"Duktig pojke" är Inger Edelfeldts debutbok från 1977 och den hade jag inte läst tidigare. "Juliane och jag" är från 1982, och den är en av mina favoritböcker. Jag har läst den många gånger. Senast igår. :) (Att min heter "Nattens barn" beror på att det gjordes en TV-serie av boken och den kallades så. Den här utgåvan av boken gavs ut i samband med att den serien visades på TV.) De här båda böckerna är ungdomsböcker, men Edelfeldt har även skrivit för vuxna och gjort bilderböcker och seriealbum.
Eftersom jag ligger efter med bokskriverierna så återger jag bara baksidestexterna här.
"Duktig pojke":
"Är det här nåt slags modenyck, Jim?" grälade min far. "Nåt sånt här Davy Boogie-trams? Det trodde jag verkligen att du var för intelligent för att gå på!"
Ja, sådär har det alltid varit. Jag hade alltid varit en "duktig pojke". Alla utom jag själv visste precis vem jag var och hur jag borde utforma mitt liv. Min framtid skulle bli en tvångströja av krav och normer, som jag inte vågade frigöra mig ifrån. Min mörka hemlighet - min kärlek - skulle alltid förbli just en mörk hemlighet.
Det trodde jag, tills jag mötte Mats...
"Juliane och jag":
Det finns folk som blir galna vid fullmåne. Ibland är jag rädd att det ska hända mig. Jag är rädd för mörkret inombords, och ändå lockar det mig; jag älskar trolldom och skräck och mystik.
Jag trodde inte det fanns någon som var som jag - tills jag träffade Juliane. Hon började i vår klass på vårterminen, och alla tyckte att hon var konstig, men jag märkte genast att det var något särskilt med henne. Det var hon som berättade för mig om greve Dracula. Och det var hon och jag som bildade en hemlig orden och bestämde oss för att bli häxor. För att inte tala om allt annat vi gjorde...
Väldigt bra böcker båda två, men speciellt "Juliane och jag". Jag gillar det mesta Inger Edelfeldt har skrivit (men jag har inte läst allt än). Varför vet jag inte riktigt. Hon skriver bra böcker helt enkelt. Personerna är så verkliga, och hon får det att verka så enkelt att skriva så, men det är det ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar