Böjelser och begär

Böjelser och begär
av P. D. James

En av mina kompisar, som är ett stort fan av brittiska deckare, sa att mitt jobb alltid påminner henne om den här boken. Jag jobbar på ett kärnkraftverk, och mycket av handlingen i "Böjelser och begär" kretsar kring det fiktiva kärnkraftverket Larksoken i Norfolk. I Larksoken ligger också en gammal kvarn, som varit Adam Dalglieshs fasters hem. När hon dog nyligen fick han ärva kvarnen och nu är han uppe i Larksoken för att ordna upp bland hennes saker och besluta sig för om han ska behålla eller sälja kvarnen.

Han umgås dessutom lite med några av människorna i området. Vissa har han träffat vid tidigare besök, när hans faster levde, andra blir han bekant med nu. Det visar sig att det finns två stora saker som oroar folk. Det ena är kärnkraftverket, som delar traktens invånare i två läger. Vissa är för, många jobbar ju där (vilket iofs inte behöver betyda att man är för kärnkraft), och andra är starkt emot. Det har bara gått ett par år sedan olyckan i Tjernobyl. En man har t.o.m. startat sin egen antikärnkraftsorganisation, och som brukar gå på kärnkraftsverkets informationsmöten för att ifrågasätta och kritisera. Den senaste gången gick det kanske lite långt, för kärnkraftverkets administrativa chef, Hilary Robarts, har stämt honom för ärekränkning. Kärnkraftverkets chef Alex Mair, en bekant till Dalgliesh, tycker att detta bara skadar både Robarts och kärnkraftverket, som inte behöver mer negativ publicitet. Det var inte länge sen en ung forskare begick självmord inne i kraftverket.

Det andra hotet är Visslaren, en seriemördare som redan har mördat fyra kvinnor i Norfolk. Dalgliesh har egentligen inte alls något med det fallet att göra, men morden kommer ändå obehagligt nära honom. För en gångs skull så är det honom polisen vill förhöra, snarare än att han är den som förhör. Trots att han naturligtvis inte har gjort något fel så inser han hur obehagligt det är för folk när polisen vill veta allt om deras förehavanden. Dessutom lyckas han inte riktigt att slå av polisen inom sig. Han vill ju inte klampa in på den lokala polisens område, men han gör ändå en del efterforskningar på egen hand.

Det var lite jobbigt att komma in i "Böjelser och begär". Visserligen börjar boken med ett av Visslarens mord, men Dalgliesh har ju som sagt inget med det att göra. Därefter är det många sidor innan själva huvudmysteriet kommer igång. Visst får man en massa viktig information på dessa sidor, men det gick långsamt att läsa dem. Men sedan blev det mer spännande, och slutet blev riktigt actionfyllt.

Jag har alltid haft lite svårt att få grepp om Dalgliesh, men jag upptäckte att så tråkig var han ju faktiskt inte. Han verkar ju rätt stel, men han saknade ju inte helt personlighet i alla fall. Kanske för att jag är tio år äldre nu än sist jag läste en Dalgliesh-deckare. Tror jag åtminstone. Jag läste en del P. D. James på högstadiet och gymnasiet, men efter det har jag nog bara läst "Oskyldigt blod", en bok som inte handlar om Dalgliesh.

Ska bara påpeka att så vitt jag vet är det inte lika dramatiskt på kärnkraftverket där jag jobbar, trots att det är ungefär dubbelt så många anställda som i Larksoken. :-D