av Ellen Greider
Seriebok om Ellen, som börjar sjuan och har Marilyn Manson som idol. Alla andra har redan slutat gilla honom, men som låtsaskompis ger han henne stöd när hon ska börja i en ny skola där hon inte känner någon. Hon har inte så många riktiga kompisar. På nätet är det spännande att vara på ställen där barn inte borde vara. Men den leken slår tillbaka på ett fruktansvärt sätt.
Vad nostalgiskt det känns med emo och Bilddagboken, trots att jag är alldeles för gammal för att ha upplevt det här själv (alltså jag har haft ett bilddagbokskonto, men inte med samma innehåll) och det inte var så länge sedan. Högstadiekänslan är ändå sig lik, oavsett tid. Slutet känns väldigt öppet, det finns en överhängande katastrof som kanske kan inträffa. Vi vet inte. Men det är ju så det kan vara i verkligheten. Man får inte svar på allt, och kanske bara måste komma över oron för vad som kan hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar