Irma Voth

Irma Voth
av Miriam Toews

Jag trodde att "Irma Voth" skulle vara en rolig bok, men där hade jag fel, får man nog säga. Handlingen är egentligen ganska hemsk. Irma är nitton år och uppvuxen i strikta mennonitkolonier (vad ska man beskriva dem som? Amish light? Det känns inte helt korrekt), först i Kanada och sedan ett antal år i Mexiko. När hon var liten i Kanada hade familjen det rätt bra och de verkar ha levt ett friare liv, men efter att de flyttade till Mexiko är allt så konstigt och Irmas pappa verkar inte tycka om sina upproriska döttrar längre. För både Irma och hennes tolvåriga syster Aggie vet vad de vill. Men de får inte göra som de vill, för det är deras pappa som bestämmer allt. Kolonin är strängt religiös, men samtidigt håller man sig inte för god för att syssla med narkotikahandel och smuggling. Det känns som en oerhört deprimerande miljö.

Irmas största uppror var att i hemlighet gifta sig med en mexikansk kille, Jorge. Irma och Jorge tänkte flytta till någon stad, men Irmas pappa bestämde att de skulle bo på den tomma gården bredvid hans egen och jobba gratis i hans jordbruk. Han förbjöd också Irmas mamma och syskon att ha med henne att göra. Och nu verkar Jorge ha tröttnat på Irma också. Han har gett sig av och Irma vet inte vart.

När ett filmteam från storstaden flyttar in i ett tomt grannhus får Irma och Aggie en otillåten glimt av omvärlden och situationen i deras "campo" blir ohållbar på flera sätt. (Vad betyder campo? By? Gård? Det verkar bara avse de här tre gårdarna som ligger för sig själva. De tar bilen för att komma till andra campos, som alla heter saker som Campo 4 och Campo 6.5.)

Så varför trodde jag att det här skulle vara en rolig bok? Verkar den inte mest tragisk? Fast då har man inte räknat med Irmas lustiga formuleringar och hennes starka överlevnadsinstinkt, för att inte tala om Aggies totala förakt för auktoriteter (enligt Irma är det tydligen emot Aggies privata religion att göra som någon säger). Det är nästan det som som gör hela boken. Annars hade det bara varit deppigt. Som det är nu gillade jag den ändå ganska bra. Fast jag hade egentligen tänkt att den skulle vara bättre. Gör man inte alltid det med böcker? Tänker att den kanske kommer vara helt fantastisk. Fast mest blir det ju "den var ganska bra faktiskt". Som med "Irma Voth". Jag är spekulant på en annan av Miriam Toews böcker. Jag tror att "A Complicated Kindness" kan vara riktigt bra.

Intressant: Delar av boken verkar vara inspirerad av Miriam Toews upplevelser som skådespelerska i filmen Stellet Licht, som utspelar sig i ett mennonitsamhälle i Mexiko (själv är hon från Kanada och ja, hon är mennonit, fast en som inte lever traditionellt längre). Och jag läser på Wikipedia att alla mennoniter i Mexiko håller på att flytta till Ryssland, och att flytten beräknas vara klar nästa år. I så fall utspelar sig både Stellet Licht och "Irma Voth" i en miljö som snart inte kommer finnas längre.