av Sivar Ahlrud
När jag var liten gillade jag Tvillingdeckarna och läste ganska många av böckerna, men just den här boken har jag inte läst tidigare. Men den var ju en givet val för påskhelgen. Se på det omslaget – kan det bli mer påskekrim?
Jag hade för mig att det var mer deckarhistoria i böckerna, men den tog faktiskt upp ganska lite av utrymmet. Fast det kan ju förstås skilja sig åt mellan böckerna. Jag minns ju inte de andra särskilt detaljerat. I "Mysteriet med silverkulan" så är det mest en rad dråpliga situationer, och så en liten deckarhistoria mot slutet av boken. Och jag tyckte faktiskt bättre om humorn än själva mysteriet.
Hubert Norlén, den oerhört bildade fjortonåringen från Stockholm, har gjort ett intressant fynd under en resa till västkusten under sommaren. Han tror sig ha hittat kulan som dödade Karl XII och tänker därför läsa in sig rejält på ämnet. Men det blir dåligt med det, för plötsligt får hans mamma en inbjudan att besöka en släkting i USA. Hon ser mest fram emot att få dricka hur mycket kaffe hon vill. (Jag tyckte att det lät konstigt, för det står i min bok att den är från 1957. Men första upplagan kom visst 1950 och då var kaffet mycket riktigt ransonerat.) Trots Huberts protester tycker mamman inte att han kan vara ensam hemma. Han får bo hos hennes bror i den norrländska byn Vindsele, där kan han också gå i skolan ett par månader medan hon är borta.
I Vindsele blir Huberts kusiner Klas och Göran upplivade (inte för att de behöver livas upp!) vid tanken på Huberts besök. De förbereder besöket noga genom att sprida ut inte bara hur intelligent och beläst han är, utan också hur snabb, stark, musikalisk etc. han är. Rent av trollkunnig! Det mesta är rena påhitt, men alla i byn är övertygade om Huberts förträfflighet när han anländer. Naturligtvis leder det till en del underhållande förvecklingar när folk vill se prov på Huberts förmågor. Men tvillingarna klarar ju förstås skivan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar