Fallet Mary Bell

Fallet Mary Bell: Porträtt av barn som mördar
av Gitta Sereny

I en arbetarstadsdel i Newcastle inträffade sommaren 1968 två mord på små pojkar. Man hade från början inte trott att det låg något brott bakom det första dödsfallet, men händelsen omvärderades när det andra mordet inträffade. Där rådde det inget tvivel om att barnet hade mördats. Efter förhör med många boende i området åtalades två flickor för mordet: elvaåriga Mary Bell och trettonåriga Norma Bell (de är inte släkt med varandra). Norma Bell ansågs vara mycket omogen för sin ålder och stå helt under Mary Bells inflytande. Hon frikändes för morden. Mary Bell ansågs listig och rent av ond. Hon förklarades skyldig till båda morden.

Gitta Sereny närvarade i egenskap av journalist vid hela rättegången, och skrev den här boken som gavs ut ett par år senare. Det är inte en bok som frossar i dåden eller i spekulationer. Jag undrar om en sådan bok hade överlevt i nästan fyrtio år. Visserligen finns det detaljerade redogörelser om de båda morden. Mycket av det skildras både två och tre gånger, först i Serenys skildring av händelserna och sedan i långa utdrag från förhören med de båda anklagade flickorna. Det är alltså inte en särskilt lättläst bok ens om man står ut med att läsa om barnamord (vilket många föräldrar inte verkar göra, har jag märkt).

I stället för sensationslystnad är syftet med boken att peka på en del saker i rättssystemet som Sereny ansåg att man borde se över. Bl.a. att man ställer så pass unga anklagade inför rätta i en vanlig domstol. En brittisk domstol med domare och advokater i peruk och alltsammans. Dessutom tyckte hon att det var anmärkningsvärt att man (åtminstone på den här tiden) inte ens fick försöka leta efter förklaringar till brottet i de anklagades bakgrund. Dessutom ger man ingen psykologhjälp till den anklagade förrän efter en eventuell dom, eftersom man menar (menade?) att detta kunde påverka rättegången. Sereny menar att även det att ha mördat är en traumatisk upplevelse, och att ett barn som har mördat inte borde behöva vänta i många månader med att få hjälp att bearbeta detta. Dessutom anser hon att det är ett misstag att inte ta reda på vad i mördarens bakgrund som kan ha orsakat mordet, inte minst med tanke på den kunskap man skulle kunna få som man skulle kunna använda för att förhindra liknande händelser.

Sereny har själv talat med bl.a. släktingar till Mary Bell, för att försöka få ledtrådar till vad hennes beteende beror på. Man får reda på en del, men det känns ändå som att det finns något outtalat. Många år senare skrev Gitta Sereny ännu en bok om henne, "Ohörda rop", som så vitt jag förstår baserades på intervjuer med Mary Bell själv, som då var vuxen och frigiven, och levde under annan identitet. Jag tror att jag ska läsa den också.

Min utgåva av "Fallet Mary Bell" är från 1990-talet och vid den tiden hade ett annat mycket uppmärksammat fall av barn som mördar barn ägt rum i Liverpool. Är du tillräckligt gammal så minns du det. Två tioåriga pojkar (Robert Thompson och Jon Venables) hade fört bort en tvååring och mördat honom mycket brutalt. Gitta Sereny bevakade även den här rättegången och kunde konstatera att inte mycket hade hänt på tjugofem år. Ett nytt kapitel sammanfogades med "Fallet Mary Bell", om det här nya mordet, rättegången och Serenys möten med de unga mördarnas föräldrar.

Boken handlar även mycket om hur samhällets syn på så här unga mördare är. Att de här barnens handlingar går så stick i stäv med uppfattningen om hur barn är att man inte förmår göra annat än att döma ut dem som "monster". Det är väldigt intressant att läsa om det här. Inte minst med tanke på att det ju har varit en del ungdomar i Sverige som har begått mord den senaste tiden. Jag tycker att mediabevakningen har varit betydligt mer nyanserad här än de brittiska tabloidtidningarnas löpsedlar när man fick reda på vem som hade mördat tvååringen i Liverpool. (Det var bild på löpsedlarna i svenska tidningar. Det blev ju förstås en nyhet av det här också.)

Blake Morrison skriver om den nya domen mot Jon Venables. Läsvärt. Han har tydligen skrivit en bok om det fallet.