Det fattas en tärning

Det fattas en tärning
av Johanna Thydell

(Väldigt svårscannad bok. Omslaget är i silver och rödmetallic. Ser mycket bättre ut i verkligheten än här.)

Johanna Thydells debutroman handlade om ett väldigt svårt ämne - en trettonårig flicka vars pappa bara är en adress och vars mamma är svårt sjuk i cancer. "Det fattas en tärning" är snäppet enklare, eller vad man ska säga. Inte riktigt lika hemsk och sorglig. För Puck har en mamma som är både närvarande och frisk. Men pappan har hon ingen kontakt med längre. Och det är det boken handlar om.

Puck har alltid varit en pappaflicka. Det var t.ex. han som hittade på smeknamnet Puck, eftersom hon hatar sitt riktiga namn Petra. Pappa var helt enkelt bäst, och så var det under hela Pucks barndom. Utom när han drack, och han och mamma bråkade på nätterna. Så blev det skilsmässa och pappa struntade i att hålla kontakten med Puck. Hon var elva år då. Nu är det fem år senare och Puck ställs inför chansen att själv kontakta sin pappa. Hon och mamman pratar inte om honom, eller om hur mycker Puck saknar honom eller hur sviken och ratad hon känner sig. Istället är det Puck bäste vän Emanuel som har lyckats rota fram pappans mailadress. Men ska hon våga skriva? Det är ju inte som om Pucks pappa har visat nåt större intresse för henne, så han kanske inte vill ha nåt med henne att göra.

Boken är upplagd så att i varannat kapitel får man följa Puck i nutid, när hon är sexton år. Mycket om hennes vänskap med Emanuel, att hon blir kär i den snygge sångaren i ett lokalt band och så förstås om den frånvarande pappan, om Puck ska våga maila till honom och om hon kommer prata med sin mamma om honom. Varannat kapitel är tillbakablickar på barndomen, före och fram till föräldrarnas skilsmässa. Då hade Puck en annan bästis, den inte alltid helt schyssta Lollo, och försökte dölja alla familjeproblem. Och så fanns ju pappan, som hon såg upp till så mycket. "Det fattas en tärning" är inte riktigt lika känslointensiv som "I taket lyser stjärnorna" (d.v.s. det är inte garanterat att du börjar gråta), men jag tycker att den är lika klockrent skriven. Läs!

Tillbakablickarna gjorde mig lite förvirrad. Inte för att jag inte förstod vad som hände, utan för att jag är så van vid att tillbakablickar på barndomen ska utspela sig åtminstone på 70-talet, gärna ännu tidigare. Men Puck är sexton. Även om hon tycker att det är länge sen hon var elva så var det faktiskt år 2000-2001 sådär, och för mig är det inte särskilt länge sen. Puck är inte så gammal.