En smakebit på søndag (Villette)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det var ett par månader sedan jag deltog med en smakbit, men nu kände jag för att vara med igen.

Jag har redan lyckats halka rejält efter i årets goodreadsmål. Dels kanske för att jag har lagt hela den här veckan på att se om alla gamla avsnitt av Sherlock (inför sista avsnittet av säsong 4 imorgon) och dels för att boken jag läser just nu tar tid. Den är inte så svårläst egentligen – jag läser den ju dessutom på svenska – men den tar tid. Nu är jag nästan klar dock, så jag tar ingen smakbit från precis där jag är. Det får bli något från början.

Lucy Snowe är ingen speciell. Hon vet att hon alltid måste se till att försörja sig själv. Nu har hon varit sällskapsdam åt en sjuk dam ett tag, men efter arbetsgivarens död måste hon hitta något annat. Hon har hört att nere på kontinenten finns det efterfrågan på engelsktalande barnflickor och lärarinnor, så hon tänker pröva lyckan där.

Här samtalar hon under båtresan med en engelsk flicka som har gått på massor av europeiska skolor utan att ha lärt sig ett dugg. Det visar sig så småningom att det här inte bara kommer bli en tillfällig bekantskap, utan de kommer ha mer att göra med varandra i framtiden.

"Alla vackra flickor på vår skola hade en beundrare, som höll reda på när vi fick gå ut. Vi mötte dem nästan alltid på promenaderna. 'Schönes Mädchen', brukade vi höra dem säga. Jag var omåttligt lycklig i Bonn!"
"Och var är ni nu?" frågade jag.
"Å! I ... chose ..." sa hon.
Nu var det nämligen så att när miss Ginevra Fanshawe – det var den unga personens namn – tillfälligt hade glömt det riktiga namnet på något ersatte hon det bara med ordet "chose". Hon hade lagt sig till med den vanan. "Chose" dök upp titt som tätt i hennes konversation, som en bekväm ersättning för ord hon inte kunde i det språk hon för tillfället råkade tala. Franska flickor gör ofta så och hon hade lagt sig till med samma vana. Jag fann dock att "chose" i det här fallet stod för Villette – den stora huvudstaden i det mäktiga konungadömet Labassecour.
"Vad tycker ni om Villette?" frågade jag.
"Ganska bra. De infödda är rysligt dumma och vulgära, förstår ni. Men det finns en del trevliga engelska familjer."
(Charlotte Brontë, "Villette", s. 63-64)