av Judith Schalansky
Inge Lohmark är biologilärarinna och har arbetat på samma gymnasieskola i många år. Men snart är det slut med det. Under DDR-tiden bodde det folk i området, men nu flyttar alla därifrån och den här är en av de skolor som kommer att läggas ner på grund av sjunkande elevantal. Rektorn vill att man ska se detta som en möjlighet, men det tänker väl fru Lohmark vad hon vill om.
Hon brinner faktiskt för sitt ämne. Biologi är allt, och allt är biologi. Men det är inte säkert att det framgår i undervisningen. Hon har fått kritik för att hon bedriver gammaldags katederundervisning. Jag tror väl inte att hon är en lärare som eleverna är särskilt förtjusta i. Och hon tycker att de flesta av dem är hopplösa. Redan första dagen på läsåret kan hon se vilken typ de tillhör.
Fru Lohmark har en man som har sadlat om till strutsuppfödare. Hon har en dotter i USA, som varken verkar ha några planer på att återvända hem eller skaffa barn. Hon har irriterande kolleger. Men det här året är det något annat som upptar hennes tankar. Så föreställer jag mig det. För egentligen är det väl nätt och jämnt uttalat, det här att hon blir förälskad i en av sina elever. Det är viktigt att dölja känslorna. Hon kan bara tänka sig skandalen om det här skulle komma ut.
Jag gillade att medan fru Lohmark nästan bara pratar om och tänker biologi (varje uppslag har förresten en biologisk term som sammanfattar innehållet) så kommer allt annat med ändå. Undrar om jag ska våga mig på att läsa om boken på tyska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar