av Anna Hope
Det är 1920 i London och för många är första världskriget fortfarande som ett öppet sår. Evelyn förlorade sin fästman i kriget och beter sig som om hennes liv är över. Hon tillhör överklassen, hon hade inte behövt jobba, men under kriget sökte hon sig till det hälsovådliga arbetet på bombfabriken, och nu har hon ett deprimerande jobb på arméns kontor för pensionsutbetalningar. Det är ingen som förstår sig på henne. Hon är ju fortfarande ganska ung. Hon kunde ju roa sig, sluta jobba, träffa en ny man. Men det vill hon tydligen inte.
Adas son dog i Frankrike. Han var hennes enda barn, men det är många som har förlorat en son, eller alla sina barn. Ada har bara lite svårare att gå vidare än de andra. Kanske för att de uppgifter hon fick om sonens död var så knapphändiga. De flesta anhöriga har fått uppgifter om en grav. Det ordnas resor till de olika gravplatserna. Inte för att någon i Adas stadsdel direkt har råd med de där resorna, men möjligheten finns ju. Men Ada vet inte ens var hennes son ligger begravd.
Någon som däremot är så klar för att lägga hela kriget bakom sig är tonårsflickan Hettie. Hon vill uppleva saker, bli dansare och bli berömd. Men hon är fast på ett trist jobb som dansinstruktris på ett danspalats. Mamman behöver lönen och Hetties bror kan inte jobba. Hettie vill komma hemifrån och slippa väckas av hans skrik varenda natt, när han har mardrömmar om kriget.
Vi får följa Evelyn, Ada och Hettie under några novemberdagar, samtidigt som de sista förberedelserna inför Den okände soldatens begravning pågår. Den ska väl symbolisera alla de uteblivna begravningarna och bli någon sorts avslut för det brittiska folket. Jag har hört lite om den här begravningen tidigare, hur enormt storslagen den var och även något om hur man valde ut vilken kropp som skulle bli den okände soldaten. Intressant händelse.
"Vakna" är en sån där lagom bra historisk roman. Inget omvälvande, men ändå ganska spännande och man får alltid ut något som intresserar en ur läsningen. Jag vet inte om jag har läst något om precis den här tiden förut. Man läser mycket mer om själva krigsåren och om lite längre fram, när det riktiga party-20-talet har kommit igång. I och för sig, det kanske redan var party-20-tal 1920, det vet jag inte. I "Vakna" känns det ju inte riktigt som om man har lämnat kriget bakom sig än. Jag tänker mig att det snarare är Hetties generation som stod för festandet, de som var för unga för att riktigt ha upplevt kriget.
