Vargen och månen

Vargen och månen
av Margit Sandemo

Även om det är bra nära så är inte detta det dummaste omslaget i Sandemoserien, trots att det görs ganska stor affär i boken av att hjälten är blond. För en annan bok utspelar sig i Frankrike på 1600-talet och har ett omslag i westernstil. Hahaha. Skulle tippa på att förlaget har köpt in en bunt amerikanska romanceomslag och inte brytt sig så mycket om ifall det passar till boken eller inte. Eller om läsarna vågar visa sig offentligt med sin bok. Notera även streckkodens placering. Snyggt...

Men i alla fall... Det här är inte en av min favorit-Sandemoböcker, men den är väl helt okej. Gammal god följetongsstil, som ju förstås är bättre än de flesta av de senaste serierna.

Sandra Winter står på bar backe efter sin fars död. (Jag är inte helt säker på tid och plats. Det är Storbritannien nånstans, och troligen 1800-tal.) Hon tillhör överklassen, men när alla faderns skulder var indrivna så äger hon nätt och jämnt kläderna hon har på sig. Lord Colin Hall föreslår att Sandra ska bli sällskapsdam åt en äldre kvinnlig släkting hos honom, och Sandra tvingas tacka ja. Hon har ingen annanstans att ta vägen. Lord Colin vill egentligen ha henen som älskarinna, men Sandra är inte intresserad. Hon har redan träffat en man. Duncan talar inte och vet nästan ingenting. Var han kommer ifrån är en gåta. Men Sandra tror att hon anar svaret. Kan det vara så att lord Colins bror, som dog som barn, i själva verket överlevt och gömts undan?