En smakebit på søndag (Människadjuret)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Vädret är inte riktigt somrigt idag, så det blir nog att jag mest är hemma. Jag kanske kommer läsa en del. Just nu håller jag på med en av böckerna i Sagan om Isfolket. Jag väljer en smakbit från början, men så här långt fram i serien är det ju nästan omöjligt att undvika mindre spoilers för den som inte har läst serien än. Jag bara antar att ni antingen har läst böckerna eller ändå inte kommer komma ihåg detaljerna.

11-årige isfolkspojken Henning har fått veta att hans föräldrar troligen är döda efter att ett skepp de rest med sannolikt har förlist. Samma dag föder hans släkting Saga tvillingpojkar, som nu Henning måste ta hand om. En kvinna från trakten kommer på besök utan att veta vad som har hänt.

– Åh, Line, hjälp mig, dom vill inte dricka, jämrade Henning. – Jag är så rädd att dom dör för mig!
– Vad är det du säjer, pojk? Är det fru Sagas? Har ho fått dom nu? Var är ho? Ho ligger väl te sängs, kan jag tro?
– Saga är borta, pep Henning ynkligt.
– Borta? Va menar han med det? Nä, men har du sett en sån gullig liten en? Har du sett nåt så fint? Och den andr... Åh, nä, men kors i herrans nammen, åh fy farao! Åh, fy för alla landets olycker, är det en sån därn en? Ja, jag såg ju herr Heike, jag, men den här är värre än styggen själv! Ja, men då, Henning, då måste ju ... Åh, kors i alla dagar, då måste ju lilla fru Saga vara ...
Hennes röst sjönk till en viskning: – ...död!
(Margit Sandemo, "Människadjuret", s. 14)

De drabbade barnen i Isfolket har nämligen ofta breda, spetsiga skuldror, och i så fall överlever modern inte förlossningen. Den här boken kretsar mycket kring Henning och tvillingarna.

Storhertigens finanser

Storhertigens finanser
av Frank Heller

Jag behövde en bok från 1915 till mitt bokbingo och "1001 böcker du måste läsa innan du dör" tipsade om den här. Det verkar som att författaren var välkänd på sin tid, och kanske i viss mån även idag, men jag kände inte till honom. Frank Heller var en pseudonym, egentligen hette han Gunnar Serner och hade lämnat Sverige efter att ha dragit på sitt rejäla studieskulder och en del finansiellt fiffel. Den bakgrunden är inte helt olik den som hans romankaraktär Filip Collin har. Fast Serner lyckades så småningom tjäna så mycket på sina äventyrsromaner att han kunde betala tillbaka sina skulder. Filip Collin däremot är professionell bedragare. Men en mycket gentlemannamässig och sympatisk sådan.

I den här boken lär vi känna det utfattiga storhertigdömet Minorca, dess storhertig Ramon XX, hans finansminister och närmaste tjänstefolk samt några av öns invånare. Genom historien har det funnits storhertigar som har samlat rikedomar till landet och de som mest har förlorat pengar. De flesta har i alla fall levat i lyx medan det vanliga folket har varit enkla bönder. Sedan ett par generationer är statskassan ganska tom, och storhertigens finansminister ägnar sig med stor skicklighet åt att låna pengar och ta nya lån för att betala tillbaka (vissa av) de gamla. Annars händer här inte mycket, tills det plötsligt börjar hända alldeles för mycket.

Faktiskt en riktigt rolig bok. Jag tyckte speciellt om början, när landet den nuvarande storhertigen och hans föregångare presenteras. Sedan är det gammaldags action och olika otroliga sammanträffanden för hela slanten. Det jag tyckte bäst om var det humoristiska språket. Det finns visst en hel rad böcker om Filip Collin, mitt lokala bibliotek hade några stycken i sitt öppna magasin. Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa fler, men det ligger inte högt upp på min läsprioteringslista (som naturligtvis inte finns på riktigt). Dessutom ska väl just "Storhertigens finanser" vara den bästa, så man hade kanske blivit besviken.

Lucifers kärlek

Lucifers kärlek
av Margit Sandemo

I Isfolket finns det en i varje generation som är drabbad, med magiska krafter och ofta en dragning åt ondskan, även om flera av dem inte är onda utan i stället använder sina krafter för det goda. Men ibland föds det inte en drabbad, utan i stället en utvald. De är helt uppenbart något annat än drabbade, och de har alltid fötts till en uppgift. Saga har alltid vetat att hon har en uppgift att utföra, men hon tycker att kallelsen dröjer. Inte förrän hennes föräldrar har dött och hon har genomgått en jobbig skilsmässa (de är 1860, det måste nästan bli jobbigt) får hon en plötsligt visshet om att hon behövs i Norge. Hennes uppgift finns där.

Men först ska hon ta sig dit, vilket väl egentligen borde vara enklare nu än tidigare i isfolkets historia. Men just nu finns det många hinder på Sagas väg. Isfolkets förfäder, som har svårt att meddela sig med de utvalda, försöker varna och hjälpa, men de gör en felbedömning.

Jag tror att de flesta tycker att i den här boken spårar historien ur. Det händer saker som man inte riktigt tycker passar in, och det som händer nu påverkar resten av serien. Det är inte så att resten av serien är dålig, men man undrar ju hur den hade blivit utan den här ingrediensen. Det rör sig lite bort från häxor och gammal folktro, och mot annan mytologi. Fast häxorna och det andra finns ju fortfarande kvar.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld

Söndra och härska

Söndra och härska: Uppdelningen av Afrika 1880-1914
av Henk Wesseling

Jag får erkänna att det var en kamp att ta sig igenom den här boken. Jag läser inte mycket historia. Jag är verkligen inte någon expert på kolonialismen i Afrika nu heller, men nu har jag åtminstone fått ett litet hum om den. Det jag blev allra mest förvånad över var hur sent olika europeiska stater delade upp Afrika mellan sig. Inte förrän slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Som det påpekas i boken så har ju vissa afrikanska stater nu varit självständiga längre än vad de var kolonier.

Det här är alltså inte en bok som handlar om hur det var i de afrikanska länderna under de olika kolonialväldena, utan här redogörs det för hur Afrika delades upp. Tidigare hade ju de europeiska staterna haft enstaka små områden, alltid vid kusten. Men under ganska få år gick man plötsligt till att större delen av Afrika styrdes av främmande länder. Hur gick det till? Och varför?

Farliga drömmar

Farliga drömmar
av Maria Lang

Precis som i föregående bok, "Kung Liljekonvalje av dungen", så lyser Puck Bure med sin frånvaro. Men det är som vanligt Christer Wijk som löser fallet. Det är ju lite mera sannolikt att han som chef för riksmordkommissionen, eller vad nu hans titel är, ska komma i kontakt med mord än att en litteraturvetare gör det. Men jag har ju för mig att Puck och Eje återkommer i senare böcker, och snavar över fler lik.

Nobelprisbelönade författaren Andreas Hallman bor i ett försvarligt inhägnat hus någonstans i Bergslagen. han håller hårt på sin isolering, och kräver också att familjen – fru, tre vuxna barn samt en svärdotter – i stor utsträckning ska isolera sig med honom. De får naturligtvis åka därifrån, för att handla inne i stan och så, men helst inte för mycket. Äldste sonen har dessutom hjärtproblem och bör väl helst hålla sig hemma.

Hallman dikterar sina romaner med dottern Ylva som sekreterare, men när hon bryter armen blir både Hallman och hans förläggare oroliga att den nya romanen inte ska hinna komma ut i tid till julhandeln. Så förlaget skickar en sekreterare, Malin Skog, till Hallmans hus. Malin tycker snart att atmosfären i huset är konstig och hotfull. Och det dröjer inte länge förrän ett mord inträffar.

När det började dra ihop sig till mord insåg jag att jag hade läst den här boken tidigare. Jag vill ju inte förstöra spänningen, men det är en detalj som jag har för mig återkommer i olika former i flera av böckerna. Att alla närvarande känner varandra väl, och att det finns någon vana som gör att det är jätteenkelt att förgifta en bestämd person (om det är det man vill). Det kanske inte är så vanligt som jag har fått för mig, men det är visst just förfarandet i den här boken som jag brukar använda som exempel när jag ska förklara vad jag menar. De har en uppsättning olikfärgade dessertskålar ...

Egentligen borde det inte vara trevligt. Alla har dolda begär och någon har ju uppenbarligen mordiska planer. Det är en trevlig bok. Fast de här som inte berättas av Puck blir inte lika humoristiska i tonen, så den känns åtminstone lite allvarligare. Det är väl åldern som gör sitt till för att göra den mysig också. Den här är från 1958.

Ta 4 betala för 3

Alltså, jag tänkte bara skryta med att jag har köpt de här böckerna. Jag tror att varenda en av dem kommer vara helt fantastisk. Jag är mycket, mycket nöjd.

Baa Baa, Black Sheep

Baa Baa, Black Sheep
av Rudyard Kipling

Jag har sett att det finns 80 jättefina små Penguinböcker för bara 80 pence styck, utgivna för att fira att Penguin fyller 80 år. Habegär! Den här lilla boken är dock en Penguin 60s, som gavs ut för att uppmärksamma Penguins 60-årsjubileum. Det börjar bli ett tag sedan. Ibland hittar man dem på loppis. Det är förstås på loppis jag har köpt den här.

Boken innehåller två noveller av Kipling. Det enda jag har läst av honom tidigare är "Djungelboken" och den ena av de här novellerna har en indisk koppling. Det handlar om en liten pojke, som tillsammans med sin lillasyster lämnas i England efter att ha levt sina första år i Indien med sina föräldrar. Lillasystern, som bara är tre år, blir snabbt en favorit hos fostermodern, som inte har någon egen dotter. Men pojken anses besvärlig och elak, och sedan blir han det också – familjens svarta får.

Den andra novellen, "The Gardener", handlar om en kvinna som efter första världskriget besöker krigskyrkogårdar. Den här minns jag inte lika bra som den första (det var några veckor sedan jag läste dem), och det avslöjar väl vilket jag uppskattade mest.

Båda novellerna ska visst vara inspirerade Kiplings eget liv. Han fick också bo hos fosterföräldrar i England som barn, och trivdes inte, och novellen verkar vara precis som hans egen upplevelse. I den andra novellen handlar det ju om människor som har förlorat en anhörig i första världskriget, och Kiplings son John var bland de stupade.

Duttar med min bingopenna

Men hur går det med det där bokbingot? undrar du.

Jodå, hittills är en femtedel av rutorna avklarade. Och jag har ungefär tre månader på mig för resten. Det borde funka. Om jag inte råkar läsa enbart böcker som inte passar in. Vi får se.

Ingen av de här böckerna har jag bloggat om än. Jag ligger lite efter.

Reread something: "Farliga drömmar" av Maria Lang. Jag visste inte att det här var en av de som jag redan hade läst (jag läste flera av böckerna när jag gick på högstadiet – alltså på 90-talet), men efter ett tag började jag känna igen vissa detaljer rörande mordet.

Nonfiction: "Söndra och härska" av Henk Wesseling. Höll jag ändå på att läsa. Kändes redigt av mig.

Written by an author you've met: "Lucifers kärlek" av Margit Sandemo. Jag har pratat med henne på bokmässan. Och Sagan om Isfolket håller jag ju på att läsa för fjärde eller femte gången.

Published in 1915 – exactly 100 years ago: "Storhertigens finanser" av Frank Heller. Det här var det ju inte så stor sannolikhet att jag bara skulle råka läsa. Jag kollade upp vilka böcker från 1915 som bör läsas enligt "1001 böcker du bör läsa innan du dör" och valde en av dem.

A prize-winner: "Nattbarn" av Hanna Gustavsson. Vann Urhunden förra året och fanns i min SUB.

Tre apor

Tre apor
av Stephan Mendel-Enk

En kort bok som jag tyckte om. Den utspelar sig på 80-talet i Göteborg och huvudpersonen är en trettonårig judisk kille, Jacob, vars föräldrar skiljer sig. Mamman har träffat en ny man, och han är kristen. Hur reagerar släkten, församlingen och Jacob själv på det? Bra blandning av humor och allvar.

Riverside Viskan

Riverside Viskan
av Jan Töve

Jag ska inte försöka mig på att faktiskt recensera en fotobok. Jag håller inte på med slikt. Den var intressant för mig i alla fall, p.g.a. lokalanknytningen. Jag är ju, precis som fotografen, uppvuxen nära Viskan. Enligt efterordet har fotografen här frångått sina vanliga naturmotiv, här är det en blandning av naturbilder och bilder från småorterna längs ån. Det passar mig bra, jag tycker att det är roligare med bebyggelse.

En smakebit på søndag (Storhertigens finanser)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan är det dock Astridterese som vikarierar som värdinna för smakbiten.

Jag har ju tidigare nämnt i bloggen att jag har hoppat på den här bokbingon. Full bricka innan 15/9 är målet. Men jag kommer inte att läsa enbart sånt som passar in. Jag prioriterar att läsa vad jag vill framför att få bingo. Men det går att använda bingobrickan till att hitta böcker som både verkar läsvärda och ger ett kryss. De tre kryss jag har gjort hittills har dessutom varit böcker som jag ändå läste och som råkade passa in på något.

Men en ruta som "Published in 1915 – exactly 100 years ago" kräver lite mer planering. Det kanske inte råkar ligga nån bok från exakt det året på nattduksbordet. Kunde annars varit Kafka ("Förvandlingen") eller nån Anne på Grönkullabok ("Anne of the Island"/"Drömmens uppfyllelse"). Men jag kollade i stället upp vilka böcker från 1915 som "1001 böcker du måste läsa innan du dör" föreslår och fastnade för en som heter "Storhertigens finanser". Det är visst en del i en serie om den svenske svindlaren Filip Collin, som precis som sin författare råkade behöva lämna Sverige efter lite ... oegentligheter. Den här boken ska väl vara den bästa i serien då. Och den är faktiskt riktigt rolig, inte minst på grund av språket.

Den här boken handlar om storhertigdömet Minorca, som har dragits med en exceptionellt dålig ekonomi i flera hundra år, mest för att storhertigarna har slösat bort alla pengar och tvingats ta dyra lån när när sjöröveri tydligen inte är acceptabelt längre. Minorca stavas numera Menorca och finns förstås på rikitgt, men storhertigätten Ramiros och dess förehavanden är påhittade.

Jag citerar inledningen, som utspelar sig på storhertigens luggslitna slott.

- Sover hans höghet?
- Hans höghet har just behagat vakna.
- Har hans höghet stigit upp?
- Jag hjälper honom just vid toaletten, Joaquin.
- Fråga honom vad han vill ha till frukost, är ni hygglig, Auguste.
- Vad finns det till frukost, Joaquin?
- Hm – rädisor, rättika, selleri, sallat, pefferoni ...
- För fan, det är ju inte en frukost ni beskriver, Joaquin, det är ju en botanisk trädgård!
- ... sardiner, moules och kanin.
- Som frukost betraktat – lätt, Joaquin!
- Lätt, men gott.
- Hm, men finns det ingenting annat behöver jag ju inte fråga.
- Det ser alltid artigare ut, Auguste. En enväldig furste bör alltid tillfrågas i saker som inte rör regeringen.
(Frank Heller, "Storhertigens finanser", s. 9)

Fangirl

Fangirl
av Rainbow Rowell

Cath har utgått ifrån att när hon börjar på college så kommer hon ändå ha tryggheten i att dela dorm room med sin tvillingsyster Wren. De har ju ändå delat rum under hela uppväxten. Men så bestämde sig Wren för att hon ville göra något nytt. Dela rum med någon hon inte känner, skaffa nya kompisar, inte hålla på och Simon Snow-nörda så mycket. Cath är inte ens säker på att hon vill gå på college nu. Hon har bunkrat upp med energibars så att hon åtminstone ska slippa att gå till matsalen. Hon klarar inte av nya situationer på egen hand så bra. (Lektioner och föreläsningar går däremot bra, för där finns det en uppgift att koncentrera sig på.)

Det Cath vill göra är att sitta på sitt rum och skriva på sin Simon Snow-fanfic. Simon Snow är en bokserie i samma stil som Harry Potter, och Cath och Wren älskar den. Tidigare skrev de fanfic ihop, men nu har Wren slutat med det värsta nörderiet. Den berättelse som Cath jobbar på nu är liksom THE fanfic. Hela världen väntar på den avslutande boken i Simon Snow-serien, men för vissa så är det som att Caths fanfic är den boken. På nätet har hon fans, och det är som att hon förstår karaktärerna bättre än den riktiga författaren. Ja, och så är det ju slash hon skriver. I hennes böcker blir Simon och hans ärkefiende Baz kära i varandra. Hon har skrivit den scenen med otaliga variationer. Och om Cath skulle behöva välja mellan att hinna klart med sin fanfic och att klara studierna så är det inte självklart vad hon skulle välja.

Något som hon absolut kan tänka sig att välja bort är ett socialt liv. Fast det är svårt när hennes burdusa rumskompis Reagan och hennes utåtriktade pojkvän? killkompis? är närvarande. Den som hon verkligen skulle vilja umgås med är Wren, men Wren är upptagen med kompisar och fester.

Det händer förstås en hel del under Caths och Wrens första år i college. Cath hade nog tänkt sig att inget skulle förändra henne, men så blir det förstås inte. Men hon är fortfarande sig själv i slutet kan jag avslöja. Jag hade inte alls gillat om det hade blivit så att hon genom ett trollslag (eller att ta av sig glasögonen) hade blivit cool och utåtriktad och slutat med sina gamla (barnsliga? sjuka?) intressen. Det som verkligen händer i boken känns som en trovärdig utveckling.

Härligt tjock ungdomsbok med bra personporträtt och massor av bakgrund i huvudpersonernas liv. Det känns så verkligt då. Jag gillar också att Cath är så himla nördig och att så mycket utrymme ägnas åt hennes nörderi. Det verkar råda delade meningar om utdragen ur Caths fanfic samt ur "de riktiga" Simon Snow-böckerna som dyker upp då och då, men jag gillar det. Ska man skildra en nörd så behöver hennes grej vara med. Att Rainbow Rowells nästa bok faktiskt ska vara Caths episka fanfic "Carry On Simon" är möjligen att gå lite till överdrift, men det är en så himla rolig idé.

Förresten, kom just på att i bokhyllan så kommer ju Simon Snow hamna bredvid Harry Potter. Rowell och Rowling. :)

Jag ville tydligen se

Jag var och handlade mat. Inga böcker, faktiskt.

I kassan kunde jag inte undgå att lägga märke till att både kunden före mig och kunden efter mig köpte Jan Guillous "Att inte vilja se". Många som ska mysa med den på altanen i helgen kanske. :)

Själv kommer jag att läsa en bok från 1915 till mitt bokbingo. Kanske rent av på balkongen.

Frances del 3

Frances del 3
av Joanna Hellgren

På ett sätt är vi framme vid början nu. I den tredje serieboken om Frances möter vi henne som lite äldre än i de tidigare delarna. Jag minns inte om man fick veta hur gammal hon är, men jag får en känsla av tolv-tretton år. Men vi får också veta vad som hände i hennes liv tiden innan hennes pappa dog och hon fick flytta till faster Ada.

Jag gillar den lågmälda handlingen och stilen. Det är lite "gammal film-känsla" över serien. Fint.

Det som händer i skogen

Det som händer i skogen
av Hilda-Maria Sandgren

Seriebok om Aida och hennes kompisar som går i sjuan på en liten ort i Småland. Jag hade trott att det skulle vara en mer sammanhängande berättelse, jag saknade det lite. Jag tyckte mer att det var som olika episoder. Fast inget fel på de episoderna förstås. Det handlar mycket om det här nya man är nyfiken på i den åldern, sex och sprit och sånt. Och att det kanske inte blir så lyckat i den åldern.

Många fina miljöbeskrivningar. Jag gillar stilen med blyertsteckningar. Och dialekten! Påminner lite om hur man pratar här, men inte riktigt.

Dotter of her Father's Eyes

Dotter of her Father's Eyes
av Mary M. Talbot
Illustrerad av Bryan Talbot

Mary Talbot berättar här om sin egen uppväxt och om sitt ansträngda förhållande till sin pappa, Joycekännaren James S. Atherton. Hon flätar också in berättelsen om Lucia Joyce, dotter till James Joyce. Lucia var en ambitiös dansare, men hindrades i sin utveckling av sina föräldrar. Naturligtvis har seriebokens två huvudpersoner inte likadana uppväxter, och femtio års åldersskillnad innebär också andra möjligheter, men de delar erfarenheten av att växa upp i familjer där fadern är Det Stora Geniet och alla andra får göra uppoffringar för hans skull.

Mary M. Talbot är fil. dr. i kritisk diskursanalys och verkar mest ha skrivit böcker i det ämnet. "Dotter of her Father's Eyes" är hennes första seriebok. Snacka om bra debut! Så bra berättelse, så välskriven. Bryan Talbot, hennes man, är serietecknare i vanliga fall också och har bland annat jobbat med The Sandman. "Dotter of her Father's Eyes" är också en väldigt snygg serie. Genomtänkt design, med olika teckningsstilar i olika tidsperioder. Det gillar jag. Mary och Bryan Talbot har visst samarbetat en gång till med serieboken "Sally Heathcote: Suffragette". Den åker upp på önskelistan.

SUB + Dublin (SUBlin?)

Okej, så idag har jag 1587 böcker som jag har tänkt läsa inom kort.

Alla vi som är tillräckligt gamla har väl sett filmen The Commitments? En del av oss såg också The Snapper och rent av The Van på tiden det begav sig, alltså nittiotalet. Filmerna bygger förstås på Roddy Doyles tre romaner om familjen Rabbitte från den påhittade Dublinförorten Barrytown. I de senare filmerna hette familjen dock Curly i efternamn. Jag har för mig att det var nåt rättighetsstrul där.

För ett par veckor sedan var jag en helg i Dublin. Och titta vad som var deras aktuella Dublin: One city, one book-bok! Är inte det den bästa souveniren så säg?

Jag har förresten sett att det numera finns en fjärde bok i serien. Precis som "The Commitments" handlar den om Jimmy Jr, fast trettio år senare. Denna heter "The Guts" och kan mycket väl komma att hamna i min SUb snart.

Främlingsleguanen

Främlingsleguanen
av Martina Montelius

Barnet som berättar lever ensam i en lägenhet – föräldrarna sägs ha rest till någon lätt absurd plats, olika varje gång det nämns – och dagis har det sagt upp sig från. Men det finns pengar här och var i lägenheten, och barnet ordnar med mat och andra praktiska saker själv, även om det blir mycket kex och det inte vet hur man tvättar kläder. Det enda sällskapet är en tysktalande leguan, som dock är sjuk och som barnet försöker pyssla om så gott det går.

Det är ett beläst barn som längtar efter kultur och bildat samtal (vilket alltså dagis inte kunde erbjuda). Dess språk är väldigt speciellt, som en blandning av gamla romaner och härmade fraser från nutida vuxna. Jag blir både road och orolig av att läsa det här. Jag får också en känsla av att barnet kanske inte alls är något barn. Det kanske beror lite på att jag associerar till Elling i Ingvar Ambjørnsens böcker, men jag tycker att vissa stycken i boken skulle kunna tolkas så. Eller det kanske är så här som barn hade känt sig om de hade vetat mer och kunnat uttrycka sig. Hur som helst så tycker jag att "Främlingsleguanen" är en fantastisk bok.

Samtal om bokbingo

Min bokbingobricka innehåller rutan "Recommended by a family member". Igår tittade min syster förbi för att hennes cosplayförening hade möte i kvarterslokalen bredvid mitt hus. Och för att hon var hungrig.

Jag: Har du rekommenderat några böcker för mig?
Hon: Jag vet inte. Jag tänkte på det när jag såg din bingobricka.
Jag: Har du några rekommendationer?
Hon: Har du läst "Aldermanns arvinge"?
Jag: Nej.
Hon: Läs den.

"Aldermanns arvinge" it is.

Våren

Våren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering

Ja, den är väl som de tidigare böckerna i serien. Precis som med dem så har jag läst den några uppslag i taget, lite emellan andra böcker. Alltid snappar man upp nåt.

Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern

Is och eld

Is och eld
av Margit Sandemo

Isfolkets historia har kommit fram till mitten av 1800-talet. Gråstensholms socken, som är Isfolkets norska hemtrakt och som tidigare var så lantligt beläget, har nåtts av bebyggelse som hör till Oslo. Isfolket har tvingats sälja en av sina tre gårdar, och den nya ägaren gör stora pengar på att stycka upp marken till villatomter. Själv bor han ståndsmässigt på Isfolkets fina Elistrand, tillsammans med sin gamla mor och sin lilla dotter. Och hit hämtar han den avlidna hustruns "efterblivna" syster Belinda, som gratis barnflicka. Hon beskrivs träffande så här:

Somliga människor är födda till att tappa tårtbiten mellan kakfatet och assietten.
Belinda var en av dem.

Egentligen är det inget fel på henne. Hon är lite naiv och inte lika snabbtänkt som syskonen. Men ingen tror att hon klarar av någonting.

Av flera olika skäl blir Belinda olycklig hemma hos svågern. Och då visar det sig att den enda som vill lyssna på henne är den siste man kunde tänka sig, nämligen Viljar av Isfolket. Han som annars knappt pratar med någon och som beger sig ut på vilda ritter. Hans släktingar är oroliga för honom och i socknen anses han vara lite galen.

Nu börjar Sagan om Isfolket verkligen kännas om inte nutida, så ändå inte så avlägsen i tid. Den markerar också lite slutet på en era. Jag höll på att skriva att här är det ju inte så mycket övernaturligheter, men det stämmer ju inte när jag tänker efter. Verkligen inte! Vidare är det här en av de böcker som innehåller en liten deckarintrig. Det är ganska många av böckerna som gör det.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans

En smakebit på søndag (Tre apor)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Oj, det är nästan en månad sedan jag var med i Söndagssmakbiten senast. Det har varit för mycket annat att göra på söndagarna den senaste tiden. En söndag var jag på Irland och en var jag i Norge. Men idag kan jag ta det lugnt. Säkert kommer jag att läsa en del. Nu har jag just börjat på en ny bok och jag tror att jag kommer gilla den. Den handlar om en judisk pojke i Göteborg på 80-talet. Så mycket mer vet jag inte, men det verkar ju vara en del drama i släkten just nu.

Det var Mirra som hade ropat. Hon stod vid fönstret i vardagsrummet. Hennes pekfinger knackade mot rutan. Farfars bil, upprepade hon. På gatan utanför. Hon hade sett den köra förbi.
Jag ställde mig bredvid henne. Jag var säker på att hon sett fel. Alla andra också. Suckar och torra skratt spreds i rummet som tecken på hur trovärdigt hennes vittnesmål ansågs vara. Sen gick det kanske en halv minut och sen dök farfar upp, bakom häcken på framsidan, med sin käpp och sin rock, stödd på faster Irene, på väg mot huset.
Han fick hjälp av Irene att krångla av sig rocken. Läpparna var sammanpressade. Hans kroppsspråk påminde om Yitzhak Rabins när han tvingades skaka hand med Arafat utanför Vita huset. Han kallade till sig mig och Mirra, gav oss varsin hård kram, tog ett djupt andetag och haltade in i huset.
Han ställde sig i mitten av rummet, putsade sina svartbågade glasögon och sa att han inte tänkte börja förrän alla var med. Det var tydligt adresserat till mamma, men att han befann sig i hennes hem tycktes inte påverka hans beslut att aldrig mer uttala hennes namn.
(Stephan Mendel-Enk, "Tre apor", s. 17)

I varje droppe är en ädelsten

I varje droppe är en ädelsten
av Gustaf Fröding
Serietolkning av Malin Biller

Det är värst vad alla tolkar Fröding nu för tiden. Om man med "alla" menar Mando Diao och Malin Biller ...

"I varje droppe är en ädelsten" innehåller ett urval dikter och andra texter, som Malin Biller har ritat som serier. Jag älskar att hon har valt olika teckningsstilar för att passa dikter med olika humör och stämning. Riktigt bra. Det är väl en sån seriebok som jag tyckte jag var smart som lånade på bibblan, men som jag sen måste köpa ändå.

Bokbingo

Det här är en rolig idé som jag hakar på i år – BOTNS Summer Bingo. Jag vet att t.ex. Mind the Book har varit med tidigare. Man får en slumpmässig bingobricka över böcker som man ska läsa under sommaren. Inte titlar, utan saker som "en bok med blått omslag" eller "en poesisamling".

Jag har också gått med i en facebookgrupp (svensk) för folk som spelar bokbingo i sommar. Det här blir kul!

Min bricka ser ut så här:

Din bricka kan se helt annorlunda ut.

Bread & Wine

Bread & Wine
av Samuel R. Delany & Mia Wolff

"En erotisk berättelse från New York". Absolut. (Kanske inte nåt du vill läsa på bussen, med tanke på att det är en seriebok.) Och också en kärlekshistoria som kommer att göra dig glad.

Namnet Samuel R. Delany känns bekant. Han skriver science fiction. Jag har inte läst någon av hans böcker, och jag vet inte om jag kommer göra det heller. Lite för sci-fi för mig, låter det som. Fast om någon har några tips så ... När berättelsen i den här serieboken, som skildrar verkliga händelser, tilldrog sig undervisade han också i litteratur vid University of Massachusetts Amherst, och pendlade mellan Amherst och New York. Ibland passerade han Dennis, en hemlös man som sålde böcker på gatan. Det började med ett bokinköp och inte för att spoila eller så, men tydligen är de fortfarande ihop efter sådär 25 år (långt efter att seriealbumet gavs ut för första gången).

Det är inte en lång serie, eller den är väl ungefär lika tjock som serieböcker brukar vara, antar jag. Men det känns som om text och bilder är perfekt valda för att berätta allt som behövs. Sedan är det också en dikt av Hölderlin som löper parallellt med berättelsen, och som tydligen ska samverka så väl med resten, och där måste jag erkänna att jag inte hänger med. Men jag kanske bara borde försöka igen.

Blackout: När min hjärna blev min fiende

Blackout: När min hjärna blev min fiende
av Susannah Calahan

Wow, jag ligger nästan en månad efter med bloggandet nu. Undrar om det är personligt rekord. (Säkert inte.) Den här boken handlade om ... nåt.

Nejdå, jag kommer ihåg den. Det är ett reportage om Susannah Calahans upplevelse av att ha drabbats av en autoimmun sjukdom som påverkade hennes hjärna. Först var symtomen relativt lätta, något hon trodde var ett vägglusbett och att hon hade svårt att koncentrera sig på jobbet. Det var visserligen en katastrof, med tanke på att hon var journalist på New York Post och förväntades prestera. Teorierna kring vad hon led av var många; alkoholproblem (vilket hon ju visste inte kunde stämma), körtelfeber, bipolär sjukdom, stress ... Men hon blev bara sämre och sämre, och närstående har beskrivit henne både som den besatta flickan i Exorcisten och en zombie.

Cahalan har varit tvungen att förlita sig mycket på vad närstående och sjukvårdspersonal har berättat och på journaler och liknande, för mycket av sjukdomsperioden har hon inga minnen av. Så även om det handlar om henne själv så har hon fått gå till väga som när hon som journalist skriver om någon annan.

Som läsare vet man ju redan att hon kommer att bli frisk. Trots allt har hon ju skrivit boken. Men att hon fick rätt diagnos till slut var ren tur. Dels för att hon hade föräldrar som inte gav upp och som hade råd att spendera en miljon dollar på undersökningar och behandlingar, dels för att hon blev sjuk 2009. Hennes sjukdom hade inte upptäckts förrän 2007. Alla som har fått sjukdomen tidigare måste ha ansetts lida av en psykisk sjukdom, eller rent av besatthet. Och även när Susannah Cahalan blev sjuk måste många som led av sjukdomen ha fått fel diagnos, och följaktligen inte fått rätt behandling. Det är fruktansvärt att tänka sig.

På ett av mina lokala bibliotek innan jag flyttade hade de en hylla i biografirummet bara för sjukdomsskildringar ur verkligheten, så tydligen är efterfrågan stor. Jag var inte stammis i den hyllan, men emellanåt kan jag gilla det. Särskilt om det som i den här boken blir lite politiskt. (Eller som i t.ex. "Skärningspunkter" av Bee Lavender, mycket politiskt – läs den förresten.) Att jag läste "Blackout" var tack vare att jag redan hade läst en del artiklar om Susannah Calahans fall i samband med att boken kom ut på svenska. Det lät som en intressant bok, och det var det också.

Den stulna romanen

Den stulna romanen
av Nawal El Saadawi

Bodour och hennes dotter Magiida är båda framgångsrika kvinnor i Kairo. Bodour är en respekterad litteraturkritiker, ett jobb som hon egentligen avskyr. Hon anser att hon "putsar andras skor" i stället för att skapa något eget. Och hon föraktar sin man. De har aldrig älskat varandra, och han har bara gift sig med Bodour för att hon kommer från en familj av akademiker och kulturpersonligheter, kontakter som han behövde för att göra sig ett namn. Nu skriver han en krönika i en tidning. Bodour brukar inte ens läsa den.

Deras dotter Magiida skriver också en krönika, trots att hon hatar att skriva. Hade hon fått välja hade hon studerat matematik, men det var inte hon som valde. Hon beundrar sin gamla klasskamrat Zina, som började livet som föräldralös men som har blivit en känd och omtyckt sångerska. I skolan fjäskade de flesta av lärarna för de flickor som hade pappor med fina jobb, och trakasserade Zina som inte ens hade någon pappa. Men när någon väl berömde Zina så var det för hennes egen skull. Vad Magiida inte vet är att Zina är hennes syster, Bodours dotter med en pojkvän som dog innan de hann gifta sig och som därför övergavs. (Jag vet, man tycker att det här skulle vara en spoiler, men det står om det på baksidan av boken och det står klart att det är så det ligger till ganska omedelbart i boken.)

Ju längre jag läser desto mer förvirrad blir jag. Nutid blandas med saker som hände för länge sedan, men efter ett tag börjar jag blanda ihop Bodours upplevelser i barndomen med Magiidas upplevelser i barndomen och med händelserna i romanen som Bodour skriver, den som stjäls lika fort som hon hinner skriva. Är det jag som har svårt att hålla reda på namnen eller upprepar sig samma elände generation efter generation? Kvinnorna är ofria och olyckliga, det är bara Zina som går sin egen väg. Männen är för det mesta bortskämda och tror att de kan tillåta sig vad som helst. Och det verkar som om de kan det också. Det är så samhället som Nawal El Saadawi skildrar (och kritiserar!) ser ut.

Chu's Day at the Beach

Chu's Day at the Beach
av Neil Gaiman
Illustrerad av Adam Rex

Den tredje boken om den lilla pandan Chu lär vara tänkt för lite större barn än de båda första böckerna – "Chu's Day" och "Chu's First Day of School" – men fortfarande för småbarn.

När Chu nyser händer det grejer. En hel cirkus blåser iväg och taket till skolan lyfter. Men vad händer när Chu skapar kaos på stranden och har sönder havet(!)? Vem kan ställa allt till rätta igen?

Söt bok, men jag tror faktiskt att den första i serien är den jag gillar bäst. (Ungefär som om det var meningen att jag skulle läsa den här boken själv ...) Fast när jag tänker efter så tycker jag också om hur historien blir om man läser de tre böckerna i ordning. Först får man veta att Chu har en speciell ... talang. En opraktisk superkraft? Och sedan får man se hur det kan vara att ha en sån talang i olika sammanhang.

Man kan vinka till varandra från balkongerna

Man kan vinka till varandra från balkongerna
av Elsa Billgren

En kul grej med Novellixnovellerna är att ibland är det lite otippade författare. Så vitt jag förstår är det här Elsa Billgrens enda skönlitterära alster. Det är några scener om två tonårsflickor som är i Italien tillsammans med föräldrar. Lite svårt att hänga med när "jag" plötsligt inte är samma person längre och inte en berättelse jag fastnar för, men ändå helt okej. Om man tänker på att författaren inte skriver noveller i vanliga fall (ja, det vet ju inte jag, men inte för publicering åtminstone) så är det väl ett bra betyg.

SUB och jorden runt

Idag har jag 1574 böcker som väntar på att bli lästa.

Idag börjar jag också på mitt stora jorden runt-läsprojekt. Jag har startat en egen blogg till projektet, jordglob.wordpress.com.

Bland alla böcker som jag planerar att läsa i det projektet finns den här, en japansk thriller som verkar spännande.