Hjärta av jazz

Hjärta av jazz
av Sara Lövestam

Steffi går i nian på en skola där hon blir mobbad, hon har inga kompisar och hennes baslärare delar inte hennes musikaliska vision. Hemma är det bättre. Där kan hon spela som honpå sin bas som hon vill och hon kan lyssna på Povel Ramel och bli glad. Även om hennes storasyster kan komma med en spydig kommentar ibland.

En dag hör hon Povel Ramels musik från ett öppet fönster, och när hon stannar för att lyssna blir hon tilltalad av den som bor innanför fönstret. Det är Alvar Svensson, en man i nittioårsåldern vars rum på äldreboendet är fullt av gamla jazzskivor. Förr spelade han själv, och han har verkligen spelat med Povel Ramel. Han vill gärna berätta, för Steffi vill höra, men han måste ju börja från början. Och det börjar med hur han 1942 tog tåget från lilla Björke, orten i Värmland där han och Steffi bor nu, till Stockholm, för han ville uppleva jazzen.

Han berättar om hur det var att komma till Stockholm, om jazzmusiker och Nalen och den vackra Anita. Steffi går och hälsar på honom så att hon kan höra mer. Kanske en lite osannolik vänskap, men det är ju en spännande berättelse och Alvar har en massa bra skivor som Steffi får lyssna på. Dessutom pratar han om en värld utanför Björke. Kunde han flytta till Stockholm och bli musiker som sjuttonåring så kan väl Steffi också göra det!

Det fanns en risk att "Hjärta av jazz" skulle bli för mysig, ni vet, böcker om oväntade och omaka vänner, över generationsgränserna och allt. Men Sara Lövestam undviker den fällan på något sätt. Genom att skriva trovärdiga personer kanske, eller att alla problem inte bara blir lösta jättelätt helt plötsligt. Jag gillade boken. Verkligen en sån bok som man inte lägger ifrån sig, den blev läst på en dag. De andra i läsecirkeln var också positiva.