Sommaren på rosornas ö
av Marie Louise Rudolfsson
Ännu en kioskroman som Morina tipsade om när jag var hemma hos henne. Lustigt nog var det ett par saker som påminde om varandra i den här boken och Sigge Starks "Tommy", fast den här boken är 30 år nyare, d.v.s. den är skriven för nästan 30 år sedan, medan "Tommy" närmar sig de sextio. Var det inte Marie Louise Rudolfsson som skrev böckerna om Vitnos förresten?
Lena är 19 år och egentligen bonddotter, fast nu läser hon till veterinär i Stockholm. Hennes pappa, som hon stod väldigt nära, dog två år tidigare och med mamman har hon aldrig haft särskilt mycket gemensamt. Lenas käraste vän är labradortiken Bullan, som hon fått av sin pappa. Det enda problemet är att det är svårare att hitta bostad i Stockholm om man har en stor hund med sig. Men det är det värt och i hyresrummet hon har nu går det bra. Ändå längtar Lena ut på landet och i en tidning hittar hon ett sommarjobb som veterinärassistent på Gotland. Det kanske hade varit något för henne och Bullan?
Veterinären Martin Berg låter trevlig i telefon och försäkrar henne om att både hon och Bullan är välkomna till honom och hans fru Karin. Och Martin tar emot Bullan med öppna armar. Det är lite värre med Lena som ibland känner att hon möts med viss skepsis. Hon ser nog yngre ut än 19... Något som inte direkt bidrar till att öka trivseln är att hon inser att Karin har en älskare och plötsligt lämnar Martin, och att Lena börjar inse att hon själv kanske har vissa känslor för honom. Men han verkar trösta sig bra med en "väninna", och den unge grannbonden Lasse (som är glad och trevlig, i motsats till vissa andra...) börjar uppvakta Lena. Trassligt värre. Tur att Bullan finns.
Det här är också en söt liten historia när man känner för nåt enkelt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar