Babylons gator

Babylons gator: Ett Londonmysterium
av Carina Burman

"Babylons gator" är en härligt udda deckare. Jag vet inte riktigt hur udda den är för att vara en historisk deckare, för jag har inte läst så många historiska deckare vad jag kommer ihåg, men är de inte oftast skrivna som om de vore nutida? I den här boken använder sig Carina Burman av en stil som påminner om hur man skrev under den tid det utspelar sig, 1850-talet. Huvudpersonen och berättaren, den populära författarinnan Euthanasia Bondeson, skulle ha varit samtida med t.ex. Emilie Flygare-Carlén.

Euthanasia Bondeson har valt bort att gifta sig för att i stället satsa på författarbanan. Hon har ansökt om och blivit myndigförklarad, och det är ju tur för hon vet vad hon vill. Hon verkar mest ägna sig åt författande, resande och korrespondes med bl.a. sina många systrar. Nu ska hon och hennes unga sällskapsdam Agnes för första gången besöka London och den pågående världsutställningen. Agnes försvinner. Men hon har försvunnit i nästan varenda stad som de har besökt, så Euthanasia oroar sig inte särskilt mycket till en början. Men Agnes kommer inte till rätta. Inte kan hon säga något förnuftigt på engelska heller. Polisen kopplas in och de är inte optimistiska. Men Euthanasia kan inte bara acceptera att Agnes är död utan att göra egna efterforskningar. Och hon kommer både det ena och det andra på spåren.

Miljön och berättelsens stil känns väldigt tidstrogna. Euthanasia Bondeson hör också hemma i den tiden, även om hon är djupt originell. Jag skulle i alla fall inte vilja påstå att hon är en nutida person i historisk miljö. Intrigen är kanske inte helt sannolik, men den är mycket underhållande. Roligare än vad deckarhistorier är i allmänhet kanske, men samtidigt blir man faktiskt chockad när det dyker upp en död kropp och det blir man inte alltid i deckare. Intrigen hade för övrigt nästan kunnat platsa i Euthanasias eget författarskap. Hon skriver spännande berättelser där rövarband och vrakplundrare figurerar flitigt.

Det finns ytterligare två böcker om Euthanasia Bondeson och de ska läsas!

Jag gillar förresten att hon heter Euthanasia (Den goda döden, eller i vår tid: Dödshjälp). Det måste ju vara Carina Burmans sätt att skoja om 1800-talsnamn. 1800-talet var nämligen de märkliga namnens århundrade. Det verkar som om man kunde heta nästan vad som helst. Som t.ex. Nyårsdaga. Eller Smärtrid. (Det ingen som heter det i "Babylons gator" alltså, utan det är ovanliga namn som min syster har hittat i databaser.) Min syster håller på mycket med namn och släktforskning, men hon kunde inte hitta någon svensk med just namnet Euthanasia. Däremot åtminstone fem stycken amerikanskor, alla födda på 1800-talet.