Sturemordet

Sturemordet
av Jakob Nilsson
Efter en roman av Stieg Trenter

Jag är inte så värst hemma i Stockholm, fast eftersom min syster bodde i Stockholm ett tag nyligen så har jag åtminstone lite bättre koll än förr. Jag gillar Jakob Nilssons version av Stockholm, även om det bara är någon enstaka gång jag faktiskt känner igen platserna. Fina miljöer från ett antal årtionden sedan. Precis som med "Färjkarlen", som jag läste både i serieform och romanform förra året, blir jag även den här gången sugen på att läsa deckaren som ligger till grund för serieboken.

Harry Friberg besöker som vanligt Sturebadet, gör en del observationer (som han ju ofta gör) och plötsligt kommer ett lik neddråsande genom glastaket. Mannen var alltså död redan innan fallet. Men hur har en död man – mördad! – hamnat på Sturebadets tak?

Kort kjol

Kort kjol
av Christina Wahldén

Den här boken läste jag förstås på grund av debatten som uppstod när en skola i Värmland plockade bort den från undervisningen. Föräldrar hade ifrågasatt att eleverna läste den. Censur och svagt av skolan av vika sig för påtryckningar, tyckte vissa. Det är viktigt att diskutera övergrepp, och det är väl inte så farligt med hemska våldtäktsscener i en bok jämfört med att samma saker händer i verkligheten. Skolan och föräldrarna kände sig missförstådda. Jag läste sedan att föräldrarna hade tyckt att problemet var just att man bara läste boken och inte diskuterade innehållet. Nu vet jag ju inget om undervisning, men där kan de kanske ha en poäng. Det blir kanske lite konstigt att läraren säger till eleverna att läsa en bok om en grov våldtäkt, och sedan inte diskuterar handlingen? Som att det är inte är något särskilt med det. Men nu verkade det ju som att de skippade hela grejen – ingen bok och ingen diskussion – i stället för att lägga mer tid på att prata om boken. Om det är så, så är det synd. Sedan behöver man förstås inte läsa just "Kort kjol". Det måste ju finnas fler böcker på samma tema, om man har invändningar mot den här.

Själv tycker jag nog att "Kort kjol" är i kortaste laget (förlåt, inte meningen att vitsa). I ett inledande kapitel möter vi Myran ett år efter våldtäkten. Hon har inte återhämtat sig psykiskt än, och ska nu bo hos en fosterfamilj på landet ett tag. Stackars Myran, som till råga på allt elände har en mamma som inte förmår stötta sin dotter utan begraver sig i postorderkataloger i stället. Myran måste försöka orka be andra om hjälp i stället – bästa kompisens mamma, advokaten, mamman i fosterfamiljen. Efter det första kapitlet backar vi ett år och får en kronologisk beättelse om händelserna kring våldtäkten, polisanmälan, Myrans reaktioner, omvärldens reaktioner (skolan! bostadsområdet!) och så rättegången. Den första rättegången. För Myran får veta att domen har överklagats, så nu måste hon igenom hela den grejen en gång till. Men om det förtäljer inte historien. Perfekt om man vill bli indignerad (och det ville man), bra och sakligt med all fakta om själva rättsprocessen, men jag hade gärna sett att boken hade varit längre. Det känns så kortfattat, och dessutom hade jag ju gärna velat se Myran komma ut på andra sidan. Men om man vill berätta om något viktigt för så många ungdomar som möjligt är det säkert bra att skriva en kort och lättillgänglig bok.

Vad det såg ut som

Vad det såg ut som
av Helena von Zweigbergk

Detta är faktiskt det enda jag har läst av Helena von Zweigbergk. Det har inte blivit av att läsa "Ur vulkanens mun", som hyllades i var och varannan blogg för ett par år sedan. Inte hennes deckarserie heller, trots att jag till och med har ett par av böckerna i hyllan. Jag har ju hört att hon ska vara så duktig på jobbiga känslor. "Ur vulkanens mun" handlar väl om ett äktenskap som håller på att gå under? "Vad det såg ut som" är kanske en smakbit på det här, skildringar av jobbiga känslor tänker jag. Huvudpersonen, hon är väl ungefär tolv år, är en sån som är idealistisk och fruktansvärt orolig över allt hemskt i världen. Jag tycker att jag känner igen känslan av att planera något som man plötsligt inser inte kommer funka, men då har man kommit lite för långt i planeringen för att kunna sluta. Det var mycket kortare väg från idé till (eventuellt) genomförande på den tiden.

Arvesynd

Arvesynd
av May Grethe Lerum

Jag ber om ursäkt för eventuella spoilers.

De flesta har kommit över släktens fiendskap med Storlendetsläkten. De flesta av de som var inblandade i fejden är borta nu. Men Johanna kan inte glömma allt det onda som har hänt, och förbjuder sin dotter Reina att ha något med Storlendet att göra. Men nu har Reina förstått att hon vill ha Arill Storlendet och ingen annan.

Samtidigt kan man verkligen undra vad Reinas halvsyster planerar. Typiskt sådana här serier att ha någon som är i det närmaste ond, eller åtminstone förstör för folk. De är lite som såpor på det sättet. Ja, på de flesta sätt kanske.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille 
22. Mørke makter 
23. Fremmed måne 
24. Å jage en drøm 
25. Malstrøm 
26. Steinhjerte 
27. Vardene tennes 
28. Speil i sølv 
29. Til verdens ende
30. Savnets stemme

Den femte systern

Den femte systern
av Mårten Sandén

Jannike Faltin har haft en jobbig uppväxt. Hennes pappa dog tidigt och hennes mamma är missbrukare. Jannike har bott på en mängd anstalter och i fosterfamiljer, och hon har varit i klammeri med rättvisan av oväntat många olika anledningar. Men det sista året har varit lugnt. Hon trivs på sin praktikplats på ett hembygdsmuseum, och kommer bra överens med sin chef Elisabeth. Fast lugnet är definitivt över när ett oknytt rusar in med sikte på att döda Elisabeth ...

Det finns en hemlig grupp inom polisen som tar hand om såna här fall, med övernaturliga kopplingar. Jag kommer så klart att tänka på tv-serien Jordskott, som kryllade av troll och andra väsen från folktron. Där finns också specialpoliser som sysslar med sådana fall. I fallet med "Den femte systern" så fanns det en gång en präst som försökte tillkalla djävulen, och det finns en profetia knuten till det fallet. Och det verkar som om både Jannike och Elisabeth har roller att spela i den profetian.

Mårten Sandén skriver väl mest för barn? Jag antar att de böckerna är lite annorlunda än den här. Det verkar bara vara serien om Jannike Faltin som är för ... ja, inte min åldersgrupp, men för tonåringar/unga vuxna. "Den femte systern" är den enda av hans böcker jag har läst. Och den gillar jag verkligen. Framför allt gillar jag att här sparas det inte på effekterna. Det känns som att ingen idé har varit för galen för att användas, och ändå (eller på grund av det?) funkar historien så himla bra. Jag trodde att den skulle sträcka sig över hela trilogin, men av slutet att döma så är delarna mer fristående än så. Det blir spännande att se vad som händer i de andra två böckerna om Jannike.

Speciella omständigheter

Speciella omständigheter
av John Ajvide Lindqvist

Mer Halloweenläsning. En novell om ett lyckligt par som väntar sitt första barn och behöver en större bostad. Hus i stockholmstrakten, ett som de har råd med alltså, är inte lätta att hitta. Så dyker det upp ett hus till ett misstänkt lågt pris. Men det verkar faktiskt inte vara någon hake med det, inga fuktskador, inga tokiga grannar. Det vill säga, säljaren kräver att mäklaren läser upp ett meddelande om "det dolda felet". Men det är ju fullständigt befängt ...

En sån himla tur att jag läste den här novellen en förmiddag. Fast den var nästan ännu läskigare när jag tänkte på den senare.

Die komische Frau

Die komische Frau
av Ricarda Junge

Jag läste den här boken på svenska ("Stalinhusen") för några år sedan och gillade den. Den handlar om Lena, som är inflyttad till Berlin med man och son. Fast nu har hon och mannen just separerat, så hon bor ensam med lille Adrian. Lägenheten ligger i det som var Östberlin, och många av grannarna har bott där sedan långt före murens fall. Och ärligt talat är det flera av dem som Lena inte är särskilt förtjust i. Att Lena bor i öst har betydelse för berättelsen. Hon är själv uppvuxen i Västtyskland, och delar inte samma erfarenheter som grannarna. Men hon har också en koppling till Östtyskland.

Men att jag läste boken för några veckor sedan (vid Halloween) berodde förstås på den obehagliga och spöklika stämningen. För det händer konstiga saker i Lenas lägenhet. Apparater slås på av sig själva. Fönster öppnas. Adrian pratar om "den konstiga tanten", men längre än så räcker inte hans ordförråd. Är det en fantasifigur, eller tar någon sig in i lägenheten osedd? Eller är det Lena som håller på att bli galen?

Jag tyckte lika bra om boken den här gången, och det var kul att läsa den på tyska. Några nya ord:
Kommilitone - kurskamrat
Kita - dagis (kort för Kindertagesstätte)
Stofffrosch - Inte ett svårt ord egentligen (betyder tyg-groda), men lägg märke till att det är tre likadana bokstäver i rad. Min syster har sagt att man skriver så på tyska, men jag har aldrig lagt märke till det tidigare. Jag lade förresten märke till samma sak i en svensk bok nyligen, det var nog inte riktigt meningen.

Skrøner fra oldemors tid

Skrøner fra oldemors tid – og smått og godt fra nyere tid
av Margit Sandemo
Illustrerad av Finn Graff

Den här boken kom ut för ett par år sedan och de sades då att den skulle bli Margits sista bok (men senare har det kommit en till ändå). Hon ville gärna att det skulle bli ett jämnt antal, så för att få till det så skrev hon en historisk trilogi och så den här boken, som är annorlunda än hennes andra böcker. Det här är ett urval av roliga historier, skämtteckningar, citat och anekdoter som hon tycker är roliga. Man kan nog känna igen humorn från romanerna. Det är ju en hel del skämt och dråpliga situationer i demockså. Som titeln antyder så är det mycket här som inte är riktigt modernt. Och det är väl osannolikt att läsaren skrattar åt varenda skämt. Ibland är det snarare kuriosa. Men en del är fortfarande rätt kul.

Alla vill bara gå hem

Alla vill bara gå hem
av Daniel Sjölin

Samtid och framtid i en oroväckande blandning. Uppskruvat och lekfullt beskrivs alla vardagens jobbiga händelser, allt som måste göras på dagarna (så att man äntligen kan få gå hem), men också en framtid där allt har gått åt helvete.

Nekyia

Nekyia
av Li Österberg

Omläsning av fina "Nekyia", som jag läste för några år sedan. Om en märklig dag i dödsriket, när några levande har lyckats ta sig dit. Jag höll på att säga att jag gillar den för att både människor och gudar är så mänskliga här, men det är ju just vad gudarna inte är. Gudar och människor kan inte riktigt förstå sig på varandra.

Jag är lite dålig på att hålla koll på kommande utgivning (av samtliga författare), men när jag kollar Li Österbergs blogg nu så verkar det vara en ny seriebok på gång, även den med handling hämtad ur den grekiska mytologin.

Vandring i mörkret

Vandring i mörkret
av Margit Sandemo

Vetle är fjorton år och inte direkt mogen för sin ålder när han får ett uppdrag av en av Isfolkets mystiska beskyddare. Det finns risk för att Tengel den Onde vaknar ur sin dvala och det får han inte göra. Det ska komma en utvald vars uppgift det är att försöka besegra anfadern, men denne är inte ens född än. Vetle måste omedelbart resa till Spanien för att förhindra katastrofen.

Men det är 1916 och i Europa pågår redan en katastrof. På något sätt måste Vetle ta sig över västfronten. Dessutom har Tengel den Onde, som även ur sin dvala kan dirigera sina underhuggare, valt ut ett alldeles särskilt vapen för att döda Vetle. Som om det inte vore nog upptäcker Vetle att han måste ta ansvar för andra människor. Det är inget han är van vid.

Jag hade för mig att det var familjen (alltså de nulevande av Isfolket) som bestämde att Vetle skulle göra resan (hade det inte varit rimligare med 22-årige André, som var huvudperson i boken före?), och det verkade en smula omdömeslöst. Men det var visst förfäderna, och dem kan man ju vänta sig lite vad som helst av. Det här är inte en av de böckerna man minns, även om det är en ganska spännande berättelse och man får en del nya pusselbitar till Isfolkets bakgrund.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden

En smakebit på søndag (Kort kjol)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag tar Mari upp debatten kring Christina Wahldéns "Kort kjol", som en skola i Värmland nyligen beslutade att sluta använda i undervisningen p.g.a. skildringen av en våldtäkt. Boken handlar ju om det, och om allt som huvudpersonen måste gå igenom efteråt med polisutredning etc. Så det låter ju som ett ganska märkligt beslut ... Nu har man väl säkert inte fått reda på allt som ledde till beslutet, men det lät ju inte precis som om de slutar använda den här boken för att de har köpt in en nyare bok på samma tema (t.ex. "Villig" av samma författare) eller en som de tycker är bättre.

Jag har inte läst "Kort kjol", och plötsligt känns det som ett måste att ha koll på den. När jag var på biblioteket tidigare i veckan så var detta en av de böcker som jag lånade. Så då börjar jag väl läsa den nu då.

Det är ett år sedan nu.
Precis ett år sedan, Ett år sedan det där hände. Det onämnbara, det obegripliga, det otänkbara. Tänk om hon kunde spola tillbaka bandet sådär en trehundrasjuttio dagar och börja om. Rewind. Då hade det aldrig hänt. Aldrig. Då hade allting varit annorlunda nu.
(Christina Wahldén, "Kort kjol", s. 7-8)

Lighthousekeeping

Lighthousekeeping
av Jeanette Winterson

När flickan Silver blir föräldralös adopteras hon av den blinde fyrvaktaren Pew. Ända sedan fyren byggdes har en Pew vaktat den, och ibland är det som om alla Pews är densamme. En av de viktigaste sakerna en fyrvaktare har att göra, får Silver lära sig, är att bevara och berätta historier. En av historierna, nästan större delen av boken, är den om Babel Dark, prästen som var son till mannen som lät bygga fyren, och som verkade i den lilla kuststaden på 1800-talet.

Jag har inte läst mycket av Jeanette Winterson tidigare, bara "Det finns annan frukt än apelsiner" och det var länge sedan. Så jag hade egentligen ingen aning om hur hon skriver. Handlingen lät minst sagt märklig, så därför har den blivit liggande länge. Så drog jag "Lighthousekeeping" från min lottring och tänkte att den är nog helt okej ändå. Det visade sig vara en väldigt fin bok. Språket är underbart. Och nu är det ju så bra att det finns en mängd Winterson-böcker som jag har kvar att läsa.

5 x bingo

Det är ganska länge sedan den senaste uppdateringen av min bingobricka. Men jag läste fler såna böcker i somras. Men jag siktar på att fylla hela brickan. 4/5 nu. Fem bingorader.

De gula och orange rutorna är de senaste.

Has been on your TBR for longer than two years: "Sjöjungfrun" av Camilla Läckberg. Det var visst några år sedan jag läste föregående bok.

With a family member (wife, son, uncle, etc.) in the title: Efter lite letande bland mina olästa böcker hittade jag "Let's Kill Uncle" av Rohan O'Grady.

Free square: Här blev det en till som har legat på hög i över två år, nämligen "Paper Towns" av John Green.

An academic/campus novel: "Lucky Jim" av Kingsley Amis.

By an author with American Indian/First Nations/Indigenous heritage: Det kan mycket väl hända att jag hade en lämplig bok hemma, men jag har inte så bra koll på alla författares bakgrund. Det fick bli en tur till biblioteket för att låna en bok jag redan var intresserad av att läsa, "Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian" av Sherman Alexie.

Allt har sin tid

Allt har sin tid
av Alva Dahl

Berättaren är en ung kvinna som studerar tyska (ett val hon ofta tvingas försvara) och nu ska hålla en kvällskurs i språket. En av eleverna är någon hon inte hade förväntat sig att se. Och mer än så är det väl onödigt att säga om handlingen. Händelser har förminskats, tankarna förstoras upp. Som de ju gör.

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian
av Sherman Alexie

Den här boken lånade jag på biblioteket för att få ett kryss i bokbingots ruta för "By an author with American Indian/First Nations/indigenous heritage". Vilken tur att den var fantastisk! En riktig sträckläsningsbok. Arnold är född med vattenskalle och som en följd av det stammar han, har lätt att få huvudvärk m.m. Han är ganska liten och mesig, och nördigast i Spokanereservatet. Som tur är har han bästa kompisen Rowdy, som är heltokig och slåss med alla, som kan beskydda honom. Det mesta på reservatet är ganska eländigt. Sjukvården är inget bra, och inte skolorna heller. Juniors föräldrar, Rowdys pappa och en hel massa andra vuxna är alkoholister. Fast Juniors mamma håller sig nykter numera, och hans pappa är snäll även om han ibland försvinner under sina suparperioder.

Junior gillar att rita skämtteckningar och han är intresserad av skolarbetet. Av en lärare får han rådet att söka sig till en annan skola, en bättre skola utanför reservatet. Junior inser att det vore det bästa, men hur ska han klara sig på en skola där den enda andra indianen är skolans maskot och där alla andra elever har något så exotiskt som framtidstro? Och hur ska han klara sig hemma i reservatet när alla andra, inte minst Rowdy, anser att han är en svikare? Man hade nog inte haft några större problem med att förklara jantelagen för folk i reservatet, om man säger så.

Av handlingen att döma så skulle man inte tro det, men det här är en jätterolig bok. Läs, läs!

Lucky Jim

Lucky Jim
av Kingsley Amis

Jim Dixon har en sorts provanställning på ett universitet någonstans i England. Han siktar på en akademisk karriär inom historia, trots att han tycker att historia är helt ointressant. Men det verkade enklare än något annat ämne och det var relativt lite konkurrens. Han avskyr professor Welch, som är hans handledare. Egentligen så ogillar Dixon de flesta andra människor mer eller mindre. Han är verkligen inte särskilt sympatisk, men det är ingen annan i boken heller. Man är ändå på Dixons sida, för han är så himla mänsklig. Han är sur och småsint, avundsjuk på andras framgångar och hämndlysten, och han lyckas hela tiden göra bort sig på olika sätt (ibland för att han är blyg, ibland för att han beter sig som en idiot). Alla som nånsin har gjort en grimas vid tanken på en annan människa kommer känna igen sig.

Det är en rolig bok, inte minst på grund av de träffsäkra formuleringarna, men kanske inte riktigt så rolig som man har hört att den ska vara. Den kändes också lite seg. Ibland är ju böcker sådär, att jag nästan inte vet om jag gillade den eller inte.

Det här är min academic/campus novel i bokbingot.

Dimmig hyllvärmare

P.g.a. omtapetsering är en del av mina böcker undanstuvade just nu, så jag kan inte räkna min SUB idag. Jag får räkna ihop den i efterhand i stället. Men däremot är det inget som hindrar att jag drar en lott för att se vilken av mina hyllvärmare som ska bli läst den här månaden.

Det blev nummer 51, vilket är "Dimridåer" a.k.a. Svenska folkets debutroman. Det verkar ha funnits (kanske finns den fortfarande) en webbsida kallad Ordet är fritt, där man varje månad kunde skriva ett nytt kapitel i en deckare. Sedan röstade man fram vilket som skulle bli månadens "riktiga" kapitel. Och så fortsatte man så tills deckaren var klar. Varje kapitel är alltså skrivet av olika amatörförfattare. Det kan vara intressant att se hur det blev.

Hägring

Hägring
av Oline Stig

En grupp bekanta har alla en gemensam vän på facebook. Alla har mycket meningsfulla samtal med henne. Men det är också något med henne som inte riktigt stämmer.

Det här kan inte ha varit lika vanligt före internet. Men vad vet man egentligen om sina vänner, speciellt om de som man aldrig har träffat i verkligheten? Och spelar det någon roll om de inte riktigt är den de säger sig vara?

Nana 3

Nana 3
av Ai Yazawa

Omläsning av en favoritmanga.

Det är nu man kan säga att Tokyo-vardagen börjar för de båda Nana. De delar lägenhet och för Nana Osaki gäller det nu att dra ihop ett band. Planen är att bli en känd sångerska. Stilen är punk. Nana Komatsu letar bara efter ett vanligt jobb. Hon har ju några kompisar och sin pojkvän från hemstaden här i Tokyo. Men det verkar som om pojkvännen kanske är mer intresserad av någon annan. Men det vet inte Nana.

Sörgården

Hem och hembygd 1: Sörgården
av Anna Maria Roos
Illustrerad av Stina Beck-Friis, Brita Ellström och Ingeborg Uddén

Det här var läseboken man hade i ettan från 1910-talet till 1940-talet, och den ingick i samma serie läseböcker som "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige". Jag föreställer mig att alla barn på den tiden inte hade så mycket barnböcker, så det vare säkert roligt att få "Sörgården" då, med fina bilder, en del rent av i färg. Och texten går ju an att läsa fortfarande. Det är kanske inte riktigt sammanhängande förstås. Det handlar om en familj på landet, särskilt om de yngre av barnen. De leker, går i skolan och hjälper till hemma. Ibland handlar det om några helt andra barn, och det finns även texter om talande djur och sagor med trolleri och sånt. Småtrevligt.

Kul att det är gamla verbformer:

"Mu", säger Maj-ros. Och "mu", säga de andra korna.

Livets stråle

Livets stråle
av Michail Bulgakov

Jag har så klart läst "Mästaren och Margarita" (före bloggens tid) och tyckt bäst om den första gången. Men jag hade väl knappt ens funderat på att läsa något annat av Bulgakov. Men jag läser alla Novellix och då dyker han upp. Och lite känner jag allt igen stilen och miljön.

"Livets stråle" handlar om en fantastisk vetenskaplig upptäckt och dess fruktansvärda följder. Den känns både som satir och som skräck eller sci-fi. Det är ju en ganska bra blandning.

Ett varnande ord bara: Om du tycker att det är obehagligt med bilden av ormen på omslaget så ska du nog inte läsa denna novell.

Ombria in Shadow

Ombria in Shadow
av Patricia A. McKillip

Fursten av Ombria dör och tronarvingen Kyel är bara fem år gammal. Domina Pearl, eller the Black Pearl som man också kallar henne, ser en chans att verkligen ta makten. Hon har alltid funnits nära makten, och ingen vet hur gammal hon är eller var hon kommer ifrån. Kanske är hon mera väsen än människa? Troligen passar det henne utmärkt att Kyel är så ung och formbar, det är enklare att styra genom en viljelös legitim regent än att försöka sig på någon sorts kupp.

Däremot försöker flera av landets stormän sig på en kupp. De hoppas att den enda andra medlemmen av furstefamiljen, den gamle furstens systerson, ska vilja utmana Domina Pearl. Han är dock lite excentrisk, sysslar mest med sin konst, och verkar inte särskilt intresserad av makt. Men han är åtminstone vuxen ...

Den första Domina Pearl gjorde sig av med var furstens älskarinna Lydea. Nu har hon återvänt till sin enkla bakgrund, men med förlorat anseende. Hon är ute ur leken. Annars hade hon gärna velat hjälpa furstens son. Men det finns någon annan som får saker att hända. En flicka av vax, tillverkad av en magiker som hennes tjänarinna och utan egen vilja. Åtminstone var det så det var tänkt.

Det här är en sån där fantasybok som är full av politiska intriger. Jag hade väldigt svårt att komma in i den. Det var inte så uppmuntrande när jag läste att det här är en ungdomsbok. Men det är väl inte direkt så att jag inte förstår, snarare att jag är ointresserad. Men efter ungefär halva boken så var jag lite mer engagerad. Jag har haft svårt med Patricia McKillips böcker tidigare, fast de två böckerna tyckte jag egentligen bättre om än den här. Det är något med hennes stil som inte riktigt passar mig, antar jag. För det är mycket med "Ombria in Shadow" som jag gillar också, det är bara att under delar av boken så bryr jag mig inte om personerna annat än i enstaka ögonblick. Det är kanske så att de ska vara så mystiska och tvetydiga att de nästan blir opersonliga.

Spökhuset

Spökhuset
av Kerstin Sundh

Per är sex år och har legat på sjukhus ett tag. I somras blev han påkörd av en bil och skadade foten, men nu är det dags för utskrivning. Föräldrarna och läkarna och sjukgymnasten säger att nu ska han kunna gå på foten utan problem, men Per vägrar bestämt. Man kan inte gå med nåt som ser så fult och konstigt ut. I stället får hans föräldrar och syskon dra runt honom i en skrinda.

Storebror Tosse gillar att skrämma upp Per med berättelser om ett spökhus han vet om. Det lyser där fast det är obebott. Och en höstkväll drar han med sig Per i skrindan för att utforska. Men medan Tosse och hans kompis springer runt och snokar så sitter Per mitt på gårdsplanen utan att kunna ta sig någonstans. Och då öppnas dörren till spökhuset ...

Jag tyckte att den här boken var väldigt bra när jag läste den för närmare trettio år sedan. Och jag tyckte att de vuxna var så dumma som inte fattade att Per inte kunde gå. Nu tänker jag väl mer att idag hade man nog varit lite mer psykologisk ... om det ens var så här på den tiden alltså, det är ju inte en dokumentärroman. Nu tycker jag också att boken är lite väl förutsägbar. Men "Börja läsa"-serien är nog inte avsedd för mig längre. Huvudsaken är att den var bra när jag var sju.

Iggy 4-ever

Iggy 4-ever
av Hanna Gustavsson

Jag är så himla nöjd med att jag inte är fjorton längre när jag läser serieböckerna om Iggy. (Första boken heter "Nattbarn".) Att inget av det man får göra är roligt längre. Vad ska man göra då? Baka kladdkaka flera gånger i veckan? Att man dessutom är tvungen att tillbringa hela dagarna på ett ställe där man har tråkigt och dessutom inte går säker från mobbare. Men man får ju skolmat i alla fall. I motsats till bästisen Julle har Iggy inte råd med fika eller snabbmat varenda dag. Och när Iggys mobil går sönder har hennes mamma inte råd att köpa en ny till henne (det finns gränser för hur drulligt man får ha haft sönder den om försäkringen ska gälla). Och mobilen är superviktig! Det är ju så man får reda på grejer, har kontakt med kompisarna och man umgås genom att visa varandra roliga filmklipp. Detta är kris!

I samma veva blir Iggy och Julle kompisar med några nior. Men besvikelsen och svartsjukan när det är Julle som klickar med fantastiska Jasse ...

Jag är ju som sagt inte fjorton, men det här känns så perfekt skildrat in i minsta detalj. Så kul att "Iggy 4-ever" är bland de nominerade till Augustpriset i klassen Barn och ungdom. Nu har jag ju inte läst någon av de andra nominerade böckerna, de är säkert också bra, men jag hoppas på den här!

Boken om Mademoiselle Oiseau

Boken om Mademoiselle Oiseau
av Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustrerad av Lovisa Burfitt

Snygg bok om nioåriga Isabella (jag skrev Lovisa först, mycket märkligt, måste ha tittat på illustratörens namn medan jag skrev), som är alldeles grå och knappt märks, och henne granne (låtsaskompis?) Mademoiselle Oiseau, som är färgstark på alla sätt och som bor i en mystisk lägenhet full av katter, fåglar och annat spännande. Jag gillar det parisiska och de franska orden, och bilderna är fina, men jag hade egentligen trott att jag skulle tycka om historien mer än vad jag faktiskt gjorde. Kanske lite för hypad? Men det var mysigt att läsa boken, det var det. Och det fanns många roliga idéer i de glimtar man fick av den mystiska Mademoiselle Oiseaus liv.

Kvinnan på stranden

Kvinnan på stranden
av Margit Sandemo

Plötsligt har man i Isfolket en ung generation där ingen är drabbad. Man har studerat de tre ungdomarna noga och kommit fram till att alla är helt vanliga, ingen har några särskilda egenskaper som den döljer heller. Men det är ingen direkt lättnad, för det alla kommer att tänka på är något som Vanja berättade, om ett barn som föddes i Trondheim omkring femton år tidigare och som hade många av de drabbade Isfolksmedlemmarnas kännetecken. Man trodde då att det var en slump, men tänk om det inte var det. Tänk om det finns en okänd släktlinje. Det var ju faktiskt ett Isfolksbarn som försvann på 1700-talet och som man aldrig hittade.

Det blir tjugoårige André som får uppdraget att resa till Trondheim för att göra efterforskningar. Både modern och barnet dog den där gången, men det måste ju gå att få fler upplysningar om släkten. Med på färden har André något alldeles fantastiskt – en bil! Det är 1912 så det är verkligen en nymodighet på den norska landsbygden. Och på resan möter André två kvinnor, som båda försöker dölja att de är helt betagna av honom. Och så möter han en ondska som har väntat länge på någon alldeles speciell.

Den här boken är lite speciell, för den har en berättelse i berättelsen. Dels får vi läsa om Andrés äventyr, men han har också med sig en handskriven spökhistoria, som Vanja har fått tag i och som både hon och Andrés mor menar kan vara en ledtråd. Och jag tycker nog att Margit skriver bättre när hon håller sig till lite äldre tider (som i spökhistorien) och kan skriva hur sagoaktigt hon vill.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 

En smakebit på søndag (Lighthousekeeping)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Den sista tiden har jag varje månad dragit lott om vilken av mina böcker som har varit olästa alldeles för länge ska läsas under den kommande månaden. Det är ju så lätt att bara läsa de senaste inköpen, men jag vill ju läsa de som jag köpte för länge sedan också. Om jag hittar en bok i hyllan som jag kommer på att jag nog inte vill läsa så lämnar jag den till loppis, så de som finns vill jag läsa. Och just nu läser jag månadens lottade bok.

I have no father. There's nothing unusual about that, even children who do have fathers are often surprised to see them. My own father came out of the sea and went back that way. He was crew on a fishing boat that harboured with us one night when the waves were crashing like dark glass. His splintered hull shored him for long enough to drop anchor inside my mother.
Shoals of babies vied for life.
I won.
(Jeanette Winterson, "Lighthousekeeping", s. 3)

Paper Towns

Paper Towns
av John Green

Nu kommer jag inte ihåg exakt hur sammanträffandena var, men jag vet att jag köpte den här boken för några år sedan p.g.a. sammanträffanden. Och jag tror att det började med att jag hamnade på Wikipedia-sidan om termen "paper towns" och strax därefter såg den här boken i något sammanhang (t.ex. i en bokblogg). Nu har den förstås blivit film, så nu kan det ju vara lagom att äntligen läsa boken. Den fick bli den valfria rutan i mitt bokbingo förresten. En annan ruta var att läsa en bok som man har tänkt läsa i minst två år (det blev en Läckberg) och nu kör jag repris på samma kategori.

När Quentin (a.k.a. Q) var liten var han kompis med granntjejen Margo Roth Spiegelman. Men det var då. Numera är Margo Roth Spiegelman (hela namnet!) en levande legend i skolan. Quentin är ... inte det. Men han har ju hört historierna, alla coola grejer Margo gör som ingen annan hade vågat, fast de hade ändå inte kunnat tänka ut dem. Hon hänger med det coola gänget på skolan, men hon är annorlunda. Mer äventyrlig, och liksom mognare. Quentin hänger med orkesternördarna, trots att han inte är med i orkestern själv (p.g.a. tondöv).

Men en kväll, inte långt före deras examen, klättrar Margo upp till Quentois fönster och säger åt honom att den här natten ska han följa med henne. Det blir en natt som Quentin aldrig kunde ha drömt om, full av typiska Margo Roth Spiegelman-upptåg. Och trots att han knappt har sovit under natten så är det självklart att han går till skolan nästa dag. Kommer han att vara en del av Margos sfär nu? Hoppas! Men i stället får han ett chockbesked: Margo är försvunnen. Det är inte första gången i och för sig. Men Quentin blir orolig. För kändes inte alla Margos upptåg den här natten som att hon avslutade något? Och fanns det inte något desperat eller deprimerat hos henne? Men varenda gång Margo har försvunnit tidigare så har hon lämnat ledtrådar efter sig. Ingen har någonsin förstått ledtrådarna förrän efter att hon återvänt, men den här gången tänker Quentin knäcka gåtan.

Jag gillar persongalleriet här. Quentins kompisgäng har alla sina intressen och egenheter och interna skämten och saker som de stör sig på hos varandra. Men frågan är om man verkligen känner sina vänner. Vem kände egentligen Margo, annat än som "Margo Roth Spiegelman"? Ville hon ens att någon skulle känna den riktiga Margo?

Jag förstår att det här har blivit film, för många av händelserna känns om hämtade ur en amerikansk ungdomsfilm. Pranks! Prom! Road trip! Men det funkar faktiskt väldigt bra i en bok också.

Och jadå, jag har "The Fault In Our Stars" i hyllan och jag ska läsa den.

Detektiv Conan Band 71

Detektiv Conan Band 71
av Gosho Aoyama

Ny spännande miljö i den här delen. Ja, allra först är det en kort gåta som Conan hjälper till att lösa, med ett meddelande som en av de poliser som brukar vara med i serien ska ha fått av en tjej han var kär i när de gick i skolan – ett meddelande som han då inte lyckades hitta. Kan Conan hitta det nu, många år senare?

Men det viktigaste är att detektiv Mori, Ran, Conan och professor Agasa blir bjudna till London av en rik dam som de har hjälpt. London, Sherlock Holmes stad!Det ska bli så roligt att åka dit! Men naturligtvis hamnar de mitt i ett fall, där en bombman hotar att spränga en arena i luften mitt under Wimbledon. Conan och de andra måste försöka lösa en mängd gåtor för att förhindra en katastrof.

Och så fortsätter berättelsen i nästa del, som min syster inte har! Hon måste köpa den snart! Det spelar ingen roll att man vet att det kommer att gå bra (det brukar det ju göra), det är spännande ändå.