Polismördaren

Polismördaren
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Är det bara som det verkar, eller blir de här böckerna mer och mer samhällskritiska ju längre man läser i serien? Är det ens möjligt?

Allt i samhället är dåligt, och Martin Beck reser till Skåne för att hjälpa till med efterforskningarna kring ett försvinnande. I vanliga fall är väl det inget han skulle befatta sig med - det skulle ju till och med kunna vara så att den saknande kvinnan håller sig borta frivilligt - men det hela kompliceras av att en frigiven sexmördare bor i samma lilla by som kvinnan. Och ingen vet mer om den mannen än Martin Beck. Det var ju han som klarade upp mordet som begicks för nästan tio år sedan.Beck och den lokala polisen förföljs av pressen. Men så inträffar något mycket mer spektakulärt än ett eventuellt mord - vid ett rutinmässigt ingripande i ett helt annat fall blir några poliser beskjutna. En av poliserna dör i samband med detta. Det finns en desperado att jaga - en polismördare! Om man vill tolka händelsen så ...

Spännande historia. Det är något med böckerna som får dem att kännas både som väldigt mycket sin tid, men moderna också. Undrar om det var tänkt att de skulle läsas fortfarande efter 40 år. Det händer ju ganska ofta att någon aktuell händelse nämns, fast beskrivande, som att man inte riktigt känner till den. I just den här boken är det t.ex. Norrmalmstorgsdramat, och i hela serien säkert massor av händelser som jag faktiskt inte känner till. Så jag tänker att det antingen är att boken ska vara läsbar långt senare, att man vet att boken kommer översättas eller också att författarna vill passa på att ge sin syn på saken. Det sista känns inte otroligt.

Roman om ett brott:
1. "Roseanna"
2. "Mannen som gick upp i rök"
3. "Mannen på balkongen"
4. "Den skrattande polisen" 
5. "Brandbilen som försvann" 
6. "Polis, polis, potatismos" 
7. "Den vedervärdiga mannen från Säffle"  
8. "Det slutna rummet"