Loranga, Masarin och Dartanjang del 1
av Sara Olausson
efter Barbro Lindgrens böcker
Jag har aldrig riktigt förstått mig på "Loranga, Masarin och Dartanjang". Jag har för mig att det gick på TV när jag var liten. Antagligen var det ett sånt program där de visade upp bilder samtidigt som boken lästes upp. Men det var bara för konstigt. Jag uppskattade nog inte riktigt det absurda som barn. Men det kan ju också ha haft något med hur det presenterades på TV att göra. Jag kommer inte riktigt ihåg hur programmet var. Nu när jag kollar upp det verkar det ha varit en märklig dockfilm. Det skulle ju kunna förklara en hel del ... Det är bara det att den inte alls känns bekant, medan bilderna i Sara Olaussons serier ser ut precis som jag har tänkt mig karaktärerna hela tiden. Har jag ändå läst boken?
Serien är färgglad och fin. Numera tycker jag bara att historien är smått galen, men inte att den är obehaglig eller nåt. Kanske blir personerna också mänskligare som teckande än som dockor. För jag tror inte att Sara Olausson har ändrat något i handlingen eller personligheterna. Jag tror att hon är väldigt trogen originalet och verkar i samma andra. Tydligen är hon systerdotter till Barbro Lindgren, så hon känner dem nog väl.
Det är ju väldigt mycket en barnserie, så jag kommer nog inte läsa kommande delar. Jag var mest nyfiken på hur "Loranga, Masarin och Dartanjang" blev i det här formatet och så tyckte jag att jag kanske borde ha ett visst hum om dem. Mina barndomsminnen av böcker och TV är inte att lita på.
Kan jag rekommendera det här till barn trots att jag inte förstod mig på Loranga och Masarin när jag var liten? Ja, jag tror det. Åtminstone seriealbumet och troligen böckerna också. Kanske var jag FÖR liten. Jag förstod nog inte att de knäppa grejerna skulle vara roliga, utan tyckte bara att det var obegripligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar