62 dagar
av Cilla Naumann
Förra året läste jag Cilla Naumanns roman för vuxna "Springa med åror". Den handlade om Monika, som bor på en gård vid den halländska kusten. I de avsnitt som handlar om Monika som barn och ung så är vänskapen med sommargästernas dotter Johanna viktig. Som vuxen bor Monika kvar på gården, nu är hon ensamstående mamma till Lasse. Monika och Johanna har glidit ifrån varandra, men när Johanna har bildat familj börjar de semestra i den gamla stugan. Lasse har något sorts förståndshandikapp, och han leker med Johannas båda pojkar trots att de är flera år yngre.
Cilla Naumann har även skrivit några ungdomsböcker om tonårskillen Tom. Och Tom är alltså Johannas yngste son. I just "62 dagar", som är den tredje boken om Tom, glider berättelsen om Tom ihop med boken om Monika. "62 dagar" utspelar sig bara under ett enda sommarlov medan "Springa med åror" täcker flera årtionden, men just den här sommaren är annorlunda och avgörande för alla inblandade.
För det första är vädret eländigt. Tom hade sett fram emot första sommarlovet när han får köra moped, fast det blir inte så kul när vädret är som det är. För det andra så hade Toms storebror med en kompis ett par veckor, och han frågade rakt ut vad det var för fel på Lasse. Och efter det är det som att något blir annorlunda. Tom och hans bror (som heter Bror!) och de andra killarna på landet har inget att göra, och plötsligt är Tom med och gör en jäkligt dum grej.
Mycket bra bok, och jag gillar verkligen sättet som händelserna i de båda böckerna flätas ihop. De är ju helt fristående från varandra och man behöver inte läsa båda. Men händelser som Monika aldrig riktigt får någon klarhet i är sånt som Tom var med om. Och detaljer som Tom undrar över besvaras i "Springa med åror". Inte allt som Tom undrar över förstås – han är en sån som funderar mycket på saker.
Vilken ordning man läser de här två böckerna i spelar troligen ingen roll. Jag tyckte ju att det blev bra att först läsa "Springa med åror" och sedan "62 dagar", men någon som har läst dem i motsatt följd kanske skulle förespråka "sin" ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar