Harlequin Valentine

Harlequin Valentine
av Neil Gaiman
Illustrerad av John Bolton

Det är inte så ofta man kommer ihåg att böcker finns precis lagom inför en speciell dag. Och när man gör det måste man nästa läsa (om) dem. "Harlequin Valentine" läste jag för ett par veckor sedan, på Alla hjärtans dag.

På alla hjärtans dag nålar Harlekin fast sitt hjärta på Missys ytterdörr. Hon är hans beundrade Colombina. Hon är också praktiskt lagd och lägger hjärtat i en plastpåse innan hon går ut för att ta reda på om det är nån som skämtar med henne. Harlekin följer osynlig efter henne och ställer till både det ena och det andra under tiden.

Inte lika förvirrande den här gången, eftersom jag redan hade läst det förklarande efterordet om vad en harlekinad är. När man förstår referenserna nåtsånär så tycker man också bättre om berättelsen, tror jag.

Kri finner en vän

Kri finner en vän
av Ester Ringnér-Lundgren

Gammal flickbok från 50-talet av samma författare som skrev Lottaböckerna. Den första boken om Lotta kom året efter den första boken om Kri, men Lottaserien fortsatte ju betydligt längre. Det finns 46 eller 47 böcker om Lotta (beroende på om man räknar med boken om hennes dotter eller inte) och bara fem om Kri. De är lite liknande annars faktiskt. Två skolflickor som hamnar i tokiga situationer och ibland upplever någon konflikt i familjen eller bland vännerna.

Kristina, som brukar kallas Kri, ska vara inackorderad hon en familj under en skoltermin. Hennes pappa ska börja på ett nytt jobb i en annan stad vid nyår, och för att Kri ska slippa byta skola mitt i läsåret får hon flytta i förväg. Familjen Berg har tre egna tonåringar och har ytterligare tre, inklusive Kri, inneboende. Herr Bergs bibliotekarielön räcker inte långt och man drygar ut inkomsterna på det här sättet. Kri får dela rum med Vimsi (Viveka), som också är inneboende. De två är yngst i hushållet, och några av de äldre kan ibland vara lite retsamma mot dem.

Kri och Vimsi blir vänner, och Kri inser snart att Vimsi är tyngd av problem. Hon är inte duktig i skolan och är ganska rädd för de flesta av lärarna. (I motsats till Lottaböckerna så är det huvudpersonen som klarar skolan och kompisen som kämpar här.) Men det värsta är Vimsis föräldrar. Att Vimsi överhuvudtaget är inackorderad beror på att hennes föräldrar har separerat. Mamman är skådespelerska och turnerar land och rike runt. Pappan kan inte alls förstå den livsstilen. Och ingen av dem har något hem för Vimsi. P.g.a. 50-talet, antar jag. När det blir riktigt illa måste Kri gripa in och få de vuxna att förstå hur Vimsi känner sig.

Jag får för mig att den första Lottaboken också innehåller någon klasskompis med riktigt svåra problem (sjuk mamma?) och liknande bråk i klassen som också finns i den här boken, med taskiga klasskompisar som man bara inte orkar med. Det är först senare som problemen mest består av klantighet och vad Paul egentligen menade. Det blir intressant att se vad som händer i resten av böckerna om Kri. Jag har ju inte läst dem tidigare.

Min nattbror

Min nattbror
av Joanna Hellgren

Är det här en seriebok? Mer som en illustrerad novell, en bilderbok som inte är för de minsta barnen, kanske.

Jakob är snart tio år, och på tioårsdagen är han rädd att han kommer att dö. Innan han föddes hade hans föräldrar ett annat barn som också hette Jakob, och han omkom i en olycka på sin tioårsdag. ibland vet inte Jakob om han är sig själv eller sin bror, och hans mamma verkar inte alls skilja på sina båda pojkar. På nätterna får Jakob besök av sin döde bror, som påminner om att födelsedagen närmar sig.

Jakob tänker att det inte finns någon mening med att vara den ordentlige pojken som går i skolan och på sina pianolektioner om han ändå ska dö. Dessutom får han en ny kompis som verkligen ruskar liv i honom.

En lite udda och fin berättelse som jag tyckte om. Jag har tidigare läst serien om Frances av Joanna Hellgren, och jag får en liknande känsla av den här boken.

En smakebit på søndag (Svøm med dem som drukner)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag fyller en av mina vänner år, så i eftermiddag ska jag iväg och fira henne. Fram tills dess har jag säkert en del att stå i här hemma, men jag har också tänkt att läsa i boken som jag håller på med nu. Snart är det möte i min läsecirkel och jag har ju bara hunnit halvvägs.

Edvard växer upp hos sin farfar på en gård i Gudbrandsdalen, efter att ha blivit föräldralös under mystiska omständigheter när han var några år gammal. Det finns en del man helst inte talar om i Edvards hem, och farfars bror är en som han inte vet så mycket om.
När farfadern dör börjar Edvard gräva i familjehemligheterna. Men detta är ett minne han har från barndomen, om något som farfaderns bror lämnade efter sig på ägorna.

Så var jeg inne mellom bjørkestammene. Rundt alle trærne hadde han spent vidjer. Flate, rustne jernbånd som presset seg mot den hvite neveren, mens ett hav av grønne blader rislet i trekronene høyt oppe. Skogteigen var stor, og sikkert hundre bjørker hadde jernbånd. Fem-seks på hvert tre, i forskjellig høyde. Han måtte ha brukt stige og satt dem på. Båndene var ment å bli justert etter som trærne vokste, for det satt lange strammeskruer med digre vingemuttere i endene. Men han ble altså skutt i 1944 og vendte aldri tilbake for å løsne dem. De fleste var rustet i stykker og hang slapt fra stammene, noen var invokst i treet, andre hadde falt av og stakk opp fra skogbunnen.
Hvorfor plaget han trærne? Jeg sto lenge den natta, mellom hvite stammer som lignet en uendelighet av flaggstenger, og øvde inn en harme mot en mann som var død, en harme som jeg snart forkastet fordi jeg skjønte at jag bare etterlignet bestefar.
(Lars Mytting, "Svøm med dem som drukner", s. 37)

En svensk naturdagbok

En svensk naturdagbok
av Lena Larsson

Jag läste den här boken parallellt med Edith Holdens "The Country Diary of an Edwardian Lady", som den väl inspirerad av. Jag läste varje månads avsnitt i början av den månaden. Men Larssons bok sträcker sig från januari till februari följande år, så den tog lite längre tid att läsa ut.

Det finns också andra skillnader mellan böckerna. Den här är inte en dagbok till exempel, och Larsson är mer ute efter att fånga en känsla av naturens skiftningar varje månad. Hennes bilder är inte alltid naturtrogna. Trevlig bok tyckte jag.

Jannah: Sista året på Jorden

Jannah: Sista året på Jorden
av Johan Jergner-Ekervik och Frida Ulvegren

Det är 2080-tal på Jorden. Man känner igen sig ganska väl ändå, även om tekniken är lite mer utvecklad och uppkopplad, och tillvaron känns lite mindre tillfredsställande. Vi får bl.a. möta ett par som inreder sitt hem i gammal stil, d.v.s. som i vår nutid ungefär, och drömmer om ett växthus för att kunna odla egna växter. Någon jobbar i någon sorts rymdgruva med dåliga arbetsvillkor. Någon vill bara ha följare i sin tids sociala medier, och vissa har blivit oförmögna att sluta följa.

Jannah är en planet med liknande förutsättningar som Jorden, fast allt är så mycket bättre där. Det är en oförstörd värld att drömma om. Och när allt går åt helvete i ens liv har man ju inget att förlora.

Den här serieboken ska visst vara som en uppdaterad version av Utvandrarserien. Jag gillar idéerna om hur framtiden kan se ut (eller gillar ... jag tycker den här framtiden verkar obehaglig). Jag lärde inte känna personerna så bra som jag hade hoppats, men å andra sidan är detta bara den första delen i en planerad trilogi. Det finns tid att utveckla dem mer.

The Cupid Effect

The Cupid Effect
av Dorothy Koomson

Ceri har bott i London i hela sitt liv bortsett från när hon gick på universitetet i Leeds. Och nu flyttar hon tillbaka dit. Det har gått några år och Oprah har fått Ceri att inse att hon vill förverkliga sin dröm om en PhD och att föreläsa i psykologi. Och det fanns ett ledigt jobb som föreläsare i Leeds, plus att hennes bästa kompis Jess bor där (de träffades förstås när Ceri pluggade). Ännu ett skäl att byta stad – trots att hon har lägenhet och hela sitt liv i London – är att hon har blivit så insyltad i folks problem och intriger. Av någon anledning vill ALLA anförtro Ceri alla sina problem, särskilt när det gäller kärleken. Och Ceri kan inte låta bli att lägga sig i, ge råd och engagera sig. Trassligt! Så en nystart i Leeds känns lockande.

Det är mycket som går bra, hon lyckas hitta en o-sunkig bostad och det är kul att kunna hänga med Jess. Men det här med att inte bli inblandad i folks intriger ... går kanske inte lika bra. Det verkar som om alla i hennes närhet är lyckligt eller olyckligt förälskade, medan Ceris enda förhållande är med sina videoband med Angel. (Det märks på en en del detaljer att boken är bortåt femton år.)

Rolig bok. Inget superminnesvärt, men jag gillar personerna i den. Det kan mycket väl hända att jag läser fler av Dorothy Koomsons böcker.

Blå är den varmaste färgen

Blå är den varmaste färgen
av Julie Maroh

När Clémentine får syn på Emmas blå hår i folkvimlet på stan blir hon förälskad. Men det finns en del problem: Clémentine är så ung, Emma har redan en flickvän och dessutom är Clémentine orolig för vad familj och vänner ska tycka. Fin och lite vemodig historia.

Filmen är kanske mer känd? Jag tänkte att jag skulle se den, men jag fick reda på att den är över tre timmar lång och nu är jag inte lika intresserad. Det är också skumt att Clémentine heter Adèle i filmen, precis som skådespelerskan som spelar henne! Filmen heter t.o.m. La Vie d'Adèle (Adèles liv) på franska.

Vän av ordning

Vän av ordning
av Henrik Bromander

Det första jag läser av Henrik Bromander som inte är en seriebok. "Vän av ordning" är en roman, den andra i författarens planerade trilogi om manlighet. Eller om manlighet som går snett, kanske man borde säga. Även om detta är den enda av dem som jag har läst så verkar det inte som att de andra böckerna skulle vara ljusare.

I "Vän av ordning" får vi följa Joel från Skurup under en tioårsperiod som börjar med ett rejält misslyckande. Han har inte lyckats få tillräckliga betyg för att komma in på drömutbildningen vid Lunds universitet, och i stället fick det bli en (enligt honom) helt värdelös utbildning på högskolan i Malmö. Jag tror nog att man kan klara sig i livet även om man inte har pluggat i Lund, men Joel har väldigt svårt att hantera den besvikelsen. Han börjar mer och mer leva genom internet. Till att börja med trollar han lite allmänt, han hittar t.ex. på ett alias som är en kattälskande hundhatare och ställer till oreda på hundforum. Men han dras alltmer till det högerextrema, och startar bloggen Vän av ordning på det temat.

Ett tag tror man att det ska gå bra för Joel. När han träffar Sunee på thailandssemestern och helt plötsligt har skaffat allt man ska ha: sambo och barn, radhus och bil. Men det blir inte som han har föreställt sig det. På internet kan han kanske få lite uppskattning.

Det tog lång tid att läsa boken. Det var så deppigt att läsa om Joels värld, där ingen är särskilt sympatisk utom kanske katten som Joel hade under uppväxten. Det finns humor när en person eller företeelse beskrivs med några träffande ord, men inte mycket glädje.

Joel påminner ganska mycket om huvudpersonen Erik i serieromanen "Smålands mörker", som jag tyckte bättre om – jag tyckte nog det var lättare att förstå sig på utvecklingen hos Erik. Liknande bakgrund och åsikter. Men Joel är väl yngre än Erik, det är bloggar och nätforum i stället för fanzin. Och en lite annorlunda tidsanda kanske, även om jag inte på rak arm minns när "Smålands mörker" slutar. Joel har i alla fall större möjlighet att leva i sin bubbla där alla tycker ungefär som han. Och det känns trovärdigt. Vi läste boken i min läsecirkel och en av medlemmarna berättade att hon hade varit tvungen att kolla upp Henrik Bromander för att se om han delar Joels åsikter i verkligheten. Det göt han inte, men han är bra på att sätta sig in i hur andra skulle kunna tänkas se på världen. Det har jag ju också sett i hans serier.

Krukan

Krukan
av Luigi Pirandello

Jag tror att Luigi Pirandello var en poänglös nobelpristagare i frågesportsprogrammet Pointless. Jag känner ändå igen titeln på hans pjäs "Sex roller söker en författare", men det kanske bara är från någon lista över nobelpristagare i litteratur.

Den här novellen, som inte helt otippat handlar om en kruka, var riktigt rolig. Kul att läsa en nobelpristagare som inte är en av de allra mest lästa också.

God and Science: The Return of the Ti-Girls

God and Science: The Return of the Ti-Girls
av Jaime Hernandez

Maggie är portvakt i ett lägenhetskomplex och berättar om en av de mystiska invånarna för sin kompis Angel. Säkert är hon en superhjälte eller nåt! Maggie vet allt om superhjältarna i staden från serietidningarna hon läser. (Favoriten är de om Ti-Girls, som inte är lika mainstream som vissa andra grupper av superhjältar i området.) Att bli superhjälte råkar vara Angels hemliga dröm. Hon har fixat en dräkt och allt.

Plötsligt är alla inblandade i ett märkligt äventyr där Penny Century (en gammal vän till Maggie) har löpt amok med nyvunna superkrafter. Egentligen föredrar jag de mer realistiska historierna, och inte så mycket när det blir så här. Man kanske ska kunna sina gamla superhjälteserier för att riktigt uppskatta det här? Det kan ju inte jag. Men även om det händer konstiga saker så är karaktärerna alltid bra.

Och visst måste man ignorera somliga insvärningsceremonier på TV till förmån för kvinnor (varav flera har mexikanskt påbrå!) med superkrafter? Eller utan superkrafter, det går också bra.

Love and Rockets "Volume 1":
1. "Music For Mechanics" (Los Bros Hernandez)
2. "Chelo's Burden" (Och här med.) (Los Bros Hernandez)
3. "Las Mujeres Perdidas" (Los Bros Hernandez)
4. "Tears From Heaven" (Och här.) (Los Bros Hernandez)
5. "The House of Raging Women" (Los Bros Hernandez)
6. "Duck Feet" (Los Bros Hernandez)
7. "The Death of Speedy" (Jaime Hernandez)
8. "Blood of Palomar" (Gilbert Hernandez)
9. "Flies On the Ceiling" (Los Bros Hernandez)
10. "Love and Rockets X" (Gilbert Hernandez)
11. "Wigwam Bam" (Och här.) (Jaime Hernandez)
12. "Poison River" (Gilbert Hernandez)
13. "Chester Square" (Jaime Hernandez)
14. "Luba Conquers the World" (Gilbert Hernandez)
15. "Hernandez Satyricon" (Los Bros Hernandez)

Mer av Gilbert Hernandez:
- "Fear of Comics"
The Luba Trilogy:
1. "Luba In America"
2. "Luba: The Book of Ofelia"
3. "Three Daughters"
- "High Soft Lisp"

Mer av Jaime Hernandez:
- "Whoa Nellie!"
- "Locas In Love"
- "Dicks and Deedees"
- "Ghost of Hoppers"
- "The Education of Hopey Glass"

SUB-sammanträffande

Hur många böcker har jag i min SUB idag? Jättemånga! (1821.)

Och jag läser Neil Gaimans "The View from the Cheap Seats", som bl.a. innehåller förord till olika böcker och tal om olika författare, och det är inte alls bra för SUB:en. Får en och annan idé där ja ... Fast ibland har jag redan de rekommenderade böckerna, såsom den vars lottnummer jag drog idag: "The Man Who Was Thursday" av G. K. Chesterton.

Egendomen

Egendomen
av Rutu Modan

Hade jag varit bättre på att planera skulle jag ha bloggat om "Egendomen" i fredags, när det var Förintelsens minnesdag. Mikas farmor Regina flyttade till Israel redan före kriget, men hela familjen hemma i Warszawa blev dödade. Därför har det aldrig funnits något skäl för henne att resa tillbaka för att besöka staden. Hon gifte sig och fick barn och barnbarn i Israel. Men nu på äldre dagar har Regina bestämt sig för att resa dit för att kräva tillbaka familjens egendom, som beslagtogs under kriget. Detta har man rätt att göra även efter så många år. Och Mika följer med för att hjälpa till. Farmodern är ju ganska gammal.

Men när de väl är framme verkar Regina inte alls intresserad av egendomen längre, och inte heller av att se staden – det finns ändå inget kvar från hennes tid. Så Mika får upptäcka Warszawa på egen hand. Inte riktigt på samma sätt som andra turister, som man då och då får se en glimt av.

Jag tycker mycket om boken. Regina och Mika är så väl skildrade. Båda vet vad de vill, och just nu leder det till en hel del gnabb dem emellan. Och mycket av det bottnar i en familjehemlighet som Mika inte vet något om. Men Regina har ett eget skäl till att vilja åka till Warszawa och hon behöver få undan Mika så att hon kan göra sina egna, ytterst hemliga, ärenden. Alla pusselbitar faller prydligt på plats.

Villette

Villette
av Charlotte Brontë

Jag fick den här boken i julklapp förra julen (alltså 2015), men som vanligt tar det ett tag innan jag faktiskt får läst mina böcker. Med boken fick jag också ett starkt behov av att äga alla de här Brontëböckerna från Modernista p.g.a. fina omslag. Jag hittade "Svindlande höjder" (av Emily Brontë) på rea i somras, så då saknade jag bara en ("Jane Eyre", som jag självklart redan äger på engelska). Men nu ser jag att även en matchande "Professorn" av Charlotte Brontë har kommit ut. Måste ha!

"Villette" och "Professorn" är några av de där romanerna som man (jag) inte har nån direkt koll på. De är bara andra, inte lika kända, böcker som författaren tydligen också har skrivit. Och jag kan ju förstå varför "Villette" inte är lika populär som "Jane Eyre". Man faller inte för Lucy Snowe på samma sätt som för Jane Eyre. Hon är kanske svårare att förstå sig på. Jane Eyre får utbrott eller rymmer. Lucy Snowe har åsikter, men sina känslor håller hon för sig själv. Hon avslöjar dem inte ens för läsaren. Åtminstone tills det har gått så långt att hon bryter ihop och kanske rent av blir sjuk.

I tjugoårsåldern är Lucy helt utan familj och den typ av vänner som skulle kunna ta sig an henne. Hon är medveten om att hon kommer behöva försörja sig själv, och under ett par år är hon sällskapsdam åt en lite äldre kvinna. När denna dör bestämmer sig Lucy för att resa till kontinenten. Hon har hört att det finns efterfrågan på engelska barnflickor och lärarinnor där. Det verkar stämma, för hon får genast plats som barnflicka åt tre små flickor i staden Villette i landet Labassecour (baserat på Belgien, antar jag). Deras mor är föreståndarinna på en flickskola och när läraren i engelska slutar blir Lucy Snowe befodrad.

Som lärarinna har hon mer frihet, och har möjlighet att umgås med en del andra ur stadens engelska befolkning, som hon lär känna. Några av dem tycker hon om, och andra stör hon sig på. Fast hon stör sig nog mer på labassecourierna, och framför allt på deras religion. Hon har verkligen inte särskilt mycket till övers för katolicismen. Det är nog nästan den starkaste känslan av de som hon är öppen med inför läsaren. Hon framhåller sin egen kyrka som mycket bättre. Har detta något att göra med att Charlotte Brontë var prästdotter?

Man får ofta veta hur hennes bekanta ser på henne, och de har väldigt olika åsikter om henne. De flesta tycker väl i och för sig att hon är en sådan som inte gör så mycket väsen av sig, kanske att hon är ovanligt strikt, men det finns minst en som har en helt annan åsikt, som Lucy inte alls vill erkänna att det finns någon sanning i. Det verkar som om alla ser lite vad de vill se, men det kanske också är så att alla har delvis rätt.

(Och här blev det ett kryss på bingobrickan, äntligen en bok som var längre än 500 sidor!)

Äntligen bingo!

De senaste fem månaderna har jag lyckats sätta sisådär en fem kryss till på förra sommarens bokbingo. Det går bra nu ... Jag läser ju, det passar bara inte in just där. Men jag har äntligen några bingorader.

De senaste kryssen är gula och orange:

A tale of survival (fiction or non-): "Pojken som levde med strutsar" av Monica Zak. Titeln talar väl nästan för sig själv.

A collection of essays: "Om flickor för flickor: Den svenska flickboken" (red. Ying Toijer-Nilsson och Boel Westin) blev det visst. För så fort man plockar ner en bok ur hyllan får man plötsligt ett behov av att läsa den.

Published in 1916 – exactly 100 years ago: Det var fortfarande 2016 när jag läste "Hemma och på luffen" av Albert Engström.

Last book of an author before she/he died or retired: "On the Move" är inte den senaste bok boken av Oliver Sacks, men det var den sista som utkom före hans död.

Popular Science: Fina "Grundämnen" av Theodore Gray.

Att titta ut genom fönstret

Att titta ut genom fönstret
av Orhan Pamuk

Det pågår en del drama i Alis familj just nu, men de saker som en åttaåring tänker på mest är att de ska få en hemsk spruta i skolan och så förstås idolbildssamlande. Ett fint litet porträtt av Ali och hans liv under ett par dagar i 50-talets Istanbul.

En smakebit på søndag (Villette)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par månader sedan jag deltog med en smakbit, men nu kände jag för att vara med igen.

Jag har redan lyckats halka rejält efter i årets goodreadsmål. Dels kanske för att jag har lagt hela den här veckan på att se om alla gamla avsnitt av Sherlock (inför sista avsnittet av säsong 4 imorgon) och dels för att boken jag läser just nu tar tid. Den är inte så svårläst egentligen – jag läser den ju dessutom på svenska – men den tar tid. Nu är jag nästan klar dock, så jag tar ingen smakbit från precis där jag är. Det får bli något från början.

Lucy Snowe är ingen speciell. Hon vet att hon alltid måste se till att försörja sig själv. Nu har hon varit sällskapsdam åt en sjuk dam ett tag, men efter arbetsgivarens död måste hon hitta något annat. Hon har hört att nere på kontinenten finns det efterfrågan på engelsktalande barnflickor och lärarinnor, så hon tänker pröva lyckan där.

Här samtalar hon under båtresan med en engelsk flicka som har gått på massor av europeiska skolor utan att ha lärt sig ett dugg. Det visar sig så småningom att det här inte bara kommer bli en tillfällig bekantskap, utan de kommer ha mer att göra med varandra i framtiden.

"Alla vackra flickor på vår skola hade en beundrare, som höll reda på när vi fick gå ut. Vi mötte dem nästan alltid på promenaderna. 'Schönes Mädchen', brukade vi höra dem säga. Jag var omåttligt lycklig i Bonn!"
"Och var är ni nu?" frågade jag.
"Å! I ... chose ..." sa hon.
Nu var det nämligen så att när miss Ginevra Fanshawe – det var den unga personens namn – tillfälligt hade glömt det riktiga namnet på något ersatte hon det bara med ordet "chose". Hon hade lagt sig till med den vanan. "Chose" dök upp titt som tätt i hennes konversation, som en bekväm ersättning för ord hon inte kunde i det språk hon för tillfället råkade tala. Franska flickor gör ofta så och hon hade lagt sig till med samma vana. Jag fann dock att "chose" i det här fallet stod för Villette – den stora huvudstaden i det mäktiga konungadömet Labassecour.
"Vad tycker ni om Villette?" frågade jag.
"Ganska bra. De infödda är rysligt dumma och vulgära, förstår ni. Men det finns en del trevliga engelska familjer."
(Charlotte Brontë, "Villette", s. 63-64)

Grundämnen

Grundämnen: Ett bildlexikon över universums alla kända atomer
av Theodore Gray
Fotografier av Theodore Gray och Nick Mann

Den här boken har jag varit spekulant på ett tag och när jag fick ett presentkort på böcker i födelsedagspresent så slog jag till. jag anade att det här var en sån bok som man vill äga.

Den är jättefin! Det är stora bilder på varje grundämne i ren form – om detta är möjligt – och på olika saker som man kan hitta det grundämnet i, ibland något oväntat. Dessutom lite information och kuriosa om varje grundämne. Varje grundämne ägnas ett uppslag, ibland två. (Fast de sista i det periodiska systemet, de som man bara har lyckats framställa enstaka atomer av, klumpas ihop på ett par sidor. Det finns inte riktigt lika mycket att säga om dem, och inte kan man ta kort på dem heller.) Antingen lär man sig något vettigt eller så lär man sig något roligt, fast antagligen lär man sig lite av varje.

Här blev det ett nytt kryss på bokbingot för sommaren 2016, "popular science".

Baba Yaga's Assistant

Baba Yaga's Assistant
av Marika McCoola
Illustrerad av Emily Carroll

En av de viktigaste orsakerna till att jag valde den här serieboken är självklart författarens utmärkta namn!

Men jag var faktiskt också intresserad av sagofiguren Baba Yaga. Hon är en häxa ur ryska folksagor som bor i ett hus med hönsben, flyger i en mortel och äter barn. Men jag tror inte att hon ska föreställa enbart ond. Enligt huvudpersonen Mashas mormor, som säger sig ha mött Baba Yaga, uppskattar häxan också tuffa och kvicktänkta flickor.

Masha saknar sin mormor, som dog för ett tag sedan. Speciellt nu när det är kris hemma. Mashas mamma dog för flera år sedan och hennes pappa har träffat en ny kvinna. Nu är det meningen att de ska bli en enda familj. Pappans flickvän verkar väl helt okej, men hennes dotter (mycket yngre än Masha) är rena mardrömmen. Masha vill inte stanna kvar hemma. Så när hon ser en annons i tidningen om att Baba Yaga letar efter en assistent så ger hon sig av för att hitta häxans hus. Det är inte så svårt som det låter. Det vandrade huset vet nog själv vart det ska. Däremot är uppgifterna som Baba Yaga ger henne svåra. Det är ju det som är meningen. Masha måste använda sig av mod och list och alla sagor hon kan komma ihåg.

Jag gillar hur Masha har ett helt vanligt liv i en modern värld, och plötsligt går rakt in i en saga som om det inte vore något konstigt med det. Och det blir en fin historia av det; sagan och Mashas familj. För att vara en bok jag valde på så osäkra premisser (författarens namn, som sagt) så är jag rätt nöjd med den.

2016 års bästa ... facklitteratur, memoarer m.m.

Jag har redan gjort inlägg om mina andra favoriter förra året, om romaner, noveller och deckare, om  barn- och ungdomsböcker, fantasy och sci-fi och om serieböcker.

FACKLITTERATUR

Jag väljer två böcker i helt olika genrer. Fanny Härgestams "Det här är vår tid" är ett intressant reportage om några kvinnor – de flesta politiker – efter revolutionen i Tunisien för några år sedan.

Och så "The Country Diary of an Edwardian Lady" av Edith Holden. Naturdagbok, citerade dikter och vackra bilder. Är det inte ganska nördigt, även om man inte förknippar det uttrycket med 1910-talet? Nördighet uppskattas!

MEMOARER

Min favorit måste nog bli "Dreams of Trespass: Tales of a Harem Girlhood" av Fatima Mernissi, även om den tydligen kallas roman i vissa länder.

JAG VET INTE RIKTIGT

Bodil Malmstens loggböcker. Jag håller på att läsa dem, fast inte så tätt. Efter hennes död läste jag en av dem, "Kom och hälsa på mig om tusen år". Och den var naturligtvis mycket bra.

AKTIVITET

Det finns något som slår bokmässan, faktiskt. Jag och min syster var i London i höstas/somras. (Höst här, sommar där.) Vi var och tittade på Warner Brothers utställning om Harry Potter-filmerna (även om man gillar böckerna bäst så är det värt ett besök) och gick i så många bokhandlar vi bara orkade. Hade det inte varit så hemskt varmt så hade vi orkat med fler. Men man kan ju åka dit fler gånger.

PROJEKT

Om man klickar på en del av länkarna i det här inlägget så leder de till min andra blogg. Den där jag läser mig Jorden runt. Det kommer att ta tid, men jag har kommit en bit på vägen under året. Så det är peojektet för 2016 och 2017 och många kommande år.

2016 års bästa ... serieböcker

Irriterande att man inte kan ha hur många etiketter man vill till inläggen. Det här skulle varit med i förra inlägget hade jag tänkt. Jag gillar mina etiketter. De är väldigt användbara för mig själv, till exempel när jag ska göra såna här årsbästalistor. Så då får man dela upp inläggen i stället.

SERIEBÖCKER

Enda avdelningen där jag inte enkelt kan avgöra vad jag tyckte allra bäst om. Så utan inbördes ordning:
Vera Brosgol – "Anya's Ghost"
Anneli Furmark – "Den röda vintern"
Bryan Talbot – "The Tale of One Bad Rat"
Li Österberg – "Ljusförgörerskan"

Jag började också läsa Ms. Marvel-serien och den är väldigt rolig. Jag menar serierna om den senaste Ms. Marvel, Kamala Khan. Jag är så dåligt insatt i Marvelvärlden, men det har tydligen funnits andra Ms. Marvel tidigare. De vet jag inget om.

2016 års bästa ... barn- och ungdomsböcker, fantasy, sci-fi

Fortsättning på vilka böcker jag tyckte bäst om av de jag läste förra året. Jag har redan skrivit ett inlägg om romaner, noveller och deckare.

BARNBÖCKER

Jag började läsa PAX-serien av Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Så himla bra! Och eftersom jag ligger lite efter så har jag inte behövt irritera mig över utgivningstakten än. Visserligen är två böcker per år ganska snabbt, men det känns nog inte så när man läser cliffhangern i slutet av den senast utgivna.

Jag läste också om Astrid Lindgrens "Skinn Skerping, hemskast av alla spöken i Småland". Jaha, var det så den var? Bra bok. Tillräckligt bra för att komma med på ett hörn här.

Det blir ju lite överlappning i olika kategorier här. Pax kunde väl lika gärna hamnat under fantasy. Jag har ingen skräckkategori i år, men jag kunde ju haft med "Skinn Skerping" i den i stället.

UNGDOMSBÖCKER

Jag gillade "We Were Liars" av E. Lockhart. Bäst att inte säga mer om den.


FANTASY

Jag har två favoriter det här året. Dels en bok som utspelar sig i vår egen värld, men i en variant som är full av magi, och dels en som utspelar sig i en annan värld, men där magin inte alls är lika påtaglig. Vad, vad? frågar ni. Jo, "Rivers of London" av Ben Aaronovitch och "Arra" av Maria Turtschaninoff så klart!

Jag har inte läst någon SCIENCE FICTION på hela året. Skärpning!

2016 års bästa ... romaner, noveller och deckare

I helgen har jag gått igenom förra årets läsning för att se vad det var som jag tyckte var bäst. Deppigt att det inte var så svårt den här gången. Alltså, det finns ju en del som får plats på listan, men jag har inte behövt fundera så mycket på vad som ska få vara med. (Jämför med 2014 till exempel.) Det måste ju betyda att mycket av det jag läste ... inte var bäst.

Och jodå, jag vet precis vad jag tyckte var sämst, men det är väl tråkigt att ta upp. Bara mina favoriter här, okej?

ROMANER

I år har jag mina goodreadsbetyg att stödja mig på, och de säger att allra bäst var Kristina Sandbergs "Sörja för de sina". Och det har jag nog rätt i. Men "When the Emperor Was Divine" av Julie Otsuka måste också nämnas!

Bubblare är "Longbourn" av Jo Baker och "Bricken på Svartvik" av Vibeke Olsson. Intressant att allt är historiskt, om man nu räknar mitten av 1900-talet som historisk tid.

NOVELLER

Bästa novellsamling var "Bli som folk" av Stina Stoor och bäst av de "singlar" jag läste (i princip Novellixar, men även något annat) var "Till rum nitton" av Doris Lessing.


DECKARE

Detta knyter an till den förra rubriken, för årets bästa deckare måste väl ändå vara Novellix Christie-fyra? "Diomedes hästar", "Ett vattentätt alibi", "Döden i floden" och "Den blå pelargonen".

ÄNTLIGEN!

Neej, jag menar inte Bob Dylan. Jag menar att jag läste "Animal Farm" av George Orwell. Det var väl på tiden?

Statistik 2016

I början av januari brukar jag gå igenom lite statistik över förra årets läsning.

Antal lästa böcker: 177
Väldigt likt 2014 (178) och mer än 2013 och 2015, men mycket mindre än förr. Men jag har också lagt märke till att jag läser en mycket mindre andel seriealbum än förr. Det finns väl inget som en lång mangaserie för att få upp antalet lästa böcker. Å andra sidan har jag läst en hel del Novellixar i år, men det väger tydligen inte upp mot för få seriealbum.

Månad då jag läste mycket: Juli, med 21 lästa böcker. Aah, semester.
Månad då jag läste lite: December med bara åtta lästa böcker. Men en av dem var ju på tyska. Kommer skylla på detta. Och apropå det ...

Språk:
Svenska: 128 (72 %)
Engelska: 39 (22 %)
Norska: 6 (3 %)
Tyska: 4 (2 %)
Ovanligt lite på norska det här året. Och jag hade som mål att läsa sju tyska böcker. Det lyckades jag inte riktigt med. Engelska ligger på den vanliga nivån och jag har läst en lite större andel på svenska än annars.

Jag läste böcker av 132 olika författare (eller "team" av författare). Jag räknar inte med antologier.

I vanliga fall brukar jag dela upp topplistan i serier och "vanliga" böcker. Det fanns en tid när man bara hade hittat mangaka i topp annars. Men i år har jag läst förhållandevis många författare jämfört med antalet böcker. Jag har bara läst en enda bok av nästan samtliga. Så det fanns inte riktigt underlag till att göra två topplistor. Så ...

Dessa författarna läste jag mest av:
1. Margit Sandemo (9 st)
2. Ai Yazawa (7 st)
3. Astrid Lindgren (6 st)

Är det någon där ute?

Är det någon där ute?
av Margit Sandemo

Sista boken jag läste ut förra året blev den här, som är den sista delen i Sagan om Isfolket. Jag tyckte att det passade bra att bli färdig med omläsningen av serien innan nyår.

Det här är verkligen inte min favoritbok i serien. Själva händelseförloppet i serien är egentligen redan avklarat och nu är det bara lite om vad som hände efteråt, och hur det gick för den samtida generationen av Isfolket. Och så spårar berättelsen ur alldeles igen. Jag förstår inte riktigt vad detta ska vara bra för, även om man får en förklaring i Margits långa efterord. De femtio sista sidorna handlar om hur hon skrev serien och lite grann om henne själv. Är man själv inte lagd åt new age-hållet så blir man kanske inte så mycket klokare av detta, även om det kan vara intressant att veta hur författaren har tänkt och hur det kom sig att hon skrev hela den här långa serien.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd 
12. Feber i blodet 
13. Satans fotspår 
14. Den siste riddaren 
15. Vinden från öster
16. Galgdockan  
17. Dödens trädgård 
18. Bakom fasaden 
19. Drakens tänder 
20. Korpens vingar 
21. Vargtimmen 
22. Demonen och jungfrun 
23. Våroffer 
24. Djupt i jorden 
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans 
28. Is och eld 
29. Lucifers kärlek 
30. Människadjuret 
31. Färjkarlen
32. Hunger
33. Nattens demon 
34. Kvinnan på stranden
35. Vandring i mörkret 
36. Trollmåne
37. Stad i skräck 
38. Små män kastar långa skuggor
39. Rop av stumma röster 
40. Fångad av tiden 
41. Demonernas fjäll 
42. Lugnet före stormen 
43. En glimt av ömhet
44. Den onda dagen 
45. Legenden om Marco
46. Det svarta vattnet
47. Är det någon där ute?

Ring in det nya året

Nytt år, nya böcker att läsa! Eller ja, massor av böcker som jag redan har, gamla och nya, att läsa. Just nu: 1813 stycken.

Och så använder jag mina lotter för att plocka fram något som har blivit bortglömt. Den här månaden nummer 79, som är "Den som vässar vargars tänder" av Carina Rydberg. Den var ju väldigt omtalad och hyllad för en del år sedan. Det blir spännande att läsa den. Äntligen.

The Wolves of Willoughby Chase

The Wolves of Willoughby Chase
av Joan Aiken

Jag sa ju att jag ville läsa mer av Joan Aiken. Så jag valde just den boken som jag redan har läst ... "Mysteriet på Willoughby Chase" var en favorit när jag var barn, men då visste jag inte att den var den första delen i en serie. Jag tror inte att fler delar är översatta till svenska, och dessutom verkar åtminstone den här vara ganska fristående. Nästa bok handlar t.ex. om de vidare äventyren för en karaktär som förekommer i den här boken, men som inte är huvudperson här.

Jag minns att det var något som inte riktigt stämde med boken. Man förstår inte riktigt var och när den utspelar sig. Jag vet inte om man tog med det lilla förordet i översättningen, i så fall läste jag inte det, men här förklaras det att detta faktiskt är kontrafaktisk historia. Det utspelar sig i England på 1830-talet, när kung James III regerade. Det har inte funnits någon James III. Jo, i Skottland, men det var på 1400-talet. Kanaltunneln var redan byggd på den här tiden och stränga vintrar har drivit en stor mängd vargar från Europa och Ryssland. Stora vargflockar är en fara att räkna med på den engelska landsbygden.

Sylvia Green tillhör en fin släkt, men förlorade sina föräldrar tidigt. De senaste åren har hon bott hos en äldre släkting i London, tant Jane, under mycket knappa omständigheter. Tant Jane sätter en ära i att inte be sin bror, sir Willoughby, om pengar. Men nu är det så illa att hon har bett honom ta hand om Sylvia. Sir Willoughby har en dotter i samma ålder, och även om det innebär att tant Jane nu blir helt ensam så är detta det bästa för Sylvia.

Bonnie på Willoughby Chase är eld och lågor över Sylvias ankomst. Hon är enda barnet, och det här blir ju som att få en syster och lekkamrat. Det enda som förstör hennes glädje, och det rejält, är att i samma veva ska hennes föräldrar resa bort. Hennes mor är sjuklig och behöver vistas i Sydeuropas varmare klimat en tid. Men sir Willoughby har ordnat så att en avlägsen släkting blir flickornas guvernant och dessutom sköter godset. Men så fort Bonnies föräldrar har rest så visar miss Slighcarp sin rätta natur. Hon har definitivt en baktanke med sitt nya uppdrag. Hon och hennes allierade är nästan komiskt onda. Det är till och med så att de har "onda" namn, vilket passar in i 1800-talsatmosfären.

Jag tycker att julen är kostymdramats tid, och eftersom det dessutom är vinter i boken så passade den perfekt att läsa nu under julen. Ett mysigt äventyr. Jag blev väldigt sugen på att läsa resten av serien också.

Och så får jag väl passa på att önska ett gott nytt år! Statistik och favoriter från 2016 kommer senare, när jag har hunnit skriva om alla böcker som jag läste under året. Ja, det är bara en till, så det ska väl inte dröja så länge.

Wer schön sein will, muss reisen

I min Jorden runt-blogg kan man läsa om en reseskildring från Mauretanien, om man skulle vilja det.

Bli som folk

Bli som folk
av Stina Stoor

Jag hade läst (och älskat) en av Stina Stoors noveller tidigare – "Ojura", som också är med i den här samlingen. Den är fortfarande en av mina favoriter, men resten av novellerna är också riktigt, riktigt bra. Perfekt fångade människor.

Jag gillar språket också. Min inre röst vill slå över till ett norrländskt tonfall, som den tyvärr inte behärskar, när jag läser. Jag kanske borde försöka mig på ljudboken.

Till rum nitton

Till rum nitton
av Doris Lessing

Susan och Matthew Rawlings har ordnat det perfekt för sig. De har gift sig vid en lämplig ålder (inte för unga, vilket de har sett kan leda till problem), de har ett trevligt hus och friska barn, och de har förutsett att livet inte kan vara en dans på rosor. De vet redan att Susan kommer känna sig uttråkad ibland när hon tar hand om barnen, men det får man ju räkna med. Dessutom kan hon ju börja jobba igen så småningom. De har förutsett alla problem och vet att de kommer kunna klara av dem.

Självklart är det bara som de tror. För när Susan börjar känna att hon vill fly från familjen, bara ha en stund för sig själv, så är det ingen som riktigt förstår. Visst, de kan skaffa au pair. Visst, hon kan få ett eget rum i huset, där barnen inte får störa. Men egentligen finns det ingen förståelse för Susans känslor. Så det är väl något fel på henne då.

Jag har läst novellen tidigare, men jag märker att jag inte kommer ihåg den så bra. Jag kanske inte riktigt förstod mig på den då. Nu tycker jag att den är mästerligt skriven.