Nils Karlsson-Pyssling
av Astrid Lindgren
Berättelsen om Bertil, som är ensam hemma och har tråkigt, men blir vän med en pytteliten pojke som bor i en lägenhet i ett mushål i väggen, känner väl de flesta till. Men boken innehåller även andra sagor. En av dem, "Allrakäraste syster", hade jag tidigare läst som bilderbok, och några av de andra kände jag till, men hade inte läst själv. Gemensamt för de flesta är att de handlar om barn, ofta är de ensamma, alltid eller för stunden, som möter en spännande och magisk varelse som blir deras vän. Men man kan ju också tolka historierna på ett mer realistiskt sätt, att de handlar om barnens låtsaskompisar som de hittar på i sin ensamhet. Den förklaringen är ju förstås inte lika rolig, men jag gillar ändå att det finns den här extra djupet. När jag var yngre läste jag inte "Nils Karlsson-Pyssling" (jag tror att det finns en bok som bara innehåller den berättelsen också) och "Allrakäraste syster" på det sättet. Det är ju först och främst bra sagor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar