Brødre i blodet
av Ingvar Ambjørnsen
"Brødre i blodet" är den tredje boken i kvartetten om Elling, och säkert den som är mest känd. Det är den som ligger till grund för teaterpjäsen om Elling och för filmen Elling. Senare har det ju blivit två filmer till om Elling, som är baserade på delar av bok nummer två i serien, "Fugledansen" (filmen heter Mors Elling), och så den sista boken, "Elsk meg i morgen". I de båda första böckerna ("Utsikt til paradiset" och "Fugledansen") har vi kunnat läsa om Ellings sammanbrott och om hans tid på psykiatrisk klinik. Nu är det dags för honom att börja klara sig själv igen.
Elling och Kjell Bjarne, som var rumskompisar på kliniken, har lyckats tjata sig till att få dela en lägenhet. De tycker att det känns tryggast så. Elling är en blanding av intelligent och naiv, och mycket känslig. Det var när hans mamma dog och han skulle klara sig på egen hand som han trasslade in sig i tankar och besattheter som till slut gjorde att han blev omhändertagen. Kjell Bjarne är en trögtänkt jätte, som älskar att äta och att tänka på kvinnor, och som hatar sina föräldrar. Nu har de en lägenhet i en fin del av Oslo (Bogstadveien och Hegdehaugsveien är tydligen bland de närmaste gatorna - det är inte illa) och uppgiften att inte isolera sig, utan de måste gå ut och försöka träffa folk. Annars får de kanske inte behålla lägenheten, hotar deras socialarbetare med. Så det får de ju försöka göra då.
Det här är en bok som låter lite som en typisk feelgood-roman på beskrivningen, men som inte alls är en typisk feelgood-roman. Den är för bra? för originell? inte tillrättalagd? Alla alternativen och ännu mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar