The Baghdad Blog

The Baghdad Blog
av Salam Pax

Det här är ju förstås Salam Pax blog fast i bokform, i rätt ordning och lite tillsnyggad och omskriven. Det är inte en nödvändig bok, för det går ju lika bra att läsa det på nätet (mer autentiskt på nätet också). Men om man har stationär dator kan man ju inte läsa i sängen och sådär då. Och dessutom finns ju boken kvar. Med tanke på att jag tycker att sånt här är intressant även efter nästan 25 år så är det bra med saker som finns kvar.

Boken omfattar perioden mellan september 2002 och juni 2003.

Utrensning (inför rean?)

Sådärja. Då har jag åtminstone ett 50-tal färre böcker i bokhyllorna. Kommer nog få gå igenom hyllorna ett par gånger till. Hade en bit över 1400 stycken (böcker, inte hyllor) när jag började, och då ser man liksom inte alla.

Räknar med att det blir en tur till Myrorna eller Stadsmissionen snart. Förhoppningsvis kommer jag inte hem med lika många böcker som jag lämpar av.

Bokrean startar i morgon. Ska försöka hålla mig undan så gott det går. (Vild gissning: Inte särskilt?)

Varför köpa böcker som jag bara nästan vill ha bara för att de inte är riktigt lika dyra som annars? Är det inte bättre att köpa sånt som jag verkligen, verkligen vill ha, även om de kanske är lite dyrare? Men det kan ju finnas nåt som jag verkligen vill ha på rean. Jag har faktiskt inte läst katalogerna så noga. Än.

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla
av Håkan Nesser

Nej, den har inget med "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" att göra, förutom att också denna utspelar sig i Kumlatrakten på 60-talet. Och att titlarna liksom bildar en mening tillsammans. :)

Det är sommaren 1967 och Mauritz är sjutton år gammal. Han köper skivor för pengarna han förtjänar på sommarjobbet, längtar bort från Kumla, röker pipa och försöker skriva dikter, gärna till granntjejen Signhild som han är förälskad i. Signhilds familj är lite speciell. Föräldrarna verkar inte alls passa ihop och har inte samma efternamn, och det har flyttat in en underlig inneboende som kallar sig poeten Olsson hos dem.

Så en dag blir Signhilds pappa brutalt mördad. Signhild är rädd för att hennes mamma har något med saken att göra och Mauritz börjar göra sina egna efterforskningar...

Lika bra som "Kim Novak...". Jag ska nog läsa fler böcker av Håkan Nesser.

Var på stadsbiblioteket i fredags

Karin Boye hade fått mössa på sig. :)

Ett öga rött

Ett öga rött
av Jonas Hassen Khemiri

Åh, den här tyckte jag om. :)

Halim är femton år och bor med sin pappa på Söder i Stockholm. Innan, när Halims mamma fortfarande levde, bodde de i någon mer invandrartät förort (Skärholmen? har ingen koll på Stockholmsförorter). Halim trivdes bättre där. Nu verkar det som om hans pappa har svikit "kampen" och bara tjatar om hur viktigt det är att kunna bra svenska och sånt. Samma sak i skolan, där man av ekonomiska skäl inte kan behålla Halims hemspråkslärare. Men Halim har genomskådat hela intergrationsplanen och han tänker inte ge sig. Han är stolt över att vara arab och tänker inte låta sig "svennefieras". Han är en revolutionsblatte och tankesultan, skriver han. Men det kan vara så att verkligheten inte riktigt är som Halim beskriver den.

I dagboken använder Halim ett ganska speciellt språk (Folk brukar säga att det är "tvättäkta rinkebysvenska", men jag har för mig att jag har läst eller möjligen sett på Röda rummet att det inte riktigt stämmer. Själv har jag verkligen ingen aning.) och jag var rädd att det skulle vara svårt att förstå. Men det funkade bra och jag gillade stilen.

Snygg utsida förresten. Guldglittrande snirklar (de ser svarta ut här, men det är guld).

...

Mullbert ska beställa från amazon! Jag måste passa på att köpa nåt! Måste bara bestämma vad. *fundera länge och väl*

Snäckan

Snäckan
av Margit Sandemo

Jajamensan, en Margit Sandemo-följetong till! :)

Sara vet inte riktigt om hon vill ha ett förhållande med Erik Brandt eller inte. Hon hade mer sett det som vänskap, men han vill ha mer, och hon vet inte riktigt hur hon ska göra. Han är ju gift också... Så mördas hennes ende släkting, en morbror som hon egentligen inte stod så nära, och någon reser till Sri Lanka under hennes morbrors namn. Polisen ber Sara hjälpa till med efterforskningarna. Hon och kommisarie Johan Ernberg ska resa till Sri Lanka och låtsas vara ett par som turistar. Johan Ernberg är om möjligt ännu mera mot idén än vad Sara är. Han ställer sig helt avvisande till hennes små försök till samtal, och är helt innesluten i sitt skal. Sara blir nyfiken på varför han har blivit sådan.

Förutsägbart? Tja, en smula. :) Men en hel del action, romantik och dessutom en annorlunda miljö (annars utspelar ju sig Margits böcker oftast i Norden, eller åtminstone i Europa) får man. Sri Lanka verkar trevligt. Och skurken är jättejätteond och hans öde blir ganska... speciellt (fast jag hade ju läst boken innan och kom ihåg ungefär vad som hände).

Såna här gamla Allersromaner är förresten roliga, för det fanns reklam för t. ex. godis på insidan av pärmarna under en period (bl. a. i den här boken). Man ska äta det "när storyn hettar till" (bild på bok och godis) eller "när soundet känns rätt" (bild på LP-skivor och godis). I några är det reklam för ett sömngivande naturmedel på insidan av den bakre pärmen. För folk som läser i sängen och läser ut hela böcker utan att lyckas somna? :)

Ulrike och kriget, Ulrike och freden

Ulrike och kriget
Ulrike och freden
av Vibeke Olsson

Ulrike är 12 år när andra världskriget börjar. Hon bor i en trång lägenhet i München tillsammans med sina föräldrar och tre småbröder. Den minste brodern är precis nyfödd. Ulrike är glad över kriget för nu ska Tyskland få revansch för allt som har gått dåligt p.g.a. det förra kriget. Eftersom hon är så ung känner hon inte till något annat än nazismen och är övertygad om att tyskar är överlägsna andra folkslag och att Hitler ska leda landet till seger. Visst vet hon om att vissa har andra åsikter, men hon har fått lära sig att de har fel.

När kriget tar slut är hon 18 och har förlorat flera familjemedlemmar. Huset de bodde i är bombat och de bor i en bunker med vatten på golvet. Nu är det Ulrike som måste försörja sina småbröder, men pengarna hon förtjänar som städerska räcker inte till mat. Precis som alla sina väninnor måste hon till sist prostituera sig. Ulrike kan inte längre be till Gud, för tydligen är han på de allierades sida. Men nazist är hon fortfarande. Om Führern hade fått leva så hade han inte låtit tyskarna behandlas på det här sättet, det är hon säker på.

De här båda böckerna är bra (men okej, jag tyckte att de var bättre första gången jag läste dem och inte visste vad som skulle hända). Oftast är ju huvudpersonerna i böcker och filmer om andra världskriget motståndare till nazismen, men här får man se kriget från en nazistanhängares sida och man förstår verkligen hur hon tänker. Dessutom är jag imponerad av att Vibeke Olsson kunde skriva så här bra fast hon var så ung när hon skrev böckerna om Ulrike. (Hon är född 1958 och böckerna gavs ut 1975 och 1976.) De måste läsas.

...

Undrar förresten varför den ena omslagsbilden blev randig. Hade inte ändrat några inställningar mellan scanningen av de båda böckerna. Mystiskt.

Susanna & Bo

Susanna & Bo
av David Liljemark

David Liljemark hade jag inte läst något av tidigare, men jag hade hört talas om honom så jag tog och lånade ett av hans album på bibblan. Fast nu när jag har googlat honom upptäcker jag att jag visst har läst andra serier av David Liljemark. Det är nämligen han som har skrivit manus till den där Bamseserien där Bingolotto kritiseras. Tufft!

"Susanna & Bo" har hade både skrivit och ritat, och det riktar sig till vuxna läsare. I baksidestexten beskrivs Susanna och Bo som ett strävsamt ungt par. (Min bror tycker att "strävsamt par" är ett jätteroligt uttryck, speciellt om det handlar om Svenne och Lotta som enligt honom alltid beskrivs på det sättet.) Men efter ungefär halva seriealbumet gör Susanna slut och Bo blir jättedeppad. Annars är det en blandning av roliga (jag gillar speciellt kul konversationer och kommentarer) och absolut-inte-roliga saker (tänker speciellt på att en av Susannas kompisar blir misshandlad av sin pojkvän).

Ytterligare ett namn att skriva upp på listan över sånt jag ska kolla upp på serieavdelningen på biblioteket inne i stan. Urvalet på mitt lokala bibliotek är högst begränsat. "Susanna & Bo" finns även som pocket, och kallas då "komplett pocketutgåva". Betyder det att det finns fler serier i den? Måste också kollas upp.

Före och efter Bella

Före och efter Bella
av Maja Hjertzell

Filip är en väldigt vanlig kille i nian. Så börjar Bella i hans klass. Hon har en massa åsikter och blir kompis med Filip. Plötsligt börjar Filip också ha åsikter.

Nej, jag fastnade inte riktigt för den här historien. Jag tyckte inte att man lärde känna Filip och Bella ordentligt. *klag*

A Friend of the Family

A Friend of the Family
av Lisa Jewell

Gerry London tänker anordna en överraskningsfest för sin fru Bernie för att fira att det var 40 år sedan de träffades. Naturligtvis ska han bjuda släkt och vänner, och viktigast av alla är de tre sönerna.

Utåt verkar det som om sönerna har det väldigt bra. Tony, den äldste, driver ett företag. Han är skild, men har en ny flickvän som alla avgudar. Men han är inte nöjd med sitt liv, och han är inte nöjd med att hans vikt stadigt ökar. Mellanbrodern Sean har alltid varit en slarver, men nu är han ju en Publicerad Författare så så är det okej. Dessutom har han ju Millie och har aldrig varit så lycklig förr. Tills hon berättar något som fullständigt förstör allting för honom... Lillebror Ned har just kommit tillbaka till England efter några år i Australien. Han tog chansen att återvända för gott när han ändå skulle till festen. Fast han berättar inte varför han var så ivrig över att få lämna Australien. Han upptäcker dessutom att saker och ting har förändrats medan han har varit borta. Alla andra i hans ålder har karriär och familj nu.

Och så är det Gervase, föräldrarnas excentriske inneboende. Ingen av bröderna är särskilt förtjust i honom. Vad har han i deras familj att göra?

Helt okej bok. Ganska många intriger som jag inte visste hur de skulle sluta. Jag utgick förstås från att det skulle sluta lyckligt, men jag visste inte alls hur det skulle sluta. Men jag tror ändå inte att jag kommer läsa fler böcker av Lisa Jewell. Så bra var den inte.

Katalogbrist

Varför har jag bara fått en ynka bokreakatalog? Delar de inte ut dem i det här området eller? (Jag har hört att på Andersberg i Halmstad delas inte IKEA-katalogen ut eftersom folk som bor där ändå inte har råd att handla på IKEA, men jag vet inte om det bara är en myt.) Imorgon är det jag som åker in till stan och plockar åt mig kataloger. Visserligen borde jag inte köpa en massa reaböcker. Jag har så mycket oläst hemma och det är bättre att jag lägger pengarna på böcker som jag verkligen vill ha. Men jag lär ju köpa en del på rean i alla fall.

Garagedrömmar

Garagedrömmar
av Mats Kjellblad


Eftersom jag just läste "The Amazing Adventures of Kavalier & Clay" så skulle man ju kunna tro att jag skulle läsa superhjälteserier nu, men så är icke fallet. "Garagedrömmar" handlar om Isak sista sommaren med det gamla kompisgänget. De håller på att fixa med diverse fordon, repar med bandet och träffas i skogen på helgerna för att festa. Men de börjar bli vuxna och gänget kommer snart splittras. Vissa flyttar och andra stadgar sig och bildar familj.

Det här påminner jättemycket om hur det var hem-hemma. :) Inte detaljerna förstås, och jag har egentligen bara umgåtts i utkanten av ett sånt här kompisgäng (min brors kompisar nämligen, mina egna var inte riktigt av det här slaget). I "Allt för konsten 3" fanns det med en serie av Mats Källblad (ja, det verkar finnas två sätt att stava efternamnet på) som hade lite samma stuk, den handlade också om ett kompisgäng på landet. Den tyckte jag egentligen var lite bättre, men jag gillar "Garagedrömmar" också. Det ska visst finnas ett album till om Isak, och jag tror att det finns på biblioteket inne i stan. Måste åka dit och låna det.

The Amazing Adventures of Kavalier & Clay

The Amazing Adventures of Kavalier & Clay
av Michael Chabon

Sammy Klayman och Josef Kavalier är kusiner. Det är 1939 och Josef har just lyckats fly från Prag, där situationen för den judiska befolkningen blivit allt sämre sedan nazisterna ockuperade landet. Han tar sig till Brooklyn, där hans moster, mormor och kusin Sammy bor. Sammy och Josef, eller Joe som han börjar kalla sig, är båda i övre tonåren och blir snabbt goda vänner. När Sammy upptäcker Joes teckningstalanger får han en genial (tja, tycker han) idé. Sammy älskar serier. Han kan genren och vet att han skulle kunna skriva fantastiska historier, men hans teckningar blir aldrig tillräckligt bra. Joe och Sammy vore det perfekta serieskaparteamet. Nu gäller det bara att övertyga Sammys chef (som äger ett företag som säljer skämtartiklar) och chefens svåger (som publicerar kiosklitteratur) om att de borde satsa på att ge ut en superhjälteserie skriven av Sammy och Joe, som inte ens vet vad en serietidning är men som litar på att kusinen vet vad han pratar om. Sammy säger att det är nåt man kan tjäna pengar på och Joe behöver mycket pengar för att kunna få ut sin familj ut Tjeckoslovakien...

Detta är den blygsamma början på Sammy Clays (Clay låter ju mycket mer professionellt än Klayman) och Josef Kavaliers framgångar med The Escapist (i sitt vanliga liv är han utbrytarkung, men som The Escapist befriar han andra människor från t. ex. nazisterna, något som ju har ganska stor personlig betydelse för Joe) och alla de andra superhjältarna som de skapar. Det här är den delen av boken som jag tycker bäst om. Efter ungefär 2/3 blir handlingen nämligen mycket mörkare, med stora bakslag i både Joes och Sammys liv. Visst ska romanfigurer ha både medgångar och motgångar, men det känns ändå som om redan hälften av vad som händer dem skulle vara deprimerande nog. De hade det ju så bra nyss, och jag ville att de skulle fortsätta med det. Så småningom tar de sig upp ur de värsta djupen, men de blir ju naturligtvis aldrig mer de här två entusiastiska unga killarna som de var innan. De blir äldre och märkta av svåra upplevelser. Superhjälteseriernas popularitet minskar och moralpanik över seriers inflytande på ungdomar utbryter. Men låt dig inte avskräckas av det här. Det är en väldigt bra bok. Det är inte bara jag som tycker det heller, Chabon fick Pulitzerpriset för den. Den finns förresten på svenska också, "Kavalier & Clays fantastiska äventyr".

Det är mycket möjligt att jag kommer att läsa fler böcker av Michael Chabon.

Här kan man lyssna på en radiointervju med Michael Chabon om "The Amazing Adventures of Kavalier & Clay", och så får man ju reda på hur "Chabon" uttalas på köpet. Och Kristin, på samma sida kan man lyssna på ett reportage om Love. :)

Britt-Mari lättar sitt hjärta

Britt-Mari lättar sitt hjärta
av Astrid Lindgren

Se vad jag köpte för 3 1/3 krona på biblioteket (det var 3 gallrade böcker för 10 kr). :) Det är Astrid Lindgrens första bok från 1944. Jag tror visserligen att första versionen av Pippi skrevs tidigare, men att hon omarbetade den och fick den utgiven efter den här. Jag hade aldrig läst "Britt-Mari lättar sitt hjärta" tidigare. Jag har inget direkt minne av att faktiskt ha läst särskilt mycket av Astrid Lindgren överhuvudtaget, men på nåt sätt känner jag till historierna gott ändå. Det är väl på grund av TV och högläsning i skolan och sånt där. Tror att jag kan ha haft några av hennes böcker på kassettband också.

"Britt-Mari lättar sitt hjärta" är en ganska typisk flickbok. Den består av brev som femtonåriga Britt-Mari skriver till en brevvän (brevvännens brev är inte med i boken) och sitt liv och sin stora familj. Den är rolig och mysig, men inte den mest minnesvärda bland Astrid Lindgrens böcker. Ett par saker tycker jag förresten jag känner igen från familjen Melkersson på Saltkråkan. Visst lyfter de väl bordet innan de ska äta? Dessutom finns det även i "Britt-Mari lättar sitt hjärta" en duktig storasyster som tar hand om mycket av hushållet (fast här har hon hjälp av en hushållerska). I Britt-Maris familj finns det visserligen en mamma, men hon håller inte på så mycket med husliga ting. :)

Förresten, fin utsida, va? Jag gillar den i alla fall. Den här utgåvan är från 1959. Jag är inte riktigt lika förtjust i originalomslaget. Det kan beskådas under "Fler figurer" (längst ner i vänsterspalten) på den här sidan.

Är du den skyldige?

Är du den skyldige?
av Margit Sandemo

(En vanligare titel på den här boken är "Nattens tårar", men jag har nån gammal Hemmets Journalutgåva.)

När Taran var åtta år bodde hennes familj en kort tid på en ort som hette Sletto. Där blev hon vän med en några år äldre pojke, Sjur Steinebråten. Sjur visste mycket om djur och natur, men han var mycket barnsligare än andra elvaåringar och han kunde inte läsa och skriva. Han hade inga andra vänner än Taran. När Tarans familj flyttade förlorade hon kontakten med Sjur, men många år senare, när hon var vuxen, hörde hon hans namn igen. Då var han misstänkt för våldtäktsförsök och mord. Men Taran ville inte tro på anklagelserna.

Ännu en kombination av deckare och kärlekshistoria. Margit har skrivit ganska många såna följetonger. Ofta känner man igen personlighetstyperna från andra böcker. Det skulle säkert gå att kategorisera dem på nåt sätt. Sjur påminner t. ex. en del om Tsi-Tsungga i Legenden om Ljusets rike. Hon gillar visst att återanvända namn från följetongerna också. I de båda serierna Häxmästaren och Legenden om Ljusets rike finns det en Taran, och i den förra följetongen jag läste var det en som hetter Armas, precis som en person i Legenden om Ljusets rike. Det finns många fler exempel.

Vad tyckte jag om den här boken då? Jodå, jag tyckte om den. Margits följetonger är perfekt mysläsning. Och mysläsning är en bra sak. :)

Blandad läsning

Eftersom den förra boken jag läste var såpass seriös så fick det bli en följetong av Margit Sandemo efter den. :) Läste ut den idag, men orkar inte skriva om den just nu.

Öde

Öde
av Christine Falkenland

Efter ett missfall börjar Siri gå i psykoanalys. Hon berättar om saknaden efter sin mor, den strängt religiösa ö hon är uppvuxen på och skandalen som gjorde att hon tvingades lämna den. Hon lever nu tillsammans med en man som misshandlar henne, och hon tycker alltid att det är hennes eget fel. Ibland är hon säker på att Helenius, hennes psykoanalytiker, tycker att hon är ointressant och inte lyssnar. Ibland försöker hon få kontakt med honom utanför analysen, något som inte är tillåtet.

Hmm, det är en bra bok, välskriven, men jag har inte så mycket att säga om den egentligen.

Allt för konsten 3

Allt för konsten 3
Redaktör: Ingemar Bengtsson
Medverkande: Daniel Ahlgren, Rasmus Gran, Åsa Grennvall, Matti Hagelberg, Bjarni Hinriksson, Jason, Gunnar Krantz, Mats Källblad, Viktoria Laeben-Rosén, Mikael Mildén, Christopher Nielsen, Pentti Otsamo, Patrik Rochling, Karna Rusek, Jan Solheim, Jens K Styve, Katja Tukiainen, Li Österberg

Var på mitt lokala bibliotek två gånger igår. Trots att det ligger väldigt nära min bostad (lika nära som spårvagnshållplatsen, mataffären, apoteket, "posten", frisören och garaget) hade jag aldrig varit där förr, för jag tänkte att biblioteket inne i stan lär ju ha större utbud. Men så skulle jag lämna tillbaka några cd-skivor som min brors flickvän lånat igår och då hittade jag ju flera böcker jag ville låna. Så då var jag tvungen att gå hem och hämta lånekortet. :) Visserligen har det här biblioteket ett väldigt mycket mindre utbud än stadsbiblioteket, men de har ju en del böcker i alla fall. Det är ju inte som om jag går och väljer ur hela sortimentet ändå.

En av böckerna jag lånade igår var "Allt för konsten 3", som är en antologi med serier av olika serieskapare från Norden. Vissa har jag läst andra serier av, men de flesta var okända för mig (jag kanske har hört namnen på några, men inte läst något av dem). Två av serierna hade jag läst innan. Åsa Grennvalls serie har jag läst nånstans på nätet (kanske hos Optimal Press, förlaget som ger ut hennes album och som har gett ut "Allt för konsten 3" också) och Christopher Nielsens serie fanns med i "Propaganda!".

Det här var ett bra sätt att få lite smakprov på en massa olika serieskapare. Nu har jag en del namn på listan över folk som jag borde läsa mer av. Till biblioteket! (Möjligen stadsbibblan, för de har väl fler serier.) De tidigare Allt för konsten-albumen kunde ju också vara intressanta att läsa...

Kill

Kill
av Mats Wahl

Egentligen var det en annan av Mats Wahls böcker jag hade mest lust att läsa - "Svenska för idioter". Men en genomgång av min systers bokhyllor visade att hon hade denna, så då tänkte jag att jag börjar väl med att läsa den. Har aldrig läst någon bok av Mats Wahl förr.

Det här är den tredje (men fristående) boken om polismannen Harald Fors. Han utreder brottslighet där barn och unga både är gärningsmän och offer, står det på baksidan.

"Kill" börjar med att han blir rånad och bestulen på sitt tjänstevapen. Kort därefter dödas flera barn vid en skottlossning på en skola. Mycket tyder på att gärningsmannen har använt Fors pistol.

Spännande bok. Den får inte toppbetyg, men bra var den. Möjligen att man kan tycka att brottet är lite väl spektakulärt. Om brotten i de andra böckerna om Harald Fors är lika allvarliga så måste staden han bor i vara väldigt hårt drabbad. Den verkar inte vara sådär jättestor ju. Men så är det ju i deckarserier. Huvudpersonerna kan inte sticka näsan utanför dörren utan att hamna mitt uppe i ett mordfall. Det är ju åtminstone lite naturligare om huvudpersonen är polis. :)

För fin för denna världen, The girl who never fick nån post

För fin för denna världen
The girl who never fick nån post
av Daniel Ahlgren

Jag är väldigt förtjust i de här båda seriealbumen, som utgör en trilogi ("The girl who never fick nån post" innehåller två delar, vad jag vet har de aldrig getts ut var för sig).

De handlar om Helena, det året hon slutar gymnasiet. Helena har väldigt dåligt självförtroende och har egentligen bara en kompis, My. My är mer öppen, har lite mer självförtroende, kanske till och med framtidsplaner. Hon får ofta trösta Helena när Helena blir ledsen och tycker synd om sig själv. Samtidigt vill både Helena och My vara annorlunda. De ser ner på de flesta andra som bara verkar leva för att gå ut och supa på helgerna.

När alla andra ser fram emot att ta studenten fyller den framtidsutsikten Helena med ångest. Vad ska hon göra sen? Det finns inget hon kan och inget hon vill göra. Hon kan inte ens tänka sig något hon ens skulle kunna stå ut med att göra.

"För fin för denna världen" handlar om ett cafébesök precis efter sportlovet. Helena och My pratar om stort och smått, och diskuterar livssyn med en sån där jobbig människa som är ute och festar. "Blomstertid" (första halvan av "The girl who never fick nån post") består av flera olika episoder som inträffar precis runt studenten och under sommaren. I "The girl who never fick nån post" (d.v.s. andra halvan av albumet med samma namn) har det hunnit bli vinter, och Helena är den enda som fortfarande går hemma. Alla andra har börjat plugga eller jobba.

Orsaken till att jag tycker så mycket om de här seriealbumen är nog att jag känner igen mig i dem. Inte allt (och en del attityder har jag kanske vuxit ifrån) men i mycket. Det låter förresten kanske som om det är väldigt deprimerande historier de berättar, men så är det inte riktigt. Visst, det är mycket som inte är så behagligt att läsa, men samtidigt kan Helena och My ha väldigt roligt.

Der Vorleser

Der Vorleser
av Bernhard Schlink

Som femtonåring upplever bokens jag, Michael Berg, en kärlekshistoria med den mycket äldre gåtfulla Hanna Schmitz. Flera år senare, när han är juridikstudent, återser han henne på de anklagades bänk i ett fall han ska studera. Det är en process som gäller gamla synder från förintelsen. Michael inser att Hanna inte är oskyldig till anklagelserna, men att hon heller inte var den ledarfigur som man vill framställa henne som. Men hon accepterar tydligen hellre ett längre fängelsestraff än att avslöja hemligheten som hon bär på. Michael har genomskådat henne, och skulle kunna berätta den i rätten. Men vilket ansvar har han egentligen för Hanna och har han rätt att avslöja något som hon är villig att offra så mycket för att dölja?

En bra bok, även om det var vissa avsnitt (speciellt de där Michael blir lite filosofisk) som jag inte riktigt förstod. Mycket möjligt att det var något jag missförstod också. Jag läste ju den på tyska. Vill man göra det lite enklare för sig kan man ju läsa den på t. ex. svenska ("Högläsaren") eller norska ("Høytleseren"). Hannas hemlighet listade jag ganska snabbt ut (långt före Michael), så det var säkert författarens mening. Själva hemligheten påminde mig lite om en annan bra bok jag har läst, men jag säger inte vilken. :)

Skogen har många ögon

Skogen har många ögon
av Margit Sandemo

Isa var en pålitlig kompis, alltid villig att hjälpa till, men någon dramatik eller romantik fanns det inte i hennes liv. Så en dag sorterade hon papper på nyhetsbyrån där hon jobbade som kontorist, och blev fullständigt betagen av ett foto av en ung pojke. Bilden föreställde "Mannen från Grotteskogarna", som hade hittats död nyligen och inte hade kunnat identifieras. Troligen kom han från utlandet. Men Isa nöjde sig inte med detta. Hon ville veta vem han varit och varför han hade dött i en norsk skog. Olovandes tog hon med sig bilden och ett kuvert med information om fallet och begav sig till Grotteskogarna för att göra sina egna efterforskningar.

Margit Sandemos följetonger är alltid lika mysiga att läsa. Det här är en av de nutida (fast de är ju förstås ändå runt 20 år gamla, så de är nästan historiska de också) och den innehåller en hel del deckarelement. Och så en kärlekshistoria förstås!

Flickan i frack

Flickan i frack
av Hjalmar Bergman

Varför läser man (jag) inte mer av lite äldre svenska författare? Känns som om man (jag) borde. Nu har jag i alla fall läst en bok av Hjalmar Bergman. "Flickan i frack" gavs ut 1925 för första gången. I mitt En bok för alla-exemplar från 1983 har verbens pluralform ändrats till singularis, står det. Är inte det lite mesigt? :) Fast den tillhör visst barn- och ungdomsböckerna, så de ville kanske inte avskräcka läsarna.

I Wadköping, den mest konservativa av svenska småstäder, vågar Katja Kock komma till studentbalen klädd i frack*! Något så oerhört opassande! Varför gjorde hon det, hur reagerade man i Wadköping och vad hände med Katja sedan? Det är vad Hjalmar Bergman redogör för i boken, på ett ganska ironiskt sätt. Problemet med det är att man aldrig känner något särskilt för personerna i boken. Men boken är rätt bra ändå. Och kort och lättläst, för den som vill läsa nåt av lite äldre svenska författare men inte har lust att lägga så mycket tid eller energi på det. :)

* För norska läsare, för säkerhets skull: "Frack" är inte samma sak som "frakk". Inte vet jag vad frack heter på norska, kan alltså mycket väl heta frakk. Men det har ju inget med regnfrakk (heter regnrock eller regnkappa) eller russefrakk (finns inte i Sverige) att göra. Så här ser en frack ut.

Ranma ½ del 3 - Svarta rosen

Ranma ½ del 3 - Svarta rosen
av Rumiko Takahashi

Äntligen läste jag något bra! De senaste böckerna har ju inte varit några höjdare. Men i veckan kom ju den senaste Ranma ½ ut. :) Mycket kampsport i den här. Tävlingar i kampsport blandat med gymnastik (sån där med band och bollar) och kampsport blandat med konståkning. Och så en massa förvecklingar med folk som byter skepnad och andra som inte vet om att t. ex. tjejen Ranma är samma person som killen Ranma. Folk har en tendens att bli kära i den ena och hata den andra. Det här är en rolig serie. :)

- Ranma ½ del 1 - Den fantastiska källan
- Ranma ½ del 2 - Jägaren

Del 4 ska komma ut den 2 mars.

Shanghai baby

Shanghai baby
av Wei Hui

Mnja. Den här boken utspelar sig i Shanghai, och det är ju lite annorlunda och därför kul, men själva historien intresserar mig inte särskilt. Om den hade utspelat sig i t. ex. Stockholm eller London hade jag antagligen inte alls gillat den.

"Shanghai baby" handlar om Coco (ett smeknamn, egentligen heter hon Nikki, som inte heller verkar speciellt kinesiskt, men men...) som är 25 år och har gett ut en ganska uppmärksammad novellsamling. Hon blir tillsammans med en kille som heter Tiantian. De är jättekära, men Coco har ändå en västerländsk älskare. Hon skriver på en roman, bor ihop med Tiantian, träffar sin älskare i hemlighet, umgås med vänner som i allmänhet är moderna och rebelliska, och, tja, det händer inte så mycket egentligen. Utom att det inte går så bra för Tiantian... Ganska meningslös bok egentligen, bortsett från att det är intressant med Kina då.

Legenden om Ljusets rike

Legenden om Ljusets rike
av Margit Sandemo

Den här 20 böcker långa serien har jag läst parallellt med andra böcker de senaste månaderna. Jag har läst den tidigare, men det var ganska länge sedan och då var det ibland svårt att komma ihåg vad som hände ett par böcker tidigare eftersom jag var tvungen att vänta på att nästa bok skulle ges ut. Jag tror att det gick ungefär tre år mellan den första och sista boken kom ut (i pocket åtminstone). Nu läste jag dem i snabbare följd och fick en bättre överblick över handlingen. Men fortfarande anser jag att de här är de sämsta böckerna som Margit har skrivit. Alltså, jag är fullt medveten om vilka svagheter Margit har som författare, men jag brukar glatt strunta i dem. Men i den här serien går handlingen framåt för snabbt, eller snarare, handlingen bara går och går och nästan ingen i det stora persongalleriet förmår engagera läsaren. Legenden om Ljusets rike är väl bara för de riktigt inbitna fansen, de som vill läsa allt hon har skrivit. Särskilt med tanke på att det här är en direkt fortsättning på den föregående bokserien Häxmästaren, där historien dessutom flätas ihop med Sagan om Isfolket (som kanske är bekant?), så skulle jag tro att det är fansen som har störst behållning av den.

Värst vad negativ jag låter. :) Serien har väl sina ljuspunkter. Det var ju inte så att det kändes som ett tråkigt måste att läsa böckerna. Men det är ju faktiskt så att alla (? Jag har inte läst riktigt alla än.) andra böcker som Margit har skrivit är bättre.

Alla titlarna i serien:

1. "Viskningen"
2. "Móri och Isfolket"
3. "Flickan som inte kunde säga nej"
4. "Dagg och dimma"
5. "Johannesnatten"
6. "Den utvalde"
7. "Häxan"
8. "Skräcken"
9. "Sol av Isfolket"
10. "Nattsvarta rosor"
11. "Bländverk"
12. "Det bävande hjärtat"
13. "Ond saga"
14. "In i värmen"
15. "Mörkrets ande"
16. "Livshunger"
17. "Från toppen och uppåt"
18. "Så djup en längtan..."
19. "Mördande oskuld"
20. "Ett hav av kärlek"

Oläsandes

Har läst väldigt lite den här veckan. Har faktiskt inget utläst att skriva om.

Det hindrade mig INTE från att köpa fler böcker idag. Åhléns hade ju rea på pocketar (55 för engelska, 29,50 för svenska). Och sen var jag på Myrorna... Men jag var ändå ganska duktig. Nästan allt jag köpte var med i min bokbok över sånt jag vill läsa. Inga sådär jättedumma impulsköp alltså. Avstod t. o. m. från att köpa några böcker som troligen bara skulle förbli olästa bokhylleplatsupptagare.

Engelska böcker:
Haruki Murakami - "Sputnik Sweetheart" (det vara bara Murakami i största allmänhet som stod i bokboken)
Joyce Carol Oates - "We Were the Mulvaneys" (med i bokboken!)

Svenska böcker:
Zandra Ahl & Emma Olsson - "Svensk smak" (inte i bokboken, men har hört talas om innan och den verkade intressant)
Ulf Lundell - "Jack" (inte i bokboken, men måste man inte ha läst den här? och herregud, fem spänn liksom)
Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen" (i bokboken, faktiskt)
Håkan Nesser - "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" (definitivt i bokboken, vilket ursäktar att det var en pocket till fullpris)

Norsk bok:
Axel Jensen - "Ikaros" (författaren är med i bokboken fast inte just denna titeln, men nu är ju inte valfriheten på Myrorna oändlig...)

Hade förresten ett samtal om läsning med min syster idag, som jag borde skriva ett inlägg om.

Det hemliga hisschaktet

Det hemliga hisschaktet
av Lemony Snicket

Hoppas att det kommer fler böcker om syskonen Baudelaire snart, för nu har jag läst alla som finns på svenska. (Jo, jag skulle kunna läsa dem på engelska, men det är egentligen min syster som köper dem och hon vill nog hellre ha dem på svenska.) Det här var den sjätte i ordningen och återigen har de föräldralösa barnen placerats hos nya släktingar. Den här gången är det hos Jerome och Esmé Solkig, som bor på en av de förnämsta adresserna i barnens gamla hemstad. Esmé har gått med på att ta hand om dem eftersom det just nu är inne med föräldralösa barn. Hon är väldigt intresserad av vad som är inne och alla trender måste följas. Jerome är väldigt trevlig, men vill aldrig bråka med någon. Varken han eller Esmé är till någon hjälp när det gäller att hålla greve Olaf borta. För naturligtvis är han fortfarande ute efter syskonen Baudelaires förmögenhet.

Tidigare böcker i serien:
-Lite om "En olustig början" och "Reptilrummet".
-Lite om "Den sorgsna sjön" och "Det sällsamma sågverket".
-"Den skräckfyllda skolan"

Gå dessutom till den officiella hemsidan, där det finns en del kul saker. På sidan om greve Olaf finns det t. ex. en rolig sång om greven. :) Rekommenderas! Den är faktiskt rätt bra. Rimmen är imponerande.

"When you see Count Olaf, count to zero then scream and run away. Scream, scream, scream, and run away."

Marika läser Damernas värld

Man fick ju en bok som jag ville ha ("Solstorm" av Åsa Larsson) på köpet! Fast jag ser ju det mer som att jag köpte en bok och fick en tidning på köpet. :) Stod inte nåt intressant i tidningen, bortsett från en artikel om Åsa Larsson som jag ska läsa senare, så det är inte troligt att jag köper fler nummer. Om man inte får andra böcker på köpet förstås. Fast tidningen är ju nästan lika dyr som en pocketbok ändå, så man tjänar egentligen inget på det.

Wuthering Heights

Wuthering Heights
av Emily Brontë

Inte brukar väl engelska vara så här svårt att ta sig igenom? Vissa dagar hann/orkade jag ju bara läsa 20 sidor i boken, men mot slutet gick det lite snabbare (möjligen för att det var helg och jag hade mer tid till att läsa). Av systrarna Brontës böcker är det väl "Jane Eyre" (av Charlotte B.) och "Wuthering Heights" (av Emily B.) som är de mest kända. Jag tycker mycket om "Jane Eyre" och hade ganska stora förhoppningar när det gällde "Wuthering Heights".

Mr. Earnshaw lämnar hemmet i Yorkshire för att utföra några ärenden i staden. När han kommer hem har han med sig en föräldralös pojke som han har hittat och bestämt sig för att ta hand om. Pojken, som kallas Heathcliff, visar sig ha en frånstötande personlighet utan försonande drag, men Earnshaw favoriserar honom ändå på bekostnad av sina egna barn, Hindley och Catherine. Hindley hatar den yngre pojken, medan Catherine och Heathcliff snart blir oskiljaktiga. När Earnshaw dör blir Hindley husets herre och behandlar Heathcliff som en tjänare. Heathcliff försvinner i några år och när han kommer tillbaka har han gott om pengar, men Catherine har hunnit gifta sig med en annan trots att hon egentligen kanske hellre skulle valt Heathcliff. Nu tänker Heathcliff hämnas för alla oförrätter som begåtts mot honom, och förstör metodiskt livet för alla andra, utom för Catherine som han aldrig medvetet kan skada.

"Wuthering Heights" är en helt okej bok, men jag hade egentligen hoppats att den skulle vara bättre. I vilket fall som helst känns det bra att ha läst den.