Natt till den fjärde november
av Karin Fossum
Sjuttonåriga Jonna försvinner spårlöst. Ingen vet varför, om hon försvunnit frivilligt eller om det har hänt henne något. Kvar blir hennes föräldrar Jon och Magnhild (Jonna var enda barnet). De målar upp skräckscenarier i tankarna om vad som kan ha hänt. Eller har hon kanske rymt? Hon hade sagt att hon skulle till en kompis men kompisen visste inget om det. Skulle Jonna verkligen utsätta sina föräldrar för något sådant? Och vad har de i så fall gjort för fel som föräldrar?
I stället för att undra och sörja tillsammans så glider Jon och Magnhild längre ifrån varandra. De delar inte sina tankar och farhågor med varandra. Jon är en tystlåten man och även om han skulle vilja prata med någon om Jonna så känner han inte att Magnhild är rätt person. Magnhild pratar med sin syster, inte med Jon. Grannar och andra verkar undvika Jon och Magnhild, de vet väl inte vad de ska säga.
Alltså, egentligen är det väl en bra beskrivning av Jons och Magnhilds liv efter att ha förlorat sitt enda barn på ett så oförklarligt sätt, men det blir ändå lite segt. Det är inte en lång bok, annars hade det väl blivit svårt att ta sig igenom dem. Det är först mot slutet, den sista fjärdedelen kanske, som jag tycker att det blir riktigt intressant. Men då är det nästan över. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om slutet heller. Det är ganska öppet. På ett sätt vill jag veta hur det gick sen, men samtidigt så tar det väl egentligen aldrig slut på riktigt så då kan det lika gärna sluta där. Man kanske ska tänka själv hur det gick. Men jag vill ju veta! (Precis som Magnhild... Hon beskrivs som mycket mindre sympatisk än Jon, men hennes reaktioner är ganska begripliga ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar