av Margit Sandemo
I Isfolket finns det en i varje generation som är drabbad, med magiska krafter och ofta en dragning åt ondskan, även om flera av dem inte är onda utan i stället använder sina krafter för det goda. Men ibland föds det inte en drabbad, utan i stället en utvald. De är helt uppenbart något annat än drabbade, och de har alltid fötts till en uppgift. Saga har alltid vetat att hon har en uppgift att utföra, men hon tycker att kallelsen dröjer. Inte förrän hennes föräldrar har dött och hon har genomgått en jobbig skilsmässa (de är 1860, det måste nästan bli jobbigt) får hon en plötsligt visshet om att hon behövs i Norge. Hennes uppgift finns där.
Men först ska hon ta sig dit, vilket väl egentligen borde vara enklare nu än tidigare i isfolkets historia. Men just nu finns det många hinder på Sagas väg. Isfolkets förfäder, som har svårt att meddela sig med de utvalda, försöker varna och hjälpa, men de gör en felbedömning.
Jag tror att de flesta tycker att i den här boken spårar historien ur. Det händer saker som man inte riktigt tycker passar in, och det som händer nu påverkar resten av serien. Det är inte så att resten av serien är dålig, men man undrar ju hur den hade blivit utan den här ingrediensen. Det rör sig lite bort från häxor och gammal folktro, och mot annan mytologi. Fast häxorna och det andra finns ju fortfarande kvar.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar