av Gert Nygårdshaug
Gert Nygårdshaugs serie om restaurangägaren och experten på gamla skriftspråk Fredric Drum och dennes morbror (farbror? nu blev jag osäker) kriminalpolisen Skarphedin Olsen är minst sagt speciell. Här kan vad som helst hända och som helhet bildar de tio böckerna en historia där man inte vet ut eller in. Varken tid eller verklighet verkar fungera normalt. Ofta är man inte säker på vad som är verkligt och inte. Eftersom det är romaner så är väl det enkla svaret att inget är verkligt, men det kan man förstås inte nöja sig med. Jag kan verkligen rekommendera att man läser hela serien.
När den avslutande tionde delen kom så var man ju ganska säker på att det inte skulle bli fler delar. Var skulle de passa in i pusslet liksom? Men ändå har det kommit ytterligare två. "Pergamentet" utspelar sig mellan de två sista delarna i originalserien och fokuserar mer på Olsen än på Drum, som oftast var huvudperson i de tidigare böckerna.
Skarphedin Olsen är på middag hos en god vän när det hörs skrik från en annan lägenhet i samma hus. En kvinna har kommit hem och funnit sin man mördad. Eller har hon begått mordet själv? Mordoffret var en internationellt känd kryptolog och han borde ha befunnit sig i London för att presentera sina sensationella resultat. Han ska ha lyckats tyda texten i det berömda Voynichmanuskriptet. Var det därför han blev mördad?
Nu har jag ju inte läst mycket Dan Brown, men herrar Brown och Nygårdshaug verkar ofta ha en liknande intressesfär. Fast jag tycker ju att Nygårdshaug har ett helt annat handlag. I den här boken tar han i alla fall resolut livet av Brown. (Eller nån som är väldigt lik.) Det tyckte jag var kul. Lite av en spoiler kanske, men detta nämndes i intervjuer i samband med att boken släpptes så det är väl okej.
Jag får nog läsa den tolfte boken också, "Budbringeren". Den har Nygårdshaug sagt det ska vara den allra sista i serien, men vi får väl se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar