Fadren
av August Strindberg
Att inte ha läst något av Strindberg är väl i det närmaste en skandal! Men nu har jag rättat till det. Alltså, jag har nog läst något litet av Strindberg i skolan, någon dikt och utdrag ur "Hemsöborna", men det räknas ju knappt. "Fadren" fick vi även se på video, en inspelning som faktiskt gick på TV samma dag som jag läste pjäsen!
Det handlar alltså om Ryttmästaren (de nämner hans namn också, men vid varje replik står bara "Ryttmästaren") och om hur hans hustru Laura får honom att tvivla på att han verkligen är far till sin dotter. Laura själv tvivlar på Ryttmästarens förstånd. Det slutar med att han, inom loppet av en väldigt kort tid, kanske ett dygn, verkligen blir galen, åtminstone enligt traktens nye läkare, och dessutom får ett slaganfall. I själva verket är det Laura som har manipulerat fram Ryttmästarens grubbel och utbrott, och hon har god hjälp av de andra i hushållet (även om alla kanske inte är medvetna om sin medverkan). Bakgrunden är att Ryttmästaren och hans hustru har olika idéer om dotterns uppfostran, och Laura vill gärna bestämma ensam över flickan.
Mycket välkomponerat och välskrivet, och jag hade inte förväntat mig annat heller. Strindberg måste ju ha gjort något för att förtjäna sitt goda rykte.
Ja, "Fröken Julie" är också med i samma volym, men jag har bara läst "Fadren" den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar