Never Let Me Go
av Kazuo Ishiguro
Ooj, Marika läser en vuxenbok. ;)
En bok som jag tyckte var riktigt bra, kan jag tillägga. Jag gillar hur ledtrådarna till vad som egentligen har hänt långsamt kryper fram. Visserligen hade jag läst en del om den innan, och förväntade mig att vissa saker skulle ligga bakom, men det jag hade läst var inte alls den spoiler jag trodde. Delar av pusslet framträder ganska snart. Men bitarna med hur och varför får man vänta på.
Det är Kathy som berättar hela historien. Hon är vuxen nu, och är verksam som det till en början ganska kryptiska "carer" (vårdare, eller vad kan det ha översatts med?). Hon pratar om donatorer, och att det snart är dags för henne att bli donator. Hon nämner några som heter Ruth och Tommy, som hon har återsett som vuxna, och som hon växte upp tillsammans med på den isolerade internatskolan Hailsham. Och så börjar berättelsen om barndomen och ungdomsåren på Hailsham.
Hailsham påminner om en helt vanlig brittisk internatskola, som man känner väl igen från böcker och film, men hela tiden är det små detaljer som inte stämmer. Detta är inte en vanlig skola. Något är annorlunda med de här barnen, men de känner inte själva till de exakta detaljerna, även om deras utstakade framtid inte direkt är hemlig för dem.
Men det är inte den stora, lite scifi-artade historien som jag tycker är viktigast. Jag gillar att personerna beter sig så trovärdigt. Trots sina udda förutsättningar så är de beskrivna som helt normala, som några man känner igen sig i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar