av Rainbow Rowell
Cath har utgått ifrån att när hon börjar på college så kommer hon ändå ha tryggheten i att dela dorm room med sin tvillingsyster Wren. De har ju ändå delat rum under hela uppväxten. Men så bestämde sig Wren för att hon ville göra något nytt. Dela rum med någon hon inte känner, skaffa nya kompisar, inte hålla på och Simon Snow-nörda så mycket. Cath är inte ens säker på att hon vill gå på college nu. Hon har bunkrat upp med energibars så att hon åtminstone ska slippa att gå till matsalen. Hon klarar inte av nya situationer på egen hand så bra. (Lektioner och föreläsningar går däremot bra, för där finns det en uppgift att koncentrera sig på.)
Det Cath vill göra är att sitta på sitt rum och skriva på sin Simon Snow-fanfic. Simon Snow är en bokserie i samma stil som Harry Potter, och Cath och Wren älskar den. Tidigare skrev de fanfic ihop, men nu har Wren slutat med det värsta nörderiet. Den berättelse som Cath jobbar på nu är liksom THE fanfic. Hela världen väntar på den avslutande boken i Simon Snow-serien, men för vissa så är det som att Caths fanfic är den boken. På nätet har hon fans, och det är som att hon förstår karaktärerna bättre än den riktiga författaren. Ja, och så är det ju slash hon skriver. I hennes böcker blir Simon och hans ärkefiende Baz kära i varandra. Hon har skrivit den scenen med otaliga variationer. Och om Cath skulle behöva välja mellan att hinna klart med sin fanfic och att klara studierna så är det inte självklart vad hon skulle välja.
Något som hon absolut kan tänka sig att välja bort är ett socialt liv. Fast det är svårt när hennes burdusa rumskompis Reagan och hennes utåtriktade pojkvän? killkompis? är närvarande. Den som hon verkligen skulle vilja umgås med är Wren, men Wren är upptagen med kompisar och fester.
Det händer förstås en hel del under Caths och Wrens första år i college. Cath hade nog tänkt sig att inget skulle förändra henne, men så blir det förstås inte. Men hon är fortfarande sig själv i slutet kan jag avslöja. Jag hade inte alls gillat om det hade blivit så att hon genom ett trollslag (eller att ta av sig glasögonen) hade blivit cool och utåtriktad och slutat med sina gamla (barnsliga? sjuka?) intressen. Det som verkligen händer i boken känns som en trovärdig utveckling.
Härligt tjock ungdomsbok med bra personporträtt och massor av bakgrund i huvudpersonernas liv. Det känns så verkligt då. Jag gillar också att Cath är så himla nördig och att så mycket utrymme ägnas åt hennes nörderi. Det verkar råda delade meningar om utdragen ur Caths fanfic samt ur "de riktiga" Simon Snow-böckerna som dyker upp då och då, men jag gillar det. Ska man skildra en nörd så behöver hennes grej vara med. Att Rainbow Rowells nästa bok faktiskt ska vara Caths episka fanfic "Carry On Simon" är möjligen att gå lite till överdrift, men det är en så himla rolig idé.
Förresten, kom just på att i bokhyllan så kommer ju Simon Snow hamna bredvid Harry Potter. Rowell och Rowling. :)
Har den väntande i hyllan, är lite orolig att jag inte ska gilla den lika mycket som jag tyckte om Eleanor & Park, så den har förblivit oöppnad hittills. :-)
SvaraRaderaJag har inte läst Eleanor & Park än så jag kan inte jämföra dem. Den här var åtminstone bra. :)
RaderaJag skulle säga att när det gäller Rainbow Rowell är varje bok väldigt olika varandra. Alla bra, men väldigt olika stämning och berättartekniker. Men också likheter, alla med bra persongalleri och trovärdiga reaktioner och relationer.
RaderaJag trodde att alla hennes böcker var ungdoms, men tydligen räknas de andra två (mindre omtalade) som vuxenromaner. Så det verkar ju absolut vara olika stilar.
RaderaJa du har äntligen läst den! Jag har också läst att alla inte gillar Cath, att de tycker hon är jobbig och konstig och just det tycker jag är en av det bästa sakerna med boken, att hon får vara knepig. Precis som du säger känns hennes utveckling realistisk. När det gäller Rowells nya bok så förstod jag det som att hon inte skrivit Caths Carry on utan en "egen" fan-fic av Simon Snow skriven av Rainbow som bara har samma namn. Jag tycker det ska bli superspännande!
SvaraRaderaPå så sätt. Fortfarande väldigt meta. :) Men det är tydligen många som hoppade över Simon Snow-sekvenserna i Fangirl, så alla kanske inte är lika entusiastiska.
RaderaDet tycker jag är så konstigt, bara för de bitarna inte riktigt för handlingen framåt då eller? Det kanske är för att jag gillar Cath så mycket som jag finner det hon gillar intressant och givande. Mest ser jag fram emot hur Rowell har tolkat fantasy, hennes bästa gren tycker jag ju är hur realistiskt hon skriver, hur jag köper allt hon säger.
RaderaJa, för att de inte tycker att de tillför något. Men jag tycker att de känns viktiga för att man ska komma in i Caths värld.
Radera