Tommy

Tommy
av Sigge Stark

Ännu en underlig semesteraktivitet var att hjälpa Morina att sortera böckerna i hennes bokhylla (som om inte Ålidhemsbiblioteket och universitetets mikrofilmsarkiv var tillräckligt konstigt) och då kom det fram några av hennes kiosklitteraturfavoriter, som hon tyckte att jag borde läsa. En av dem var "Tommy" av Sigge Stark (Signe Björnberg), som jag faktiskt aldrig tidigare hade läst något av trots att mamma har en del böcker av henne.

Lisbeth Holst är en 27-årig hemmadotter, vars pappa just har dött. Nu vet hon inte riktigt vad hon ska göra, hon är alldeles ensam utan någon att passa upp på och dessutom saknar hon inkomst. En dag inträffar en förfärlig tågolycka med många döda i närheten av hennes hus, men Lisbeth är en av de få som inte går dit och tittar. Men framåt kvällen dyker hennes fars vän, en läkare, upp och lämpar utan vidare ceremonier av en femårig pojke med bandage runt huvudet. Det visar sig att pojken och hans barnsköterska reste med tåget och att barnsköterskan dog i olyckan. Innan någon av föräldrarna kan komma och hämta lille Tommy får Lisbeth ta hand om honom och på de få dagarna hinner hon fästa sig vid honom så mycket att hon inte kan tänka sig att lämna honom.

Lisbeth får veta att Tommys föräldrar är skilda och inte tål varandra. Han bor hos pappan på landet under sommaren och annars i stan hos mamman. Mamman är mycket ung. Hon behandlar Tommy lite som en gullig accessoar, hon skämmer bort honom men är samtidigt glad att ha honom ur vägen när hon ska umgås med rika och stiliga män. Men pappan, som är veterinär, är inte bättre han, han är alldeles för hård mot den lite ängslige sonen. Det enda de verkar vara överens om är att Tommys barnsköterska inte får vara ung och vacker. Och det är det jobbet Lisbeth vill ha. Men hon kanske inte har riktigt rätt "kvalifikationer". För att vara på den säkra sidan skaffar hon sig en lätt förklädnad. Missklädsamma kläder och stram frisyr, glasögon (utan styrka) och en fläck rouge - på nästippen. Och nu ska hon finnas till för Tommy, och försöka se till så att han inte tar alltför stor skada av de dåliga föräldrarna. Om de nu är så dåliga som det sägs, förstås...

Jodå, en trevlig historia som visserligen var ganska förutsägbar efter ett tag, men inte alls helt fel att fördriva några timmar med (när Morina var tvungen att skriva uppsats och sånt där). Morina hade en teori om att kiosklitteratur med barn eller djur i ofta är den bästa. Jag vet inte om det stämmer (men jag kommer nog ha det i bakhuvudet i framtiden, så jag kommer väl till en slutsats så småningom), men det kan säkert vara så. Det blir nåt mer att skriva om (och för hjältinnan att koncentrera sig på) än bara vilka som ska få varandra i slutet. :)