En helt ny människa
av Henri Gylander
Förord av Emil Jensen
"En helt ny människa" är något av det sorgligaste jag har läst. När du läser serien, för du tänker väl läsa den?, så kanske du vill befinna dig på en plats där du inte känner dig obekväm om du skulle börja gråta, för den risken är ganska stor. Men du vill så klart läsa den, för det är en helt fantastisk serienovell. (Kanske bara inte för folk som väntar barn. Eller andra som känner att det skulle bli för tufft att läsa något med nedanstående handling.)
Det handlar om ett litet barn, Henkka, som kanske är 3-4 år. Han får veta att han ska få ett syskon, och de närmaste månaderna är han helt uppfylld av detta underbara - det ska komma en bebis och Henkka ska bli storebror! Men sedan händer något. Mamma och pappa kommer hem från sjukhuset utan bebis.
De "grafiska novelletterna" har alltid bra förord, och här är det skrivet av Emil Jensen, som tydligen också har förlorat ett syskon men under andra omständigheter. Men man måste förstås inte ha liknande erfarenheter för att bli gripen av berättelsen. Är inte det lite grejen med skönlitteratur?
En detalj i berättelsen som jag tyckte var intressant var att Henkka och hans föräldrar utövar en religion som jag inte kände igen. Efter lite googlande kom jag fram till att det är bahá'i. Jag tror aldrig jag har läst någon bok där bahá'i förekommer tidigare, och det var ganska oväntat att det skulle dyka upp i en serie som utspelar sig i Finland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar