av Hans Olav Lahlum
Lite roligt är det att jag läste två deckare i rad av författare med i princip samma förnamn – Hans-Olov Öberg och Hans Olav Lahlum. Båda böckerna utspelar sig dessutom ett antal årtionden tillbaka i tiden, men annars är de inte särskilt lika.
"Katalysatormordet" är den tredje boken om K2, eller Kolbjørn Kristiansen som førstebetjenten (jag vet inte vilken grad inom polisen det skulle motsvara på svenska) egentligen heter. Det är han som är berättaren och jag föreställer mig att han nedtecknar sina mest intressanta fall långt senare, kanske efter att ha gått i pension. Någon gång har det varit någon kommentar som antyder att han berättar alltihop många år senare.
En dag 1970 tar K2 spårvagnen tillbaka efter ett enkelt uppdrag. Vi en station springer en ung kvinna mot spårvagnen i en oerhörd fart, men hon hinner ändå inte med. Först en stund senare begriper K2 att gesterna hon gjorde mot honom skulle betyda att han skulle dra i nödbromsen, men han tänker att det är väl inte hela världen. Det är inte länge innan nästa spårvagn kommer. Men när K2 kommer upp på stationen får han veta att en ung kvinna har blivit påkörd av en spårvagn, och han inser att det var den springande kvinnan. Kunde han ha räddat henne?
Kvinnans identitet gör saken intressant. Hon har nämligen kopplingar till ett uppmärksammat försvinnande ett par år tidigare. Hennes pojkvän, tillika ledaren för den lilla politiska sammanslutning de båda tillhörde, försvann spårlöst under en hyttetur med partiet. Och det visar sig nu att kvinnans död varken var en olyckshändelse eller självförvållad. Det har blivit dags för K2 att kontakta Patricia Louise I E Borchmann igen ...
Patricia har blivit tjugo år nu. Efter en olycka en del år tidigare är hon rullstolsburen och vågar sig inte ut annat än i undantagsfall. Men i hemmet är hon oinskränkt härskare. Hon har en skarp tunga, men intellektet är ännu skarpare och det är här hon kommer in i K2:s mordfall. Hon har en oöverträffad förmåga att skilja på relevanta och ovidkommande fakta och lösa mysterierna.
Trevliga deckare där man verkligen får klura på gåtan. Visst, K2 och Patricia utvecklar sig något från bok till bok och det handlar en del om dem, men fokus ligger hela tiden på själva fallet. Lite old school sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar