Min bror läser Goethes "Den unge Werthers lidanden" och beskriver den så här:
"...jag diggar den unge Werthers lidanden stenhårt. Jag älskar bokens bisatser och förhållandet till de förbjudna tankarna. Känslorna av och till känslorna beskrivs så solklart. Grundhållningen, att alla andra människor är defekta, är snillrikt dold bakom kärlekspoesi. Människans sanna natur är destruktivitet. Och fotnötterna i min upplaga är obetalbart fräcka vilket dock helt döljs med ett högtidligt språk, jag önskar jag själv hade skrivit boken."
Jag läste den för ett antal år sedan och höll på att irritera ihjäl mig på den unge Werther. Dö nån gång då! Borde jag läsa om den kanske? Jag har uppenbarligen missat nåt.
Jag har förresten samma fotnoter (-nötter?) i min upplaga, så de är väl original.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar