av Jenny Berthelius
Nu hade jag ju redan råkat läsa del två i den här serien, "... kom ljuva Krusmynta", och hade därför redan en aning om vad som skulle hända i "Mördarens ansikte". Men ofta gör det ju inte så mycket. Det förstörde inte min upplevelse av boken, inte ens den mystiska stämning som båda böckerna har. Absolut det bästa med böckerna. Gillar verkligen den stämningen. Jag kommer säkert att läsa fler av Berthelius deckare.
Här handlar det om en ung man (han namnges i den andra boken, här är han ännu namnlös) som har haft en ensam och tuff barndom och som är ganska ensam nu också. Han umgås en del med sin chef på fritiden och har t.ex. blivit medbjuden på en liten fest. Fast han vet inte om han har så stor lust att gå. Han har just skadat huvudet och har åkt ut till sin pappas sommarstuga (inte för att det var hans riktiga pappa, men ärva sommarstugan fick han ju – i den andra boken har han förresten ärvt en annan sommarstuga, verkar vara en favoritmiljö för författaren) för att vila upp sig. Fast det händer så mycket konstigt, både i stugan och på den där festen. Kan smällen i huvudet förklara saken? Har han blivit galen? Och om han nu är det – har han mördat någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar