Snögloben

Snögloben
av Amanda Hellberg

"Snögloben" är den fjärde boken om den synska Maja Grå, som ursprungligen kommer från Västergötland men som redan i den andra boken, "Döden på en blek häst", flyttade till Storbritannien. Den första boken, "Styggelsen", tyckte jag var mer skräck än deckare (det är också den jag brukar tänka på absolut mest av de här böckerna), men sedan dess har böckerna varit mer åt deckarhållet, om än med en hel del skräck kvar.

Maja har nu fått jobb hos polisen. Det är hemligt förstås, man vill ju inte att det ska komma ut att det ingår en synsk kvinna utan annan kompetens i polisens nya specialenhet för särskilda utredningar. Ja, enheten är väl ganska hemlig redan från början. Maja känner sig inte välkommen av alla sina nya kolleger. Vissa är mycket skeptiska mot hennes förmåga.

Gruppens första fall kommer mitt under en snöstorm. Ett överdådigt bröllop har hållits på ett slott, och under natten har ett mord inträffat. Och det finns en del särskilda omständigheter, även om man bortser från vilka som är inblandade (flera av dem är kändisar). Snön gör att Maja och hennes kolleger blir isolerade tillsammans med offer och misstänkta, och kanske även mördaren. Samtidigt saknar Maja sin sambo Jack, som inte har varit sig själv efter händelserna i den förra boken, "Tistelblomman", och hon tvivlar på sig själv och vad hon egentligen kan tillföra till utredningen. Hon kan ju inte riktigt styra sina intryck, hon kan inte bestämma vilken information de döda ska ge henne.

Lite udda att huvudpersonen i en deckarserie sees dead people. Tillvägagångssättet i utredningen blir ju lite annorlunda, även om det är mycket traditionellt polisarbete också. Jag läser nog inte de böckerna så mycket för deckargåtornas skull dock, utan för stämningen – det brittiska och det spöklika. Och ja, självklart har jag sparat den här boken tills det blev vinter.