Kort kjol

Kort kjol
av Christina Wahldén

Den här boken läste jag förstås på grund av debatten som uppstod när en skola i Värmland plockade bort den från undervisningen. Föräldrar hade ifrågasatt att eleverna läste den. Censur och svagt av skolan av vika sig för påtryckningar, tyckte vissa. Det är viktigt att diskutera övergrepp, och det är väl inte så farligt med hemska våldtäktsscener i en bok jämfört med att samma saker händer i verkligheten. Skolan och föräldrarna kände sig missförstådda. Jag läste sedan att föräldrarna hade tyckt att problemet var just att man bara läste boken och inte diskuterade innehållet. Nu vet jag ju inget om undervisning, men där kan de kanske ha en poäng. Det blir kanske lite konstigt att läraren säger till eleverna att läsa en bok om en grov våldtäkt, och sedan inte diskuterar handlingen? Som att det är inte är något särskilt med det. Men nu verkade det ju som att de skippade hela grejen – ingen bok och ingen diskussion – i stället för att lägga mer tid på att prata om boken. Om det är så, så är det synd. Sedan behöver man förstås inte läsa just "Kort kjol". Det måste ju finnas fler böcker på samma tema, om man har invändningar mot den här.

Själv tycker jag nog att "Kort kjol" är i kortaste laget (förlåt, inte meningen att vitsa). I ett inledande kapitel möter vi Myran ett år efter våldtäkten. Hon har inte återhämtat sig psykiskt än, och ska nu bo hos en fosterfamilj på landet ett tag. Stackars Myran, som till råga på allt elände har en mamma som inte förmår stötta sin dotter utan begraver sig i postorderkataloger i stället. Myran måste försöka orka be andra om hjälp i stället – bästa kompisens mamma, advokaten, mamman i fosterfamiljen. Efter det första kapitlet backar vi ett år och får en kronologisk beättelse om händelserna kring våldtäkten, polisanmälan, Myrans reaktioner, omvärldens reaktioner (skolan! bostadsområdet!) och så rättegången. Den första rättegången. För Myran får veta att domen har överklagats, så nu måste hon igenom hela den grejen en gång till. Men om det förtäljer inte historien. Perfekt om man vill bli indignerad (och det ville man), bra och sakligt med all fakta om själva rättsprocessen, men jag hade gärna sett att boken hade varit längre. Det känns så kortfattat, och dessutom hade jag ju gärna velat se Myran komma ut på andra sidan. Men om man vill berätta om något viktigt för så många ungdomar som möjligt är det säkert bra att skriva en kort och lättillgänglig bok.