Snöänglarnas land

Snöänglarnas land
av Annika Holm

Tomi bor i Nicaragua tillsammans med sin mamma, sina halvsyskon och tyvärr också mammans man Roger. Roger är visserligen snäll ibland, men inte när han har druckit och det gör han ofta. Var Tomis pappa finns är det ingen som vet. Han försvann i kriget, kanske är han död. Familjen är fattig och Tomi längtar efter ett annat liv. När Roger får jobb som chaufför åt några svenskar och Tomi lär känna den snälla Anna, hennes man Axel och deras son Filip bestämmer hon sig för att flytta till dem i Sverige. Och Tomis mamma och Annas familj kommer faktiskt överens om att Tomi ska adopteras och komma till Sverige.

Men Sverige är fullt av nya saker och besvikelser. Det är kallt och allt är ovant, och dessutom tjatar Tomis nya familj hela tiden om att hon ska lära sig svenska. Det hade Tomi inte tänkt på, för i Nicaragua pratade ju Anna alltid spanska. Men hon får inte gå i kompisen Ellens klass och inte börja med simlektioner förrän hon har börjat prata svenska. Orättvist, man behöver väl inte kunna svenska för att lära sig simma!

Förresten, är hennes mamma i Nicaragua fortfarande hennes mamma nu?

Tomi har ett mycket häftigt humör, och när hon snokar reda på att familjen har skrivit och frågat hennes mormor om detta är Tomi rädd för att de inte vill ha henne längre.

Det som är lite konstigt i den här boken är att Tomi, som är omkring tio år, bara bestämmer sig för att flytta till ett annat land och både hennes egen mamma och familjen hon har valt ut går med på det utan vidare. Det känns inte helt naturligt, tycker jag. Annars är det en helt okej, lättläst barnbok. Jag kommer nog läsa den andra boken om Tomi, "Törnrostaggarnas tid", också.