Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras

Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras
av Grace Dent

"Chav" är brittisk slang. Enligt vad jag har fått fram ur den här boken och från internet så tillhör en chav underklassen, och saknar ambitioner. En chav är ofta småkriminell och har ett attitydproblem. Klädseln är hiphopinfluerad, med mycket bling. Märkeskläder, eller piratkopior av märkeskläder, är populärt. Särskilt har det typiska Burberryrutmönstret kommit att förknippas med chavs. Huvtröjor likaså. Tjejer har gärna stora örhängen, mycket smink och en hårt åtdragen hästsvans. Tonårsgraviditeter är vanliga. Läs mer på Wikipedia eller i den här artikeln. Urban Dictionary verkar ha sida upp och sida ner med hätska påhopp (jag har inte läst alltihop).

"Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras" är femtonåriga Shiraz Bailey Woods dagbok. Hon hade önskat sig en iPod i julklapp, men får fejk-Nikeskor, och så en rosa dagbok av sin farmor. Shiraz är osäker på vad man skriver i en dagbok, men hennes smarta storasyster Cava-Sue förklarar att det är ungefär som att blogga på Facebook eller Bebo (är inte säker på vad det är, en brittisk motsvarighet Lunarstorm?, väldigt populärt i boken i alla fall), men eftersom ingen annan kommer läsa det kan man skriva sanningen i stället för en massa skryt.

Shiraz skriver om hur det är att gå på den skola som har sämst studieresultat i hela Essex, och som lokaltidningen kallar Superchav Academy. Lärarna säger till Shiraz att hon är smart, men att hon måste lägga mer energi på skolan om hon ska klara sina GCSE:s. Men det är inget hon uppmuntras till hemma direkt. Cava-Sue klarade sina och har fortsatt plugga. Mamman kallar henne snyltare och säger att hon borde skaffa ett ordentligt jobb i stället. Shiraz tycker att det är jobbigt med allt bråk hemma, och att Cava-Sue har blivit så förändrad sedan hon började läsa drama. Hon har nya kompisar och lyssnar inte på samma musik som Shiraz längre, eftersom den är för kommersiell. Och hon har konstiga kläder, som mamman tycker är förfärliga. I vilket fall som helst får allt detta Shiraz att tänka att det nog är bäst att börja jobba så fort som möjligt.

Shiraz bästa kompis Carrie, som plötsligt träffar en kille och låter Shiraz komma i andra hand. Till slut blir det så illa att Shiraz måste försöka hitta nya vänner, och det går ju sådär...

Andra jobbiga saker är lillebrodern i största allmänhet, att Shiraz tycker att hon är sent utvecklad och att ingen i familjen vill gå ut med hunden (den är nämligen så överviktig att förbipasserande kallar en djurplågare...). Och var och varannan människa verkar titta snett på Shiraz bara för att hon har huvtröja och stora örhängen.

Författaren verkar ha vävt in varenda sak som passar in i chavstereotypen i sin berättelse, och de händelser som ger Shiraz nya insikter är ibland väldigt lätta att förutse. Men jag kapitulerar helt inför Shiraz charm. Måste läsa resten av serien. :-D Även om det är en helt annan social miljö så kan den här boken påminna lite om The Princess Diaries (som även nämns i boken, jag tror det var Carries semesterläsning en gång).