Pärlor

Pärlor
av Celia Brayfield

När jag läste "Pärlor" för tjugo år sedan var den en av mina favoritböcker. När jag läste "Pärlor" för tio år sedan blev jag inte lika imponerad. Jag blev lite besviken på personskildringarna, men annars var den väl bra. För ett tag sedan chattade jag och en kompis om böcker i den här genren (tror jag, minns inte exakt hur vi kom in på det) och jag kom att tänka på "Pärlor" igen och fick lust att läsa om den.Cathy Bourton är en framgångsrik affärskvinna. Hennes ett år yngre syster Monty är lika framgångsrik inom sitt område, som är popmusiken. En dag hittar båda två varsin ask innehållande en stor perfekt pärla i sina egna sängar, i hem som inte ens ligger i samma världsdel. Det måste vara någon sorts meddelande, men vad betyder det?

Sedan får man följa systrarnas liv från tonåren och framåt. De hade en privilegierad uppväxt. Döttrar till en adelsman, vackert hus, samma internatskola som prinsessan Anne. Men deras pappa begår självmord och man upptäcker dessutom att hans pengar är slut. Och mamman har alltid tagit avstånd från flickorna. Visst tar deras farbror hand om dem, men de har egentligen bara varandra. De lever händelserika liv, med omväxlande lyckliga och olyckliga perioder.

Först och främst har det ju alltid varit meningen att de ska debutera, som vore det Downton Abbey. Nu när de inte har några pengar så går det inte. Men deras farmor, som alltid har ansett att meningen med livet är att ha älskare och vara inblandad i skandaler, men som är för gammal för den livsstilen nu, har längtat efter att lotsa sina vackra sondöttrar genom säsongen och in på samma liv som hon själv har haft. Minst en av dem borde kunna gifta sig med en lord! För det är inte acceptabelt att leva som hon har gjort om man inte är gift. Vad hon inte tänker på är att det är 1960-tal och nya tider.

Dessutom får man läsa om flickornas far, James Bourton, och hans liv. Han flyttade som ung till den brittiska kolonin Malaya och levde ett slitsamt liv där, långt ifrån överklassmiljön som han vuxit upp i. Men där trivdes han. Vilka vändningar i livet ledde fram till att han begick självmord några decennier senare?

En fjärde huvudperson är den unga Ayesha, som flyttar till Singapore från en eller annan liten by. Till en början är hon naiv och låter sig luras, men snart inser hon vad som gäller i staden och börjar en hänsynslös jakt på makt och pengar.

Nej, jag tycker inte att "Pärlor" är riktigt lika bra nu som jag tyckte för tjugo år sedan. Men det är ändå en härlig bok att bara sträckläsa. Spännande och dramatisk och full av hemligheter och exotiska miljöer. För mig är ju faktiskt London på 70-talet nästan lika exotiskt som den malaysiska djungeln under andra världskriget. Några detaljer i intrigen tyckte jag faktiskt att jag förstod mig bättre på vid den här läsningen, vilket gjorde att jag nog tyckte lite bättre om boken än förra gången jag läste.

Jag tänker mig förresten att om man gillar t.ex. Kate Mortons böcker, som jag inte har läst men som jag har förstått handlar mycket om familjehemligheter, så kanske man gillar "Pärlor" också.

Apburen

Apburen
av Mats Jonsson

En "vanlig" novell av Mats Jonsson, som i vanliga fall gör självbiografiska serier. Den här handlar om något annat, en tjej som jobbar på Hemköp i en norrländsk småstad och som ställer upp i en bröllopstävling som jobbet anordnar. Allt är vardagligt och lite fult.

Det är alltid svårt att skriva något om en novell. Speciellt när jag faktiskt inte vet om jag gillade den eller inte. Jag gjorde felet att avbryta läsningen efter kanske tre fjärdedelar av berättelsen, och sen kom jag inte riktigt in i den igen. Lite synd, men jag ville gärna gå av bussen på min hållplats.

Bakom fasaden

Bakom fasaden
av Margit Sandemo

Efter fantasybetonade och allmänt udda "Dödens trädgård" så är det ju perfekt planering att nästa bok är en klassisk Sandemosk romantisk deckargåta. Jag tror att Margit själv eller förlag insåg det, eftersom hon redan på slutet av "Dödens trädgård" skriver något om att nu ska det handla om någon som är alldeles vanlig, utan särskilda krafter, men som ändå får uppleva mycket spännande.

Elisabet tillhör Isfolkets norska gren, och någonstans där finns det ju ett par stänk adelsblod. Elisabet och hennes pappa bryr sig inte det minsta om det, medan mamman, som alltså är den som har gift in sig i Isfolket, gärna poängterar det. Särskilt när maken och dottern inte hör. Till hennes förtvivlan är Elisabet ganska ointresserad av att gifta sig ståndsmässigt, dessutom vägrar Elisabet bära de så moderna pudrade perukerna med motiveringen att pudret ger henne andnöd.

Det verkar ändå som om mamman får sin vilja fram när det gäller giftermålet, för plötsligt friar en av faderns bekanta, Vemund Tark, till henne - men för sin brors räkning. En bror som inte ens vet att Elisabet finns. Vemund Tark erbjuder henne också plats som sällskapsdam åt en ganska förvirrad kvinna, men hon får absolut inte säga något om henne till sin familj, som han för övrigt vägrar träffa med undantag för brodern. Det är tydligen ingen brist på familjehemligheter och mysterier för Elisabet att fundera på. När Vemund Tark letade efter en kvinna med lite jävlaranamma för de här båda "uppdragen" så hade han nog inte tänkt att hon skulle lägga sig i så mycket.

Det här är, som jag sa, en romantisk och spännande gåta i stil med Margits fristående följetonger. Men den passar också in i Sagan om Isfolket även om den inte direkt innehåller något nytt om den stora gåtan (förbannelsen). Men det har varit så mycket framåtskridande i den historien i de senaste böckerna att det passar bra med en liten paus. Skulle det bara handla om förbannelsen hela tiden så skulle det antingen bli en kort bokserie eller en tjatig. Man vill ju följa släktens öden också (mest) och hur förbannelsen påverkar deras liv. Just nu, en lugn period. Men en av släktens gamla drabbade muttrar om att det bara är tillfälligt. Ni ser ju hur man hela tiden lockas att läsa nästa bok.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård

Kvarnby serier 2012

Kvarnby serier 2012
av Anette Bengtsson, Bue Bredsdorff, Maria Simone Büchert, Ellen Ekman, Isa Engström, Saskia Gullstrand, Amanda Hakim, Sara Hausenkamp, Thomas Hjorthaab, Karla Holmbäck, Diana Alv Iversen, Malin Lindroos, Anders Lundell, Therése Lundin, Karin Nyberg, Åsa Palmborg, Marie Post Riggelsen, Jens Rasmusen, Petter Sjölund, Helena Strömberg, Karoline Stjernfelt, Jenny Taravoch, Tarjei Östrem Svalastog, Emre Özdamarlar, Domon, Ditte Marie Eriksen, Doraya, H. Hellman, Robin Larsson, Robert Pettersson, Hanna Stenman, Joakim Waller, Anna Åhlén och Kolbeinn Karlsson

När jag nu läser Sayonara September, som handlar om elever på en serieskola, så passar det väl utmärkt att äntligen läsa den här tjocka serieboken som jag fick med mig hem från bokmässan för ett par år sedan. Det här är serier från alla som gick på serieskolan på Kvarnby folkhögskola 2012 (alltså, jag antar att det är läsåret 2011-2012 då). Massor av serier i alla möjliga stilar. Jag tycker att jag märker skillnad mellan de som gick årskurs 1 och de som gick årskurs 2, så det är säkert en bra utbildning.

Jag känner igen ett par namn från andra sammanhang. Det kanske är lite tidigt efter utbildningen för att ha hört talas om alla liksom. Joakim Waller är väl en av medlemmarna i Nosebleed Studio, som jag läste en seriebok av för ett tag sedan. Robert Pettersson har gjort en serie i Grafiska novelletter-serien, men den har jag inte läst. Saskia Gullstrand också, ganska nyutgiven, tror jag. Ellen Ekman gör ju Lilla Berlin i Metro! Och Kolbeinn Karlsson är etablerad sedan länge - han gick alltså inte utbildningen utan skolans kreativa friår, vad det nu är.

Sayonara September 2

Sayonara September 2
av Åsa Ekström

I den här boken blir det tydligt att Alex inte alls mår bra psykiskt, och Janne vill ta reda på vad som hände innan hon lämnade sin hemstad och började på serieskolan.

Dessutom är det en hel del om själva utbildningen och klassen. Sayonara September kanske rent av är något för de som älskar att läsa böcker som utspelar sig på universitet och liknande.

Jag har läst den här boken tidigare, läs mer om den här.

- Sayonara September 1 (även här)

En smakebit på søndag (vecka 40)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Förra veckan var jag på bokmässa och hade så klart inte tid att läsa nåt på flera dagar. Lite komiskt att man ägnar sig så mycket åt böcker att man inte hinner läsa alls. Men nu är det en vanlig helg och jag läser igen.

Boken jag läser har jag faktiskt upptäckt genom smakbitarna. Kan det ha varit förra året som den kom ut på norska och "alla" i Norge läste den? På norska heter boken "Du tillhører meg", på engelska heter den tydligen BÅDE "Tideline" OCH "Kept in the Dark". Brittisk och amerikansk titel, antar jag.

Det är en spänningsroman. Sonia bor i sitt barndomshem vid Themsen. Hon älskar platsen och vill aldrig flytta därifrån. En dag har en tonårspojke ett ärende dit, och Sonia påminns så starkt om en person ur sitt förflutna att hon inte klarar av att låta honom lämna huset.

Hennes man (sällan hemma) och dotter (på universitet) vill sälja huset. När man läser miljöbeskrivningar som den här så kan man förstå varför, men också varför Sonia vill bo kvar.

The shore is clean these days compared to how it was when Seb and I played here. Yes, there's a car tyre washed up on the shore, a length of pipe, the usual discarded bits of electricals, kitchen appliances. Polystyrene burger containers. Even a pumpkin, hollowed, rolling on the shore, a relic of Hallowe'en, goodness knows how it's survived this long. But they're washed clean from the water and beneath them is sand, stones whitened, pieces of smoothed glass and china. The mud, the oil, the dense chemical stew that Seb and I played in is no more. I sit down on a concrete slab. Behind me the wall is coated up to the tideline in green river weed and above it soar the chimneys of the power station, towering over the great crumbling chalky-white walls. To the right of the power station is the little old hospital, now almshouses, with its black and gold clock on its pretty tower, its delicate crenelated eaves, two incongruous buildings juxtaposed. This is one of my favourite places to sit, the tall protective walls behind  me, the river in front.
(Penny Hancock, "Tideline", s. 199-200)

Hjärta av jazz

Hjärta av jazz
av Sara Lövestam

Steffi går i nian på en skola där hon blir mobbad, hon har inga kompisar och hennes baslärare delar inte hennes musikaliska vision. Hemma är det bättre. Där kan hon spela som honpå sin bas som hon vill och hon kan lyssna på Povel Ramel och bli glad. Även om hennes storasyster kan komma med en spydig kommentar ibland.

En dag hör hon Povel Ramels musik från ett öppet fönster, och när hon stannar för att lyssna blir hon tilltalad av den som bor innanför fönstret. Det är Alvar Svensson, en man i nittioårsåldern vars rum på äldreboendet är fullt av gamla jazzskivor. Förr spelade han själv, och han har verkligen spelat med Povel Ramel. Han vill gärna berätta, för Steffi vill höra, men han måste ju börja från början. Och det börjar med hur han 1942 tog tåget från lilla Björke, orten i Värmland där han och Steffi bor nu, till Stockholm, för han ville uppleva jazzen.

Han berättar om hur det var att komma till Stockholm, om jazzmusiker och Nalen och den vackra Anita. Steffi går och hälsar på honom så att hon kan höra mer. Kanske en lite osannolik vänskap, men det är ju en spännande berättelse och Alvar har en massa bra skivor som Steffi får lyssna på. Dessutom pratar han om en värld utanför Björke. Kunde han flytta till Stockholm och bli musiker som sjuttonåring så kan väl Steffi också göra det!

Det fanns en risk att "Hjärta av jazz" skulle bli för mysig, ni vet, böcker om oväntade och omaka vänner, över generationsgränserna och allt. Men Sara Lövestam undviker den fällan på något sätt. Genom att skriva trovärdiga personer kanske, eller att alla problem inte bara blir lösta jättelätt helt plötsligt. Jag gillade boken. Verkligen en sån bok som man inte lägger ifrån sig, den blev läst på en dag. De andra i läsecirkeln var också positiva.

The Sleepwalkers

The Sleepwalkers: How Europe Went to War in 1914
av Christopher Clark

I den här boken förklaras bakgrunden till första världskriget, betydligt grundligare än bara det där med skotten i Sarajevo som man läste om i skolan. Här redogörs för det politiska läget i de inblandade länderna, vilka avtal som fanns mellan dem, vilken historia det fanns och vilka personer som satt på höga poster i länder som Serbien, Österrike-Ungern, Tyskland, Frankrike, Ryssland och Storbritannien. Vad var de rädda för och vad hoppades de att vinna? Hade man kunnat undvika kriget, och i så fall, varför gjorde man inte det?

Superintressant. Det kändes som om man inte bara fick bakgrunden till första världskriget, utan också ett hum om det andra och till och med kriget på Balkan på 90-talet. Och här är det till och med viktigt med ett slag som stod 1389! Det hade jag faktiskt hört talas om i något annat sammanhang, medan mycket annat, som några oerhört brutala mord och en statskupp alldeles i början av boken, var helt okända för mig.

Jag kan fortfarande inte förklara för vad kriget berodde på. Men jag förstår åtminstone bättre än innan jag läste boken. Mina förkunskaper var obetydliga. Det går alldeles utmärkt att läsa "The Sleepwalkers" ändå. Men det tar tid. Det är så mycket fakta att ta in.

SUB och kanske dyster framtid?

Den här månadens SUB: 1445 böcker. Det ska väl räcka några år.

Vad finns i SUB:en: Eftersom jag lyssnade på bl.a. Ninni Holmqvist på Bokmässan, så kom jag att tänka på den här boken som jag har i en av min SUB-hyllor. Verkar vara någon sorts dystopi eller liknande.

Bokmässan 2014

Vad gjorde jag nu på Bokmässan? Inträdesstämpeln på höger handled kan ju inte vara längre än mitt minne. Jag var där både lördag och söndag tillsammans med min syster och min kompis Marie, som båda hade rest ner över helgen. Vi hann med att gå igenom montrarna relativt grundligt, men även sent på söndagen kan man plötsligt hamna i en gång som man inte alls känner igen.

LÖRDAG

Jag har ju redan lagt ut några bilder från lördagen. Jag tittade bl.a. på ett samtal på Seriescenen mellan Joanna Hellgren och debutanten Hilda-Maria Sandgren, som båda ritar serier i blyerts (alltså inte tuschade). Och i ABF:s monter pratade Anneli Jordahl, Kristina Sandberg och Ninni Holmqvist om sina böcker, temat för samtalet var att vara kvinna på 50-, 60- och 70-talet. Väldigt intressant. Måste läsa deras böcker. Sedan var det också någon monterprogrampunkt som vi tänkte se, men där vi hamnade för långt ut och inte hörde något. En jobbig grej med montergrejer är ju dels detta, att man kommer för nära någon annan monter med högtalaranläggning eller att ljudet bara drunknar i mässans allmänna sorl. Eller att man måste sitta på golvet och sedan inte kan resa sig p.g.a. sovande fötter. (Värdigt ...) Man kan ju gå på seminarier med bara inträdesbiljett på söndagarna (bekvämare) men jag hittade inget som lockade.


SÖNDAG

På söndagen ville jag se Ulli Lust på Seriescenen, men det var inställt p.g.a. sjukdom. Deppigt. Såg däremot en del annat, t.ex. Anna Charlotta Gunnarsson som pratade om sin bok "Popmusik rimmar på politik" och tv- och radioprogrammen på samma tema. På söndagen hann jag också säga hej till min kompis Karin (som hade vunnit en deckare i ett quiz), men bara för att vi sms:ade under dagen och till slut bestämde en plats. Jag ser på facebook att många som jag känner var på Bokmässan (jag bor ju inte så värst långt från Göteborg), särskilt på lördagen, men jag sprang inte på en enda.

KÖPT

Lördagens bokskörd blev ganska mager. Skandal, tyckte vi allihop. Så på söndagen unnande jag mig först ett antal böcker lite här och var, och sedan var det halva priset i en av second hand-montrarna. Plötsligt hade jag köpt massor av böcker. Och då var ändå inte Hotell Gästis där i år.

Man kan inte köpa allt på en gång, och därför tog jag kort av en mängd böcker som ska köpas/lånas senare eller åtminstone kollas upp närmare.

Död kompis

Död kompis
av Simon Gärdenfors

Berättelsen börjar med att Simon får ett dödsbud per telefon. Hans bästa kompis Kalle har dött. Det var helt oväntat. Kalle hade fått hjärnhinneinflammation och dog bara några timmar efter att han hade kommit till sjukhus. Sedan är boken uppdelad i olika delar. Först handlar det om Simons och Kalles tonårstid och vänskap. Sedan är det om tiden precis efter Kalles död, och så småningom om hur Simon påverkas av Kalles död långt senare. Det rör sig snabbt mellan humor, ofta roliga minnen och interna skämt som vännerna delade, till tomhet, sorg och långvarig depression.

Bilderna är färgglada (varje uppslag har sin egen färgställning), stiliserade, cartooniga och lite retro - ska tydligen föra tankarna till godisförpackningar. Snygg bok. Det känns som om den är klädd i tyg och den ligger i en ask. Den glada designen borde bli en märklig kontrast till handlingen, men det funkar faktiskt.

En smakebit på bokmässan!

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här helgen blir det en annorlunda smakbit. Jag var/är på bokmässan i Göteborg både lördag och söndag. Här kommer lite bilder från lördagens besök.

 

Hilda-Maria Sandgren och Joanna Hellgren intervjuas.

Anneli Jordahl, Ninni Holmqvist och Kristina Sandberg pratar om sina nya romaner.

Bokmässeekonomi

Till helgen ska jag gå på Bokmässan, har jag tänkt. Jag funderar på att nästa år planera in semesterdagar och köpa stora fyradagarsseminariekortet. Sedan kollade jag upp vad ett sånt kostar. För de pengarna får man ju kanske 25 böcker, eller kanske så många som 500 böcker om man handlar på loppis. Eller tre par skor, och jag behöver skor. Eller en kvarts begagnad bil av anspråkslös modell. Å andra sidan, det är ju bara som två spontana Ullaredsturer där man "inte skulle ha nåt". Och jag kanske kan spara in pengarna genom att tycka att räkor är fruktansvärda, och verkligen inget man vill ha på en macka. Spara in pengarna genom att köpa färre böcker? Nej, nu är ni alldeles tokiga!

Sayonara September

Sayonara September
av Åsa Ekström

Jag har läst den här seriepocketen tidigare, och även del två i serien, men sedan råkade det dröja så himla länge innan jag skaffade den avslutande boken att jag måste läsa om de båda första innan jag kan läsa klart. Måste få veta hur det går!

Alex flyttar till en ny stad för att gå en serietecknarutbildning. Nu kommer jag inte ihåg om det faktiskt står att det är Serieskolan (Kvarnby folkhögskola) i Malmö, men annars så är den i alla fall det som Alex skola är baserad på. Här får man läsa om den krävande men roliga utbildningen, och några av klasskompisarna ägnas fördjupande kapitel (jag gillar det greppet). Allt verkar bra, men det finns vissa tecken på att Alex förflutna inte har varit smärtfritt.

Dödens trädgård

Dödens trädgård
av Margit Sandemo

Bok 17 i Sagan om Isfolket och första gången man riktigt känner att "nu spårar det ur". Det gör det förstås inte. Detta är faktiskt en viktig del av sagan. Men "Dödens trädgård" är verkligen udda. Redan i den femtonde boken får en av Isfolkets medlemmar, Vendel, veta att det finns en liten folkspillra långt uppe i Sibirien som även de härstammar från Tengel den Onde. Nu har det gått ett antal år, och än en gång har en svensk Isfolkspojke hamnat i ett av svenskarnas krigståg i Ryssland.

Daniel är bättre förberedd än Vendel var på sin tid. Han har länge velat göra resan, och hade egentligen velat åka på en vetenskaplig resa. Han är ju utbildad i Uppsala. Därför har han lärt sig både ryska och det lokala språket av Vendel. Han vet ju också vart han ska och lite av vad som väntar honom. Vid målet möter han Shira, en ung kvinna som är utvald att ta upp kampen mot Isfolkets förbannelse. Men där finns också en av Isfolkets värsta drabbade, som bara vill ont och som kommer att försöka hindra Shira i hennes uppdrag.

En stor del av boken består av Shiras uppdrag. En sorts symbolisk eller metafysisk resa som hon upplever som verklig, men som egentligen kanske går genom hennes eget sinne. Men Daniel, som är vetenskapsman i själ och hjärta, vill helst förklara det hela med syner som orsakats av en milt narkotisk rot som de alla tuggar. Man får väl tolka det som man vill. I vilket fall som helst så är det ett långt avsnitt som inte liknar mycket i de tidigare böckerna. Möjligen Sols blåkullaresor, men det är ändå en skillnad.

Jag gillar att en hel religion presenteras här. Alla de gudar och andar som Shiras folk tillber, och som är viktiga för den här historien. Jag gillar dock inte att det känns som om Shira byter personlighet lite då och då. Ibland poängteras det dels hur annorlunda folk tänker och uttrycker sig i den här delen av världen (isolerade vid Karahavet, på 1700-talet) och att Shira är en främmande fågel till och med där (hon är uppfostrad med tanke på sitt uppdrag), men sedan känns hon som en helt vanlig tjej och dessutom ganska modern.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan

Yotsuba&! 12

Yotsuba&! 12
av Kiyohiko Azuma

Jag tycker att jag upprepar mig en del när jag skriver om Yotsuba&!. Det är en rolig och bedårande manga. Varenda gång! Å andra sidan kommer det väl bara ut en del om året, så det kanske inte är så farligt ändå.

I den här boken får Yotsuba blå färg på sig, granntjejen Fuuka och hennes kompis klär ut henne i en Halloweendräkt (medan de pratar om hur konstigt det är med Halloween och om det kan tänkas vara nån kristen tradition) och så åker hon och campar med sin pappa och en grupp vänner.

En smakebit på søndag (vecka 38)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den här veckan har jag varit, och är fortfarande, förkyld. När jag skulle börja på en ny bok igår så valde jag först en som var lite mer krävande, men, orka! Jag bytte snabbt ut den mot en glamourös 80-talsroman. Det här var en stor favorit när jag läste den för tjugo år sedan. När jag läste om den för tio år sedan var jag inte lika imponerad, men jag kom att tänka på den igen för ett tag sedan och blev sugen på en ny omläsning.

Boken utspelar sig under mer än femtio år, i bl.a. London, Paris och Malaysia. I centrum står två systrar, Cathy och Monty (egentligen Miranda) Bourton. I prologen, som utspelar sig i nutid (alltså på 80-talet), så har båda hamnat rätt i livet. De är framgångsrika och lyckliga, men vägen dit har varit lång. Men nu har det hänt något oförklarligt. De har de hittat varsin oerhört värdefull pärla i sina hem, som uppenbarligen har smugglats in i deras hus samtidigt, i två helt olika världsdelar. Hur och varför?

Man får följa flera olika berättelser, varav en förstås är systrarnas uppväxt. De är adliga och har gått på samma internatskola som prinsessan Anne, men deras pappa har schabblat bort alla deras pengar och sedan begått självmord, så flickorna skulle egentligen inte få debutera. Men eftersom deras farmor inte ser något nöje i att lotsa runt enbart deras tråkiga kusin på debutantbalerna så får deras farbror vackert bekosta även Cathys debutantsäsong. Farmodern brukar få som hon vill, och hon har siktat in sig på att Cathy ska snärja en lord.

När krokusarna i Hyde Park började vissna var 1965 års säsong i full gång, och överallt i England och Skottland fylldes husen över veckoslutet med en mycket blandad skara gäster vars enda föreningslänk var någon form av förbindelse med aristokratin.
Godsägare av den gamla stammen, rödbrusiga efter vinterns jakter, syntes tillsammans med Londons långhåriga jeunesse dorée i sammetskavajer. Äldre män som hade dansat med flickor som hade dansat med Edward VIII rynkade ögonbrynen åt ynglingar i utställda byxor och spetsskjorta. Kvinnor med ben lika tjocka och knottriga som på en gammal ek smålog vemodigt mot flickor vars släta, fasta ben framhävdes av höga stövlar. Dior seglade fram med en föraktfull sidoblick på Biba, diamanter glittrade mot plastblommor, och en doft av marijuana steg mot de dammiga gobelängerna.
(Celia Brayfield, "Pärlor", s. 154-155)

Kung Ottokars spira

Kung Ottokars spira
av Hergé

Emellanåt läser jag ett Tintinalbum. Det känns fortfarande som att berättelserna blir bättre för varje album, så "Kung Ottokars spira" är det hittills bästa. Men Tintin är så opersonlig, så jag bryr mig inte riktigt om vad som händer. Tur att roliga bifigurer som Milou finns åtminstone.

Jag läste "Kung Ottokars spira" för att ta en paus från Christopher Clarks "The Sleepwalkers", en fackbok om vad som ledde fram till första världskriget, och i den nämns en verklig person vid namn Ottokar. Rätt kul. Och miljön i det påhittade landet Syldavien är nog inte helt olik flera av länderna som jag läste om i "The Sleepwalkers". Fast seriealbumet är från 1947, och det avvärjda krigshotet lär påminna mer om andra världskriget.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo
3. Tintin i Amerika
4. Faraos cigarrer
5. Blå lotus
6. Det sönderslagna örat 
7. Den svarta ön

Allikin

Allikin
av Runo Lindskog
Illustrerad av Hans Arnold

Den här boken gillade jag när jag var liten. Jag var väl runt 8-9 år då, av utgivningsdatumet att döma. Det är en bok som väl är tänkt för lite äldre barn än vad bilderböcker brukar vara. Det är svårare text, och betydligt mycket mer text, än vad man tänker sig att bilderböcker ska ha. Men i ett annat format hade ju inte Hans Arnolds spöklika bilder kommit till sin rätt, och de är förstås det bästa med hela historien. Jag var inte lika imponerad av själva berättelsen nu, och min treåriga testperson tröttnade och stack iväg, och den femåriga dito försökte vända blad fast jag inte var klar med sidan. Man ska nog vara minst 7-8 år för att läsa den, och det är kanske dessutom så att boken överhuvudtaget känns rätt gammaldags nu. Den är ju närmare trettio år.

Det handlar om den lilla trollflickan Allikin (fint namn!) som inte riktigt är som de andra trollen. Hon gillar att leka låtsaslekar med sina kottdockor, och en gång råkade hon träffa en människoflicka i skogen som tyckte om precis samma sorts lekar. De hade så roligt! Men människoflickan har aldrig synts till igen efter det, och det är Allikin ledsen över.

Men så hittar hon en liten barkbåt i älven, och vid dess mast står en kottdocka bunden. Kan det vara ett medelande från människoflickan? Har någon tagit henne tillfånga? Ja, visar det sig. Stenkonungen, som har förbjudit allt samröre mellan människor och skogsvarelser. Allikin måste befria sin vän, men hur ska hon kunna ta sig förbi de själlösa monster som vaktar Stenkonungens borg? Med hjälp av sina lekar förstås!

Mullvaden och Månen

Mullvaden och Månen
av Jonathan Emmett
Illustrerad av Vanessa Cabban

En utrangerad biblioteksbok som en kompis räddade åt mig för att jag gillar mullvadar. Det är en väldigt söt mullvad, och några andra söta djur, i boken. Det handlar om en mullvad som råkar komma upp på marken och får se månen för första gången. Han vill gärna plocka ner den, trots att de andra djuren säger att det inte går.

Jag tillhör ju inte den riktiga målgruppen (om man tänker sig att den inte är "OMG! Mullvad! Söööööt!"-folket) så jag ska inte uttala mig om handlingen. Min systerdotter på tre verkade ganska intresserad när jag läste den för henne.

När jag var liten hade jag en pixibok på liknande tema (mullvad får se ett eller annat på himlen för första gången), fast med mer undergångsstämning. Undergångsstämning är kanske att ta i förstås ... och det var nog bara tänkt att det skulle vara en kul historia. Något med att de såg solen, och att det var hemskt. Men så är det ju inte här. Här är det månen, och den är underbar.

Resan till den gyllene staden

Resan till den gyllene staden
av Kevin Crossley-Holland

För ganska många år sedan läste jag en trilogi om en pojke vid namn Arthur, som växte upp i gränslandet mellan England och Wales omkring år 1200. Han är inte sagokungen Arthur, men det förekommer en mystisk äldre man vid namn Merlin, och genom honom får vår Arthur höra berättelserna om kung Arthur. (Eller var det så att han faktiskt såg dem, på något magiskt sätt?) Böckerna i trilogin heter "Den magiska stenen", "Vid korsvägen" och "Riddarkungen", och det är bara den sista som jag har bloggat om.

Men det finns en fjärde bok i serien, nämligen den här, "Resan till den gyllene staden". Det verkar som om de räknas som en trilogi och en fristående bok, men så är det väl inte riktigt. "Resan till den gyllene staden" är varken helt fristående (för det är ju bäst att ha läst de andra tre först) eller en del av serien. Här finns inga andra sagor invävda, så stilen blir ju annorlunda. Och huvudpersonen här inte är Arthur, utan hans bästa vän Gatty. De har vuxit upp tillsammans, trots att Arthur tillhörde en finare familj och Gatty inte gjorde det. Men nu är de båda tonåringar och Arthur finns inte längre kvar på godset Caldicot. Detta är tiden för korstågen och Arthur är en av alla de som har rest till Det heliga landet för att delta i dem. Gatty jobbar på som lagårdspiga. Hon saknar Arthur men hon trivs med djuren.

Men vanliga människor som Gatty har ingen kontroll alls över sina liv, och plötsligt är det bestämt att Gatty ska bli kammarjungfru åt en adelsdam från ett annat gods, lady Gwyneth de Ewloe, och följa med henne på en pilgrimsfärd till Jerusalem. Gatty har ingen aning om var Jerusalem ligger eller hur långt bort, det enda hon tänker på är att hon säkert kommer träffa Arthur där. Det visar sig vara en oerhört svår färd, och lady Gwyneth har stora problem med att styra sin lilla grupp av pilgrimer. Det är inte alla som är med helt frivilligt, och vissa har en tendens att skapa osämja i gruppen. Samtidigt ska det vara en fysiskt och psykiskt påfrestande resa. Gatty och de andra får höra att resan är en prövning, det handlar om mer än att ta sig till målet. (Intressant att få ta del av de resonemangen.)

Det handlar också om allt nytt Gatty får se och lära sig under resan. När hon kommer hem (för det är väl inte ens spoiler att säga att huvudpersonen i en äventyrsberättelse klarar sig? när det dessutom finns en karta över både dit- och hemresa på omslagets insida?) är det som om hon har blivit en annan, medan alla hon känner är som de alltid har varit.

Jag hade för mig att de här böckerna var ganska svårlästa och kanske lite torra. Och det är kanske inte den mest snabblästa ungdomsbok som jag har läst, men torr kan man ändå inte kalla den! Och den hade varit mer lättläst om jag inte hade låtit det gå tio år sedan jag läste den föregående boken ...

Kung Liljekonvalje av dungen

Kung Liljekonvalje av dungen
av Maria Lang

Den nionde av Maria Langs deckare innehåller som vanligt Christer Wijk som detektiv, men däremot är det här den första boken där Puck Bure inte förekommer. Jag vet inte om Maria Lang hade tröttnat på Puck och hennes ständiga snavande över mordoffer (jag tror ändå att Puck återkommer i senare böcker) eller om det helt enkelt inte passade att berätta den här historien i jag-form. När Puck är med är det ju hon som är berättaren, men "Kung Liljekonvalje av dungen" är skriven i tredje person. Jag minns inte varje detalj, men kanske behövde det finnas med sånt som Puck inte kunde känna till på något trovärdigt sätt. Även om hon ju brukar få följa med poliserna på förhör och liknande.

I stället för Puck finns här en ytterst Puck-liknande kvinna, Dina Richardson från Skoga. Christer Wijk kommer i kontakt med henne när han har rest hem till sin mamma i Skoga för att närvara vid ett bröllop som räknas som årets händelse i Skoga. Men dagen innan bröllopet försvinner bruden, Anneli Hammar. Det är visserligen hennes fulla rätt, men det är ju väldigt konstigt. Dels är det inte likt henne, men märkligare är att hon av allt att döma har gått upp i rök. Hon gick in Falkmans blomsteraffär och kom aldrig ut igen. Dina, som är hennes bästa vän, väntade på henne vid ingången, och Anneli kan inte ha tagit sig ut osedd på något annat sätt heller.

Christer går med på att luska lite i gåtan, men det är ju egentligen inget polisärende. Tills det händer något som gör att händelsen plötsligt blir ett polisärende.

"Kung Liljekonvalje av dungen" är nog en av de bästa böckerna i serien så långt. Kanske för att det blir åtminstone lite annorlunda när det inte är Puck som berättar det hela. Annars är ju miljön inte ny, och vissa av personerna känner man igen från t.ex. "Inte flera mord!".

Jag har inte sett någon av filmerna än, men jag antar att man har bytt ut Dina mot Puck i filmatiseringen av den här. Annars hade väl den stora gåtan blivit "var är Puck?".

Låtsasbibliotekarien

Idag har jag inte hunnit med att läsa så mycket för mig själv, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av vilka böcker som just nu ligger slängda i min läsfåtölj och väntar på att bli uppsatta i hyllor. Idel böcker som jag har ... hm, prackat på, andra.

"Rockabilly: en bok om de sista romantikerna" av Josefin Ekman, som jag har lånat ut till en kompis och fick tillbaka idag. Vi kom att prata om rockabilly-klädstilen häromveckan och jag hade det perfekta boktipset. ;-)

Och utöver det har dagen innehållit en del högläsning p.g.a. passning/besök av syskonbarn. Tove Janssons "Hur gick det sen?", Barbro Lindgrens "Nöff nöff Benny", "Mullvaden och månen" av Jonathan Emmett (mer om den senare under veckan) och så den mest populära, som jag fick läsa fyra-fem gånger - "Chu's Day" av Neil Gaiman.

Den sista fick jag förstås översätta medan jag läste, men den innehåller inte så mycket text att det bjuder på några problem. Då var det knepigare med Anna Fiskes seriealbum "Farmor og jeg" som jag högläste förra veckan. Det blir en del konstiga ord när texten är på norska men det är svenska som ska komma ut ut munnen. Fast den verkade ändå uppskattas, speciellt av det lite större syskonbarnet på snart 6 år.

Det mindre syskonbarnet (3 år) säger hejdå och "Tack så mycket för att du läste den gula boken om pandan som nyser!"

En helt ny människa

En helt ny människa
av Henri Gylander
Förord av Emil Jensen

"En helt ny människa" är något av det sorgligaste jag har läst. När du läser serien, för du tänker väl läsa den?, så kanske du vill befinna dig på en plats där du inte känner dig obekväm om du skulle börja gråta, för den risken är ganska stor. Men du vill så klart läsa den, för det är en helt fantastisk serienovell. (Kanske bara inte för folk som väntar barn. Eller andra som känner att det skulle bli för tufft att läsa något med nedanstående handling.)

Det handlar om ett litet barn, Henkka, som kanske är 3-4 år. Han får veta att han ska få ett syskon, och de närmaste månaderna är han helt uppfylld av detta underbara - det ska komma en bebis och Henkka ska bli storebror! Men sedan händer något. Mamma och pappa kommer hem från sjukhuset utan bebis.

De "grafiska novelletterna" har alltid bra förord, och här är det skrivet av Emil Jensen, som tydligen också har förlorat ett syskon men under andra omständigheter. Men man måste förstås inte ha liknande erfarenheter för att bli gripen av berättelsen. Är inte det lite grejen med skönlitteratur?

En detalj i berättelsen som jag tyckte var intressant var att Henkka och hans föräldrar utövar en religion som jag inte kände igen. Efter lite googlande kom jag fram till att det är bahá'i. Jag tror aldrig jag har läst någon bok där bahá'i förekommer tidigare, och det var ganska oväntat att det skulle dyka upp i en serie som utspelar sig i Finland.

En smakebit på søndag (vecka 37)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag håller fortfarande på med samma historiska faktabok som jag har givit smakbitar från de senaste två söndagarna. Men nu får det faktiskt räcka med smakbitar från den! Jag varvar med att läsa saker som inte är lika supersvårlästa, så dagens smakbit får komma från en seriepocket som jag tänker läsa så fort jag är klar med nästa kapitel i "The Sleepwalkers". Det blir nog idag, men först tänkte jag ägna en del av dagen åt att göra kryss på olika små papperslappar. Först ska jag gå och rösta och sedan ska jag gå poängpromenad med min brors familj.

Jag kanske åker till Ullared också. Om jag inte bestämmer mig för att hellre vara hemma och ta det lugnt. :)

Men här kommer smakbiten. Det är från en svensk manga som jag har läst tidigare. Detta är första delen av tre (jag har inte läst del tre än, måste läsa om de första först för att det var så länge sedan). Serien handlar om en tjej som går på en serietecknarutbildning.

(Åsa Ekström, "Sayonara September", s. 14)

Sword Princess Amaltea bok 2

Sword Princess Amaltea bok 2
av Natalia Batista

I den andra boken om prinsessan Amaltea har hon visserligen lyckats rädda en prins, men hennes äventyrliga färd är långt ifrån över. Dessutom var det inte direkt hennes idé att hon skulle ge sig ut att leta efter en prins. Både Amaltea och prinsen är fast i traditionerna och sina mödrars planer.

Som ni förstår är det i den här världen kvinnorna som är överordnade männen. Natalia Batistas efterord avslöjar förresten det som jag anade, att Gerd Brantenbergs roman "Egalias döttrar" har varit en av inspirationskällorna till Sword Princess Amaltea.

Jag gillar den här serien. Proffsigt tecknad och med en spännande historia. Det är alltså inte bara en idé om omvända könsroller i en fantasyvärld. Det är också en spännande handling (och efter sista kapitlet här måste jag få veta hur det går - nästa bok är den sista) och personerna och deras relationer och konflikter är väl värda att läsa om.

Här kan man läsa vad jag skrev om den första delen i serien.

The Great Gatsby

The Great Gatsby
av F. Scott Fitzgerald

Jag ville gärna tycka om "The Great Gatsby", men alltså, jag vet inte ... Jag tror alla i läsecirkeln var skeptiska, åtminstone vi som var på mötet. Kylig, tyckte vi. Och sedan pratade vi om Mad Men (i stället), och i synnerhet om Don Draper. Jag tänkte mest på det här med att männen jobbar i New York och tillbringar ganska mycket tid där, och att kvinnorna är i hemmet som ligger en bra bit ifrån staden. Och en annan i cirkeln tyckte att Gatsby påminde om Don Draper. Jag tror att hon har sett fler säsonger av Mad Men än vad jag har gjort. Och sedan kom vi på ännu fler likheter.

Nu har jag hunnit tänka mer på boken (eftersom det var två veckor sedan läsecirkelsmötet), och det är inte så att jag plötsligt har tagit den till mitt hjärta, men jag undrar om den inte är värd en omläsning ändå. Kanske om inte alltför länge? (Yeah, right ...)

Jag är mest förvånad över att jag inte hade en aning om vad som skulle hända i den. Alltså, jag visste platsen (Long Island och New York), tiden (20-tal), att det skulle vara överdådiga fester hemma hos Gatsby och att Gatsby var olyckligt förälskad i en som hette Daisy. Men att jag inte visste någonting om händelserna i boken och de stämde inte alls med den bild som jag hade gjort mig av boken i förväg. Någonstans har jag läst att man faktiskt uppskattar böcker mer om man har fått spoilers, och jag tror att det kan stämma när det gäller många böcker. Och jag tror att "The Great Gatsby" kan vara en av dem.

Make Good Art

Make Good Art
av Neil Gaiman
Grafisk design av Chip Kidd

Det är lite svårt att förstå vad som faktiskt är titeln på den här boken. Heter den "Fantastic Mistakes"? Heter den "Neil Gaiman's 'Make Good Art'speech."? Men det verkar vara så att den riktiga titeln är "Make Good Art". Det är ett tal som Neil Gaiman höll på University of the Arts i Philadeplhia 2012. "The commencement address", står det. Jag vet inte vad det blir på svenska. Det handlar om hans eget skapande, hur det råkade bli en karriär och hans råd till de som kommer att jobba inom kreativa områden, t.ex. vikten av att föra fel och det bästa rådet han själv har fått av en annan författare. Självklart smart och självklart humoristiskt.

Det är alltså inte någon särskilt lång text. Det tar ju inte alls lång tid att läsa tyst det som kan ta ganska lång tid att läsa högt. Men det är ändå en del sidor, eftersom man (d.v.s. en grafisk designer, se ovan) har gjort texten mer visuellt varierad, och den ligger åt alla möjliga håll i olika färger och storlekar.

Säkert en bra presentbok, vilket också poängteras i inledningen. :)

The Bookshop Strikes Back

The Bookshop Strikes Back
av Ann Patchett

En nackdel med att ha läst mycket snabbare än jag kan blogga en tid är att jag nu ska blogga om böcker som det var några veckor sedan jag läste. Tur att det här var en bok som jag gav en smakbit från för just några veckor sedan. För även om jag tyckte om den här boken så var den faktiskt bara tjugo sidor i litet format. (Den ingår även i boken "This is the Story of a Happy Marriage".) Jag la inte jättemycket tid på att läsa den ...

Den handlar om hur alla riktiga bokhandlar i Patchetts hemstad Nashville lades ned. Inte för att de inte gick med vinst, men för att de stora kedjorna som de ingick i inte tyckte att de gick tillräckligt mycket med vinst. Jag tänker mig inte Nashville som en så liten stad att den plötsligt helt kan sakna bokhandlar, men tydligen kunde det hända. Ann Patchett tänkte först att det säkert kommer öppnas en ny bokhandel, men det hände. Så då tog hon tillsammans med några andra saken i egna händer, trots varningar, inte minst att hon inte skulle hinna med att skriva om hon startade en bokhandel, Parnassus Books. Nu skulle hon ju bara hjälpa till med finansieringen, inte jobba i bokhandeln, men det blev ju en del jobb ändå. Men vad det verkar så har det blivit en succé. Precis en sån man skulle vilja ha i sin hemstad.

En smakebit på søndag (vecka 36)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Även den här veckan återfinns smakbiten hos Astridterese, den här gången för att Mari är bortrest. Själv är jag uppe tidigt för att jag ska vara barnvakt så här på morgonkvisten.

En annan sak som är sig likt sedan förra veckan är vilken bok jag läser. Det är fortfarande "The Sleepwalkers", en fackbok om upptakten till första världskriget. Den här måste läsas långsamt och med ordbok, för att slå upp ord som détente, suzerainty och diet. Diet betyder nämligen inte det man tror, inte här i alla fall. (Sen att suzerainty heter suzeränitet på svenska tycker jag inte alls hör hit. Mvh Hon som inte vill erkänna att hon inte kan alla ord.)

Jag har försökt välja en smakbit som funkar på egen hand. Det blev det här. Nästan lite tragikomiskt ...

'The situation [in Europe] is extraordinary,' Colonel Edward House reported to American President Woodrow Wilson after a trip to Europe in May 1914. 'It is militarism run stark mad.' House's views may have been shaped in part by a personal experience: he was a 'political colonel' of the American type. He had been appointed to that rank in the Texas militia in return for political services there. But when Colonel House visited Berlin, the Germans took him to be a military man and always sat him with the generals at dinner. His views on the prevalence of militarism may have owed something to this unfortunate misunderstanding.
(Christopher Clark, "The Sleepwalkers", s. 214)