En tyst minut
av Siegfried Lenz
Jag gjorde misstaget att börja på "En tyst minut", månadens läsecirkelsbok, för sent. Ja, det var väl inte första gången. Jag tänkte att en bok på bara hundra sidor läser jag ut hur lätt som helst på två kvällar. Men den var inte riktigt så lättläst, så det blev stressläsning sista kvällen. Och det är en bok som nog skulle ha lästs med mindre tidspress och mer eftertanke.
En artonårig gymnasist, Christian, och hans engelsklärarinna, Stella, har ... att säga ett kärleksförhållande är att säga för mycket. Det hinner inte gå särskilt långt och Christian verkar lägga mer i det än vad Stella gör. Hon är några år äldre (kanske 25, kanske 30) och han är för ung för att riktigt förstå henne. Redan på första sidan får vi veta att Stella är död. Christian är på minnesstunden som man håller för henne i skolan och tänker tillbaka på de få gånger han träffade henne utanför skolmiljön.
Jag gillade miljön. En liten stad vid havet, Östersjön antar jag. Allting kretsar kring havet. Man fiskar, seglar, simmar. Christian hjälper sin pappa i företaget. De bygger en vågbrytare. Man har en festival i staden, där en av höjdpunkterna är att en havsgud. Jag tror att berättelsen ska utspela sig någon gång på 50-60-talet, men det är som att det kunde vara nästan när som helst.
Det är något med boken som känns väldigt tyskt. Det måste vara språket. Även om jag läste den på svenska (jag bedömde att den skulle vara för svår för att läsa på tyska, och det hade jag nog rätt i också) så märks det att det är just tyska den är översatt från. Eller tycker jag bara det för att jag vet att det är så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar