Stalins kossor

Stalins kossor
av Sofi Oksanen

Den här handlar boken handlar om Anna, hennes ätstörningar och hennes bakgrund. Hennes pappa är finsk, och inte särskilt närvarande. Han jobbar på olika ställen i Sovjetunionen, och både Anna och hennes mamma vet att han har många olika kvinnor när han är borta på jobb. Annas mamma träffade han i Estland (under Sovjettiden), och henne tog han med hem till Finland, vilket inte var det lättaste. Det behövdes många intyg och tillstånd för att Annas mamma skulle få tillåtelse att gifta sig med en finne och flytta utomlands.

Anna och mamman reser ofta till Estland. Då är det viktigt att se så finsk ut som möjligt. Packningen är full av gåvor och mutor, utländska varor som är så eftertraktade i Estland. Man är alltid rädd att någon ska komma på något, att bli angiven, att tullen ska upptäcka förbjudna varor i packningen. Men det är viktigt att smuggla in allt möjligt. En del saker för att underlätta för mormor, annat är beställt och dessutom måste man köpa även vissa släktingars tystnad.

Den äldre generationen minns fortfarande tiden då man kämpade mot ryssarna. Handlingar från den tiden kan förfölja en många år senare, nu när de forna fienderna är de som bestämmer i landet. Det finns alltid en risk att någon skvallrar och att hela familjen skickas till Sibiren, där det är svårt att överleva.

I Finland får Anna inte avslöja att hennes mamma är est. "Ryssar" (finnarna skiljer inte på på olika sovjetmedborgare) är illa sedda. Annas mamma är rädd att Anna ska kallas rysshora. I både Finland och Estland är det viktigt att tänka på vad man säger. Man får inte råka avslöja något som bör hållas hemligt i det land där man är för tillfället.

Redan tidigt får Anna problem med maten. Hon är fixerad vid vikt och framför allt är hon fixerad vid mat. Ibland äter hon knappt något (bara "säker" mat, t.ex. gurka), ibland har hon ätarperioder där hon glufsar i sig glass och bröd och allt möjligt "förbjudet" för att sedan kräkas upp det.

Det är så många olika trådar att hålla reda på i "Stalins kossor". I början är det inte så lätt, men snart kommer man in i berättelsen, eller berättelserna, och allting faller så småningom på plats. Och då är det en bra bok. Speciellt tycker jag om den så här i efterhand, när jag tänker tillbaka på den. Det var en läsecirkelsbok, så egentligen borde jag ge sifferbetyg. Jag gör ju aldrig det annars. Blir väl en fyra. Om jag gillar böckerna blir det oftast det. Femma sparar jag till exceptionellt bra böcker. :) Jag kunde inte vara med på läsecirkelsträffen den här gången. Jag var sjuk, gissar på luftrörskatarr.