about those images or words or ideas that drop like trapdoors beneath us, throwing us out of our safe, sane world into a place much more dark and less welcoming. Our hearts skip a ratatat drumbeat in our chests, and we fight for breath. Blood retreats from our faces and our fingers, leaving us pale and gasping and shocked.
(Neil Gaiman, "Trigger Warning", s. XI)
Etiketter:
Fantasy,
Neil Gaiman,
Noveller,
Science Fiction,
Skräck och spökhistorier,
Smakebit
lördag 28 februari 2015
Sofia Z-4515
"Sofia Z-4515" är namnet på seriealbumet som säljs av romska EU-migranter i både Sverige och Norge just nu. En släkting köpte det för några dagar sedan trots att ett gäng ungdomar skällde på henne och inte tyckte att man skulle "ge pengar". Sedan när är det okej att förbipasserande försöker bestämma vilka böcker man får köpa? (Ser för mig hur jag omärkligt byter ut Stieg mot Åsa i folks kundvagnar på coop – och om nån försöker köpa "Catwalk" av Georgina Newbery så får man tackla dem i slow motion iförd skottsäker väst och med en sån där liten telefonsladd i örat.)
Det var ingen som opponerade sig när jag köpte samma seriealbum i en bokhandel för några år sedan i alla fall. Här har jag skrivit om serien.
Det var ingen som opponerade sig när jag köpte samma seriealbum i en bokhandel för några år sedan i alla fall. Här har jag skrivit om serien.
Etiketter:
Amanda Eriksson,
Censur och tryckfrihet,
Gunilla Lundgren,
Seriealbum,
Sofia Taikon
Vellumbarnet
Vellumbarnet
av Johanna Koljonen
En novellix till. Jag prenumererar inte men jag samlar.
Johanna Koljonen har jag hört på radio och sett på TV, och jag har läst första delen i hennes manga Oblivion High (hmm, jag borde skaffa del 2), men det här är den första skönlitterära text jag har läst av henne. (Det kan nog vara så att det är den enda utgivna, det vet jag inte.) Och det kan hon också.
Det här är en sån novell där det inte händer så mycket, utan tänks mer. Det är ett förhållande som har tagit slut och ett barn som berättaren saknar, som aldrig blev av.
fredag 27 februari 2015
Funkislampa
Funkislampa
av Jerker Virdborg
Jag har väl inte läst något av Virdborg tidigare, men det här gav ju mersmak. Jag ska inte avslöja för mycket, det kan ju bli lite dumt när det handlar om noveller. Huvudpersonen har i alla fall fall en bror som älskar vintagedesignprylar och han skulle så gärna vilja ge brodern något fint på hans födelsedag.
torsdag 26 februari 2015
Tonje Glimmerdal
Tonje Glimmerdal
av Maria Parr
Om du letar efter en helt fantastisk barnbok så är det kanske den här du letar efter. Riktigt bra bok! Nu är jag ju inte ett barn i tioårsåldern, men jag utgår ju ifrån att de skulle gilla den. Men det funkar också att läsa den om man är äldre.
Tonje är snart tio år och det enda barnet i Glimmerdalen. Förr fanns det ibland barn på campingplatsen, men nu när Klaus Hagen driver den som hälsocamping så är barn inte tillåtna. Särskilt inte Tonje. Men Tonje rör sig faktiskt vart hon vill i sin dal!
Tonjes bästa vän är Gunnvald, den 74 år gamle, ganska argsinte, gubben i granngården. De har roliga projekt ihop, som att försöka konstruera världens bästa rattkälke. Gunnvald bygger och Tonje är den våghalsiga testföraren. Men så får Gunnvald ett brev, och efter det så är han så konstig. Det visar sig att han har en hemlighet som alla i Glimmerdalen utom Tonje har vetat om. Hädanefter kommer kanske en hel del att bli annorlunda i Glimmerdalen. Men Tonje kommer inte låta det hända utan att kämpa emot. Varför envisas vuxna med att bete sig på sätt som gör alla, inklusive dem själva, olyckliga?
En bok som är både fin och allvarlig, med bra personskildringar, och dessutom otroligt rolig. Den måste ju bli en klassiker? Jag vet att den har fått bra kritik i Norge åtminstone, men inget om hur många som har läst den. Hoppas många.
"Tonje Glimmerdal" finns översatt till svenska som "Tonje och det hemliga brevet". Den är bara några år gammal (kom ut på svenska 2010), men verkar vara helt omöjlig att köpa nu. Det är ju synd. Men biblioteken har den säkert.
onsdag 25 februari 2015
Född på en söndag
Född på en söndag
av Evi Bögenæs
Det är sånt här jag hittar när jag är på loppis. Evi Bögenæs verkar ha varit en populär författare på sådär 40-60-talet. Norsk. Hon har skrivit några böcker om en Kitt, det är nog de enda jag egentligen har hört talas om.
"Född på en söndag" handlar om fjortonåriga Astri, som kommer från ett torp som kallas Tattarstugan. Hennes pappa har just hamnat i fängelse och mamman är inte mycket bättre. Boken börjar med att de flesta av syskonen blir omhändertagna av barnavårdsnämnden. Den allra yngsta ska mamman få ha kvar, man har ordnat en plats som piga där hon kan ha med barnet, men det är tydligt att Astri misstänker att hon inte kommer att sköta sig så väl att hon får ha kvar barnet. Annars tycker jag att den här biten av historien blir väldigt ytlig. Astri tänker lite på att brodern Lars säkert kommer sakna familjen, men efter det verkar hon inte ägna syskonen en tanke. Möjligt att den här utgåvan är något förkortad. Det verkar som om B. Wahlströms-böcker kan vara det ibland. Att Astri inte saknar mamman förvånar mig dock inte, för denna beskrivs som riktigt otrevlig.
Astri som är så stor blir inte placerad i fosterfamilj på samma sätt som syskonen. I stället har man ordnat att hon ska få komma till mammans faster, som är portvakt i ett hus i Oslo. Både hos henne och hos andra som råkar få reda på Astris bakgrund möter Astri misstänksamhet och förutfattade meningar. Men eftersom hon är så snäll och ärlig och allt som är bra så förstår alla så småningom att de inte ska döma henne efter vilka hennes föräldrar är. Jodå, det är kanske inte en helt originell berättelse. Men jag tyckte att det var väldigt roligt att t.ex. läsa om det konstnärliga/bohemiska/dekadenta hushållet några trappor upp från portvaktens lägenhet. För Astri lär ju så småningom känna de boende i alla husets våningar. Och blir till slut omtyckt av alla.
Tydligen finns det en andra bok om Astri, "Lyckan till slut". Det är ju nästan så att jag borde läsa den va? Om inte annat för att man har tänkt till med omslagsillustrationerna – Astri bär samma bunad (folkdräkt) på båda omslagen.
tisdag 24 februari 2015
Bokrea? Imorgon?
De senaste åren har jag haft dålig koll på bokrean. Jag kommer ju absolut att gå dit – kanske inte just imorgon, men någon dag – och jag kommer garanterat köpa något. Men jag har inte planerat några särskilda inköp.
Jag vet inte när jag slutade förbereda mig inför bokrean. Kan det ha varit när jag flyttade till Varberg för några år sedan? Vi har ändå bara en bokhandel (samt ett par stormarknader där det också är bokrea, fast i mindre skala). Eller var det när i stort sett alla bokhandlar plötsligt tillhörde samma kedja? Eller är det helt enkelt för att jag ändå handlar böcker hela året? Pocket, nätbokhandel och begagnat, precis vad jag vill ha när jag vill (eller som jag inte visste att jag ville ha) och inte mycket dyrare (eller billigare) än bokrean.
Förresten har jag bloggat om Cirkeln i min filmblogg (min blogg om att jag inte ser så mycket på film).
Jag vet inte när jag slutade förbereda mig inför bokrean. Kan det ha varit när jag flyttade till Varberg för några år sedan? Vi har ändå bara en bokhandel (samt ett par stormarknader där det också är bokrea, fast i mindre skala). Eller var det när i stort sett alla bokhandlar plötsligt tillhörde samma kedja? Eller är det helt enkelt för att jag ändå handlar böcker hela året? Pocket, nätbokhandel och begagnat, precis vad jag vill ha när jag vill (eller som jag inte visste att jag ville ha) och inte mycket dyrare (eller billigare) än bokrean.
---------------------------------------------------
Förresten har jag bloggat om Cirkeln i min filmblogg (min blogg om att jag inte ser så mycket på film).
Etiketter:
Bokrea,
Engelsforsböckerna,
Mats Strandberg,
Sara Bergmark Elfgren,
TV och film
söndag 22 februari 2015
En smakebit på søndag (Ru)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
Jag har inte gjort något särskilt den här helgen, men i kväll ska jag gå och se filmatiseringen av "Cirkeln"! Det ska bli spännande att se hur den blir som film. Hoppas den är bra. Jag har förstås sett att den har fått bra recensioner, men det ska tydligen också vara vissa saker som har ändrats.
Som så ofta har jag precis börjat på en ny bok under söndagsförmiddagen, så jag kan inte säga så mycket om boken än. Kim Thúy flydde från Vietnam som tioåring och kom till Kanada. Huvudpersonen i boken upplever samma sak, men det behöver ju inte betyda att det ska vara självbiografiskt. Det går väl knappt att uttala sig om en bok efter att ha läst sådär tio sidor.
Jag har inte gjort något särskilt den här helgen, men i kväll ska jag gå och se filmatiseringen av "Cirkeln"! Det ska bli spännande att se hur den blir som film. Hoppas den är bra. Jag har förstås sett att den har fått bra recensioner, men det ska tydligen också vara vissa saker som har ändrats.
Som så ofta har jag precis börjat på en ny bok under söndagsförmiddagen, så jag kan inte säga så mycket om boken än. Kim Thúy flydde från Vietnam som tioåring och kom till Kanada. Huvudpersonen i boken upplever samma sak, men det behöver ju inte betyda att det ska vara självbiografiskt. Det går väl knappt att uttala sig om en bok efter att ha läst sådär tio sidor.
De som satt uppe på däck berättade för oss att det inte längre fanns någon gräns mellan hav och himmel – de hade samma blå färg. Alltså kunde vi inte veta om vi var på väg till himlen eller höll på att sjunka i havets djup. Paradiset och helvetet omfamnade varandra i båtens buk. Paradiset utlovade oss en ny vändning i livet, en ny framtid, en ny historia. Helvetet å sin sida målade upp det vi fruktade mest: pirater, att vi skulle svälta ihjäl eller bli förgiftade av skorpor indränkta i motorolja, att dricksvattnet skulle ta slut, att vi inte skulle orka stå på benen, bli tvungna att kissa i den röda pottan som gick laget runt, bli smittade av det skabbsjuka barnet, aldrig mer känna fast mark under fötterna och aldrig mer få se våra föräldrars ansikten fast de satt där någonstans i dunklet bland tvåhundra andra.
(Kim Thúy, "Ru", s. 13-14)
Etiketter:
Engelsforsböckerna,
Kim Thúy,
Läsecirkeln,
Mats Strandberg,
Sara Bergmark Elfgren,
Smakebit,
TV och film
lördag 21 februari 2015
Lügen, die von Herzen kommen
Lügen, die von Herzen kommen
av Kerstin Gier
Det här skulle bli bok nr 5 av 5 i förra årets tyska utmaning, men jag insåg att jag inte skulle hinna innan nyår och läste i stället lite manga på tyska. Även om "Lügen, die von Herzen kommen" (lögner som kommer från hjärtat) är åt chick lit*-hållet och inte särskilt svårläst så tar det ändå sin tid att läsa på tyska. I år är målet att läsa sex böcker på tyska, och med en bok utläst i februari så ligger jag ju helt enligt tidtabellen hittills.
Faktiskt tog det inte så lång tid att läsa ut boken som det tog att komma in i den. Det tog en stund att få ordning på alla olika personer. Vi har huvudpersonen Hanna, en 26 år gammal journalist från Köln som jobbar på damtidningen ANNIKA. Det vill säga, ANNIKA ska egentligen vara en tidning för tonårstjejer och unga kvinnor, men den har kommit att handla lite väl mycket om antirynkkrämer och pensionssparande. Men nu har tidningen fått en ny chefredaktör, herr Birnbaum, som kräver att de anställda ska rycka upp sig och börja göra Annika till den tidning den borde vara. Detta leder till att alla på jobbet hatar Birnbaum, utom Hanna, som tycker att hans idéer är förnuftiga och så klart får skit för det från sina kolleger.
Hanna är alltid den ansvarsfulla, förnuftiga och pålitliga. Det är hon som får uppdraget att se till att hennes kompis inte försover sig till sin jobbintervju. Det är hon som förväntas hjälpa storasyster Toni med vissa vardagssysslor för att Tonis liv med tre barn under fyra år ska gå ihop nåtsånär (Tonis man är alltid på jobbet). Det är hon som får bo gratis tillsammans med lillebror Philipp i det andra huset på mammans och styvpappans tomt, i gengäld mot att hon ser till att Philipp pluggar inför sin studentexamen. Hanna och hennes äldre systrar tillbringade sin tidigaste barndom i någon sorts bohemisk misär med sin superalternativa mamma. Sedan träffade mamman plötsligt en väldigt ordentlig och respektabel man, som låter henne vara hur alternativ hon vill men som är noga med att sonen och styvdöttrarna ska få ordentliga utbildningar. Hittills har han bara lyckats med Hanna ...
Hanna är singel och har stor rumpa, men det är ingenting hon nånsin har brytt sig om. Förrän hon träffar Boris på en dejtingsajt där hon har ljugit om sitt utseende i sin användarprofil. Det var ju bara ett experiment, hon hade inte trott att hon faktiskt skulle bli intresserad av någon där. På skoj har hon bett honom fylla i ett relationstest från ANNIKA - Hur bra passar ni ihop? Boris och Hanna får osannolika 397 poäng av 400. OCH han bor i Köln. MEN Hanna har inte storlek 36 i kläder direkt, vilket hon har skrivit att "Fairy33a" har. Hon måste gå ner i vikt – finns det någon chans att Boris kan gå med på att vänta på att träffas i verkligheten i typ ett år?
Samtidigt börjar hon få känslor för Birnbaum, den nye chefen. Och hon blir ovän med sina kompisar, Philipps flickvän flyttar in och är fientlig (och Philipp öppnar inte ens skolböckerna), och Toni håller nog på att få ett sammanbrott och Hanna känner sig som en svikare som inte hinner hjälpa henne mer. Hur ska Hanna orka?
Det är många namn att hålla reda på, som ni ser. Men det kanske det måste bli i en berättelse som till stor del handlar om att det är så många människor som ställer krav på huvudpersonen att hon till slut inte hinner eller orkar ta ansvar för alla längre. Att boken har några år på nacken (utgiven 2002) märker man mest på att det här med att träffas på internet framstår som något nytt och lite exotiskt.
Kerstin Gier är ju hon som har skrivit den där "ädelstenstrilogin" ("Rubinröd" etc.). Jag har funderat på att läsa den, men kunde ju förstås inte motstå att köpa en helt annan bok av författaren när jag hittade den för några kronor på loppis. Det är inte alls samma genre, men jag tyckte att det här var ganska bra så då är nog trilogin ganska bra också. Det viktigaste är ju att det är tillräckligt underhållande för att jag ska orka läsa på tyska och inte för svårt. Mer avancerade romaner är nog bäst att läsa översatta till svenska.
* En etikett som jag inte är säker på att jag verkligen vill använda, men den här boken är ju faktiskt från den där tidsperioden när allt skulle vara chick lit.
fredag 20 februari 2015
Alice 19th volume 3: Chained
Alice 19th volume 3: Chained
av Yuu Watase
Alice har visat sig besitta språkliga magiska egenskaper som hon ännu inte kan behärska. Innan hon vet ordet av (pun egentligen inte intended) har hon råkat uttala ett ord som skickar hennes perfekta storasyster Mayura till ett magiskt ingenting. Alices kunskaper består av förmågan att lära sig använda de goda magiska orden, Lotis-orden. Men det visar sig att Mayura är utsatt för ett starkt inflytande från de onda Maram-orden, och att hon villigt låter sig påverkas.
Även systrarnas pappa försvinner. Den här gången fysiskt, men Alice inser att avståndet mellan pappan och döttrarna har ökat med åren och hon måste göra något för att de ska komma närmare varandra, som när flickorna var små. Samtidigt ska hon klara av skoldagarna och några knepiga magiska vägledare.
Det blir spännande att se vad som händer. Kanske inte så mycket hur det går. Jag utgår väl från att det blir ett lyckligt slut.
Etiketter:
Alice 19th,
Manga (och sånt),
Seriealbum,
Yû Watase
onsdag 18 februari 2015
Pengar
Pengar
av Victoria Benedictsson
Selma är sexton år och vill gå på konstskola, men hennes farbror övertalar henne att i stället tacka ja till ett frieri. Hon blir gift med en betydligt äldre storbonde, och hon tycker ju att det ska bli roligt med själva bröllopet och hon gillar att ha gott om pengar. Hennes man köper det hon vill ha. Men så småningom, när hon blivit några är äldre, ångrar hon att hon gift sig. Hon verkar ha trängt undan de här känslorna i flera år, men nu ger de sig till känna.
Kvinnor, eller flickor snarare, fick ju gifta sig när de var sexton på den här tiden, men de kunde inte bli myndiga förrän vid 25. Det var nog många som lät sig övertalas och sedan ångrade sina äktenskap. Victoria Benedictsson var visst själv olyckligt gift, även om inte var riktigt lika ung som bokens Selma när hon gifte sig. Men det var ju också lurigt att det bara var vissa utbildningar som var öppna för kvinnor. Mest konstnärliga, inget som man kan räkna med att leva på sedan. Intressant att läsa om hur man såg på den här saken på 1880-talet. Till exempel att det hade uppstått en tanke om att det var omoraliskt med sex inom äktenskapet om det inte var ett kärleksäktenskap. Selma läser böcker och får nya idéer, medan hennes man, som tillhör en annan generation, aldrig har funderat i de banorna.
Men egentligen tyckte jag att "Pengar" var bäst i början, när det handlade om den sextonåriga Selma och om hur hon blir övertalad att ge upp sina drömmar. Jag hade befarat att det skulle vara en torr och tråkig bok, men det var det ju inte alls! Men sedan när det handlar om den tjugotreåriga Selma och bokens budskap blev lite väl uppenbart så blev det också tråkigare.
För en gångs skull hade alla närvarande på läsecirkelsmötet läst boken och det blev en livlig diskussion. Kul!
söndag 15 februari 2015
En smakebit på søndag (vecka 7)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
I helgen har det inte blivit så mycket läst. Igår kände jag ett starkt behov av att åka runt på loppmarkander och leta efter fler böcker i stället. Och min systers kompis har dragit igång en cosplayförening som igår hade öppet hus i kvarterslokalen som jag ser från min balkong. Så jag var där en stund och spelade bl.a. Kalaha för första gången sedan lekis. Och så bjöd min brorsdotter, som är tre år, in halva släkten hem till mig för att se på veckans deltävling i melodifestivalen.
Och idag ska min syster och jag se på sista säsongen av Miranda. Fast det är ju bara två avsnitt, så det är inte det mest tidskrävande maratonet. Så jag kanske inte ljuger när jag säger att jag också kommer att läsa i "Anne Franks dagbok". Jag har läst den tidigare, men det var länge sedan, i den gamla versionen. När den kom ut på 40-talet var ju vissa avsnitt bortredigerade bl.a. för att de berörde saker som man inte skulle ha med i böcker för ungdomar på den tiden. Jag vet inte riktigt när man gav ut den här kompletterade versionen, men den svenska översättningen kom 2005.
Förra året var jag i Amsterdam och besökte bland annat huset där Anne Frank och de andra gömde sig i två år. Man har byggt upp ett museum runt omkring. Själva rummen står orörda, tomma eftersom de tömdes efter att de gömda hade upptäckts, men en del av Annes bilder sitter fortfarande uppklistrade på väggen i rummet där hon bodde.
Eftersom jag inte har börjat läsa blir smakbiten precis från början. För den som inte har läst dagboken så är Kitty inte en verklig person, utan en tänkt väninna som många av dagboksinläggen riktar sig till som om de vore brev.
I helgen har det inte blivit så mycket läst. Igår kände jag ett starkt behov av att åka runt på loppmarkander och leta efter fler böcker i stället. Och min systers kompis har dragit igång en cosplayförening som igår hade öppet hus i kvarterslokalen som jag ser från min balkong. Så jag var där en stund och spelade bl.a. Kalaha för första gången sedan lekis. Och så bjöd min brorsdotter, som är tre år, in halva släkten hem till mig för att se på veckans deltävling i melodifestivalen.
Och idag ska min syster och jag se på sista säsongen av Miranda. Fast det är ju bara två avsnitt, så det är inte det mest tidskrävande maratonet. Så jag kanske inte ljuger när jag säger att jag också kommer att läsa i "Anne Franks dagbok". Jag har läst den tidigare, men det var länge sedan, i den gamla versionen. När den kom ut på 40-talet var ju vissa avsnitt bortredigerade bl.a. för att de berörde saker som man inte skulle ha med i böcker för ungdomar på den tiden. Jag vet inte riktigt när man gav ut den här kompletterade versionen, men den svenska översättningen kom 2005.
Förra året var jag i Amsterdam och besökte bland annat huset där Anne Frank och de andra gömde sig i två år. Man har byggt upp ett museum runt omkring. Själva rummen står orörda, tomma eftersom de tömdes efter att de gömda hade upptäckts, men en del av Annes bilder sitter fortfarande uppklistrade på väggen i rummet där hon bodde.
Eftersom jag inte har börjat läsa blir smakbiten precis från början. För den som inte har läst dagboken så är Kitty inte en verklig person, utan en tänkt väninna som många av dagboksinläggen riktar sig till som om de vore brev.
12 JUNI 1942Jag hoppas att jag ska kunna anförtro dig allt, så som jag hittills inte kunnat anförtro mig åt någon, och jag hoppas att du ska bli ett stort stöd för mig.
28 SEPTEMBER 1942 (TILLÄGG)Hittills har jag haft ett stort stöd i dig, och likaså i Kitty, som jag numera skriver till regelbundet. Det här sättet att skriva dagbok tycker jag mycket bättre om och numera orkar jag knappt invänta klockslaget när jag får tid att skriva i dig.
Vad glad jag är att jag tog med mig dig!
(Anne Frank, "Anne Franks dagbok", s. 9)
Etiketter:
Anne Frank,
Biografier memoarer m.m.,
Smakebit
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)