Vännerna

Vännerna
av Lars Jakobson

Svensk sci-fi, faktiskt.

"Vännerna" utspelar sig ett par år, inte så många, in i framtiden. Men eftersom historien är något annorlunda än i verkligheten så känner man inte riktigt igen sig. En del av den teknik som beskrivs borde redan vara vanligt förekommande om det ska kunna vara så här om bara några år. På andra sätt känns det verkligen som NU. Det märks att det här är en bok som har kommit ut i år. FRA-lagen, Pirate Bay-rättegången och mycket annat som har varit aktuellt i media nyligen nämns i boken. Det handlar mycket om övervakningssamhället. Den tekniken har kommit väldigt långt i "Vännerna". Det finns kameror i stort sett överallt, och eftersom myndigheterna har koll på alla möjliga biometriska data för alla så är det mycket lätt att hela tiden se var en person befinner sig.

Det finns också de som ser ut som människor, men som inte är det. Det finns hologram och även robotar med högt utvecklad artificiell intelligens. Var går gränsen för att man ska betrakta en AI som en individ med rättigheter? Debatten finns i samhället som beskrivs i "Vännerna".

Reklamen har också nått nya ... höjder? En av personerna man får följa jobbar med reklam, eller snarare som reklam. En annan har ett helt eget koncept för äldrevård, som spårar ur. Och det finns även en krisande hologrammakare.

En annan debatt, som finns både i verkligheten och i "Vännerna", är de papperslösa, eller de illegala som de kallas i boken. De är många och svaga, särskilt i en värld där de är enkla att upptäcka på en kameraövervakad gata. Detta får Anncha uppleva när hennes mått plötsligt förvandlas och systemet inte längre känner igen henne som svensk medborgare.

Det låter kanske invecklat, och det finns ju många trådar i historien. Men det är faktiskt inte särskilt tungläst och det var ju spännande att se hur trådarna knyts ihop på slutet. Men det var det kanske bara jag som tyckte. Vi läste boken i Läsecirkeln, men det var bara jag som hade hunnit klart och dessutom gav den ett bra betyg. Gillade jag den för att jag hade hunnit läsa klart (och visste hur allt hängde ihop) eller läste jag klart för att jag gillade den? Jag undrar vad man kommer tycka om boken om 5-10 år, när den inte längre är dagsaktuell. Kommer den verka töntig som den "avancerade" datatekniken i någon nittiotalsfilm, eller kommer det vara intressant att se och komma ihåg vad man skrev om när man ville skriva samhällskritiskt år 2010?