Finns det liv på Mars?

Finns det liv på Mars?
av Inger Edelfeldt

Det här var det enda signerade bok jag köpte på årets bokmässa. Att jag är ett Inger Edelfeldt-fan är väl ingen överraskning (eller ja, det beror ju på hur mycket man har läst här) och när hon dessutom döper boken efter en Bowielåt... Då måste den läsas, och efter att ha lyssnat på Inger Edelfeldt berätta om boken och läsa delar ur den så kunde jag ju inte vänta på pocketupplagan heller. :)

Joni Johansson är ensamstående mamma till femåriga dottern Mårran, har ett skitjobb i charken på Vivo (trots att hon är vegetarian), har ständigt dåligt med pengar och ingen ordning på nånting. Dessutom har hon musikerdrömmar och hela garderoben full med 1500 ex av en skiva som hon har spelat in själv och som ingen vill köpa. Det är inte så här man ska leva när man är 45! Då ska man vara vuxen och förståndig, ha ordning på sitt liv och framför allt ska man inte ha idoler. Joni bestämmer sig för att det är dags att bli vuxen. Hon har träffat en förståndig man och nu ska hon bli förståndig själv. Om hennes döda bästa vän Magdalena och David Bowie tillåter.

Inger Edelfeldt får det alltid att se så lätt ut att skriva en bra bok, men det är det knappast. Hon får personerna att verka helt vanliga och ovanliga på samma gång, och kan få in en känsla av nutid (2004) utan att det verkar påklistrat. Vissa händelser blir satir, men det är helt rätt. Moahaha. (På nåt sätt får jag förresten hela tiden för mig att en verklig person på min mammas jobb egentligen jobbar i Vivobutiken med Joni. Det är skumt.) Och det handlar om mer än att bli vuxen eller inte, det är dessutom en berättelse om Joni och hennes familj. Viktigast är förstås dottern och Jonis okonventiella mamma, men i bakgrunden spökar hennes superkonventionella mormor och Jonis pappa, som aldrig kan bli en riktig pappa. Och Mårrans pappa då, vem är det?

Eftersom Joni är väldigt musikintresserad, främst av idolerna från ungdomen, som David Bowie (nähä?) och Morrissey, så är boken full av låtcitat, som man kanske märker eller inte. Det spelar inte så stor roll. En kul bonusgrej om man vet varifrån det är, men det är inte nödvändigt för att kunna förstå eller uppskatta boken.

Kristin, du MÅSTE läsa den här!