Maskrossång
av Hilde Hagerup
Hilde Hagerup skriver väldigt bra ungdomsböcker. Fast jag tror att jag har läst alla som finns nu. Denna, "Högst älskade" och "Bølgebiter" (ja, jag blandar språk hur som helst). Nej, det finns visst fler. :) Jag vill gärna läsa "Lysthuset" och "Ikke mat sjimpansene". Den senare är skriven tillsammans med två andra författare och verkar vara upplagd på ett rätt speciellt sätt. Synd att norska böcker är så dyra, annars skulle jag köpt allihop. På norska. Ofta när jag läser norska böcker som är översatta till svenska så märker jag att de är översatta. (Inte för att jag vill klaga på översättningarna alltså. De är väl bra.)
Huvudperson i "Maskrossång" är pojkflickan Gerd. Hon saknar sin pappa väldigt mycket. Han försvann för ett par år sen när han var ute och fiskade med Gerds storasyster Siv. Siv flöt i land på ett stort plastlock. Efter det har Siv varit lite konstig, även om hon är väldigt snäll och ordentlig. Gerd är vild och busig och blir lätt arg. Alla i bygden vet vilka de systrarna är. Dessutom var de en familj som utmärkte sig även innan pappan dog. Siv och Gerd är väl t.ex. de enda i området som inte är döpta.
Gerd har en bästis, Kajsa, som är lite mesig och försiktig. Så flyttar en ny familj till platsen, och de har en dotter som är lika gammal som Gerd och Kajsa. Maja är cool och perfekt, och hon blir än vän med Kajsa, än med Gerd. Hon verkar njuta av att spela ut de båda mot varandra. Hon framstår nästan som ond, och i vilket fall som helst klart osympatisk. Fast det är ju Gerd som berättar, så det är kanske inte så konstigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar