Blackout: När min hjärna blev min fiende
av Susannah Calahan
Wow, jag ligger nästan en månad efter med bloggandet nu. Undrar om det är personligt rekord. (Säkert inte.) Den här boken handlade om ... nåt.
Nejdå, jag kommer ihåg den. Det är ett reportage om Susannah Calahans upplevelse av att ha drabbats av en autoimmun sjukdom som påverkade hennes hjärna. Först var symtomen relativt lätta, något hon trodde var ett vägglusbett och att hon hade svårt att koncentrera sig på jobbet. Det var visserligen en katastrof, med tanke på att hon var journalist på New York Post och förväntades prestera. Teorierna kring vad hon led av var många; alkoholproblem (vilket hon ju visste inte kunde stämma), körtelfeber, bipolär sjukdom, stress ... Men hon blev bara sämre och sämre, och närstående har beskrivit henne både som den besatta flickan i Exorcisten och en zombie.
Cahalan har varit tvungen att förlita sig mycket på vad närstående och sjukvårdspersonal har berättat och på journaler och liknande, för mycket av sjukdomsperioden har hon inga minnen av. Så även om det handlar om henne själv så har hon fått gå till väga som när hon som journalist skriver om någon annan.
Som läsare vet man ju redan att hon kommer att bli frisk. Trots allt har hon ju skrivit boken. Men att hon fick rätt diagnos till slut var ren tur. Dels för att hon hade föräldrar som inte gav upp och som hade råd att spendera en miljon dollar på undersökningar och behandlingar, dels för att hon blev sjuk 2009. Hennes sjukdom hade inte upptäckts förrän 2007. Alla som har fått sjukdomen tidigare måste ha ansetts lida av en psykisk sjukdom, eller rent av besatthet. Och även när Susannah Cahalan blev sjuk måste många som led av sjukdomen ha fått fel diagnos, och följaktligen inte fått rätt behandling. Det är fruktansvärt att tänka sig.
På ett av mina lokala bibliotek innan jag flyttade hade de en hylla i biografirummet bara för sjukdomsskildringar ur verkligheten, så tydligen är efterfrågan stor. Jag var inte stammis i den hyllan, men emellanåt kan jag gilla det. Särskilt om det som i den här boken blir lite politiskt. (Eller som i t.ex. "Skärningspunkter" av Bee Lavender, mycket politiskt – läs den förresten.) Att jag läste "Blackout" var tack vare att jag redan hade läst en del artiklar om Susannah Calahans fall i samband med att boken kom ut på svenska. Det lät som en intressant bok, och det var det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar